Jag har börjat känna mig mer och mer hemmastadd här nu. Jag har också börjat fixa saker som jag behöver för att vara här en längre tid, som t.ex. National Health Insurance och Alien registration card. Jag har varit väldigt sugen på att få just det kortet, för vem vill inte ha en officiell handling som säger att du är en utomjording? Dock håller de precis på att göra om systemet, så det är troligare att jag får det nya systemets kort, ett s.k. Resident card. Låter ju betydligt mycket tråkigare.
Jag var i skolan idag på orientation. Den verkar jättetrevlig, och påminde nästan lite om Minerva Gymnasium. Lärarna verkar snälla, och då vi hade orienteringen på japanska hade vi tolkar som var elever, och de var hur trevliga som helst också. En av dem, en kanadensare, som bodde typ bara runt hörnet (!) från skolan hjälpte mig och några andra hur man köper månadskort till tunnelbanan, något jag satt av för att det verkar skitsvårt.
Jag måste bara fixa japanskt telefonnummer nu.
Jag kom fram igår kväll, fast jag fick lov att börja resan i söndags. Jag spenderade första natten på hotell för att sedan ta mig till mitt boende. Det är ett ganska gammalt och litet hus, men det är charmigt. Gatan är jättesöt, den är alldeles lummig och underbar. Fast jag har ju knappt varit här, så jag ska väl inte säga för mycket.
Jag har bara träffat två av de fem andra jag bor med, och de verkar då trevliga. Vi har wi-fi också, så det är ju helt fantastiskt. Vad skulle jag göra utan det, liksom?
Det känns som så sjukt att jag är här. Som att det inte riktigt är sant, men det är ju det.
Jag har inte går runt ute så mycket. Jag tror att jag får tid till det senare, men jag vågade mig iväg till en mataffär. Det var jätteläskigt, jag hade ingen aning om vad någonting var för något, om det var dyrt (japanska mått mätt), om det var vegetariskt eller inte... Det var jätteklurigt. Jag hittade mig en soppa, som jag tror är safe, samt bröd och lite edamamebönor. Jag köpte också grapefruktsjuice och te.
Egentligen tror jag att det som var klurigast var att börja från scratch. Jag hade ju inte ens salt i mitt rum, och jag ville ju inte börja med att köpa massor.
Jag måste dock köpa sånt som tvättmedel, och det var så pass klurigt att jag skippade det idag. Jag såg bara en massa förpackningar, som jag inte hade någon aning om ens vilken slags maskin de skulle till. Det kändes jobbigt.
Och jag har ju ingen tvätt än, så det r ju inte bråttom, direkt.
Det här är typ 5 minuter från där jag bor, bredvid en jättesöt träbro.
