onsdag 31 augusti 2011

Starcrossed

Jag tycker att den här boken verkar söt.

Mother knows best

"Så när du inte har hittat en man att gifta dig med, så kommer du att hitta en kvinna. Du kommer att bli nöjd."

- Lilla mamma, 30/8 18.04 kanske, samtidigt som hon steker pannkakor.
Observera ordet 'när'.

tisdag 30 augusti 2011

Pottermore update

Jag har bestämt mig för att låta mig sorteras den första september - så är det i böckerna, och då ska jag låta mig bli sorterad då också. Antar att många andra kommer att välja att sorteras då också, så jag undrar om sidan ev. kommer att krasha eller så (med tanke på att den är ny och allt det där. Bräcklig, you know). Jag hoppas verkligen inte det.

Jag har fått ("köpt") en trollstav också. Min är gjord av silverlind, med en kärna av fenixfjäder, 13 3/4 tum lång, "brittle" som jag typ bara får "skör" på när jag kollar upp det på tyda, men jag tror att det betyder oböjlig. Men jag är helt klart nöjd, men det är lite synd att den är så lång bara.


x

Meg Cabot

Senaste dagarna har jag spenderat genom att läsa böcker av Meg Cabot. Speciellt på sommaren är det alltid något jag gör, läser just hennes böcker. Karaktärerna är så roliga, och själva historien i böckerna sträcker inte ut sig på speciellt lång tid, kanske bara ett par dagar, vilket gör dem väldigt intensiva, på ett sätt.
Sen att de handlar om roliga saker som folk som kan se spöken och flickor som dras ner i undergjorden skadar ju inte heller.

Just nu har jag läst Abandon, hennes nyaste bok, tror jag, och den bygger på myten om Hades och Persefone. Väldigt mysig, och jag är glad att den är en nystartad serie, jag ser fram emot att läsa mer om huvudkaraktären Pierce.

Sen, som typ senaste fem-sex somrarna har jag läst böcker i Mediator-serien. Handlar om en tjej, som hjälper de dödas andar att ta sig till 'den andra sidan', även om det betyder genom att ge dem en spark där bak. Som hon säger själv, så skulle hon kunna ge föredrag (på medlarkonferenser, som de inte har) i "five ways to kick a ghost's butt and not mess up your hair".



Dock har jag också börjat läsa på en bok om älvor (för jag läser bara om roliga påhittesaker), eller rättare sagt, tredje boken i en serie om älvor. Och jag tror att jag avskyr den här författaren. Det är två karaktärer i den boken, som man förstår borde vara menade för varandra. De är typ bitarna i ett tvåbitarspussel. Om de två skulle bli ett par skulle allt få mer mening. Nu är det ju bara så, att författaren har bestämt sig för att huvudpersonen (som är en av pusselbitarna) egentligen gillar sin barndomskompis (som inte är den andra biten) och sabbar därför för de två som är 'meant to be'.
Jag menar herregud, i nu tredje boken har man fått en chans till att tro att nåt ska hända (och under den tiden är allt enbart blommor och fjärilar och man ser hur rätt allting är), och så sabbar hon det.

Jag är upprörd, och det här är inte okej.

POTTERMORE

Så jag har precis, precis fått mitt early access-konto på Pottermore aktiverat och det är redo för mig att utforska sidan. Så varför är jag här då? Istället för att lulla runt på Pottermore?
Jo! Jag törs inte. Jag är nervös inför sorteringen av elevhem. Jag menar, jag har varit en Ravenclaw hur länge som helst, så vad ska jag göra om jag typ blir en Gryffindor nu, då? Och av det jag hört kommer man inte kunna göra om testet hundra gånger, som man kunde på hogwarts.nu. Och visst, om jag nu är en Ravenclaw, så borde jag ju bli en Ravenclaw, men man vet ju som inte.

Att spasma inför det här känns väldigt fånigt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Jag sitter och praktiskt taget hyperventilerar/nervöst skrattar (för mig själv dessutom) och jag vet inte vad jag ska ta mig till.


Kan tillägga också att jag, i min frustration, t.o.m. gjorde ett test på internet, som enligt sig själv " actually sorts you for who you are as a person, not because your favorite animal is a lion" och där blev jag då en tydlig Ravenclaw. Jag än ändå nervös.

onsdag 24 augusti 2011

Harry Potter pet peeves

På sista tiden har jag lyssnat på Stephen Fry läsa Harry Potter. Än så länge har jag lyssnat på första, tredje, sjätte och är nu inne på bok nummer fem. Förutom att Stephen har ett fruktansvärt roligt uttal för "Malfoy", så har jag upptäckt att det är så mycket jag stör mig med dessa böcker. Visst, de är bra, jag säger inget annat, men det utesluter inte att jag stör mig på dem.
Jag har därför gjort en liten lista:

- Slytherin. Det jag stör mig mest är väl hur slytherin uppfattas av andra. För hur många gånger har inte någon sagt "alla trollkarlar som blivit onda var i slytherin" eller något liknande. Ursäkta, men Peter Pettigrew? Räknas inte han, eller? Eller åtminstone Sirius? Jag fattar det inte!
Inte heller att vi nästan aldrig får se några "snälla" slytherinare. Visst, Snape är ju eg. inte ond, inte heller Slughorn, men man kan ju tycka att JK kunde klämma in något gott om dem någonstans. Det kan tilläggas att McGonagalls attityd mot slytherin i sista filmen var väldigt orättvis.

- Gryffindor. Att de i gryffindor skulle vara modiga kan jag väldigt sällan se. För det mesta är de ju bara dumma i huvudet. Väldigt sällan är det ju knappast mod det handlar om, utan bara tanklöshet. Jag orkar inte ens tänka på dem.

- Lily Potter. Det är först nu jag har börjat störa mig på henne egentligen. Man får höra hela tiden att hon och James var så otroligt bra på magi och trollkonster, och hon var lite av en dåtidens Hermione. Men vad gör hon när Voldemort kommer för att döda dem? Ingenting! Jag menar, om en mörk trollkarl kommer till ens hem för att ta kol på hela familjen, vad gör man? James ger dem ju till och med lite tid att fly. Varför transfererar hon sig inte bort därifrån? Varför? Nej, istället ber hon Voldemort att inte döda Harry, och bara döda henne istället. Som om Voldemort, som inte skonat någon tidigare skulle säga "Självklart, Lily! Efter jag dödat dig, så ser jag till att natta Harry ordentligt, och ska jag överlämna mig till dementorerna när jag ändå håller på?". Ska det ses som mod? Att se till att ens älskade son blir helt utan skydd när man har en mördare i huset?

- Harry. Det är knappt att jag tål Harry ibland. Främst när han håller på med sitt "bara jag ska slåss mot Voldemort och alla hans dödsätare, för Voldemort dödade mina föräldrar! Ingen annan ska få dö för min skull"-whine. Nej, Harry, ingen annan påverkades av Voldemorts ondska. Inte typ Neville eller så. Och ingen annan än du, Harry, kommer att påverkas om Voldemort får fäste igen. Inte typ alla andra. Ska det här också vara något slags mod? Vägra ta emot hjälp, och tro att saker inte rör någon annan än dig? Jag fattar inte.
Inte heller förstår jag hans whine om att han inte blev prefekt i femte boken. Som om bara en i en årskurs skulle ha kvalitéerna för att bli det. Sen att inte Ron förtjänade det, för han inte slagits mot Voldemort? Harry skulle ju knappast klarat sig igenom schackbrädet utan Ron. Harry skulle ju inte ha gjort något alls om det inte var för Ron och Hermione. Seriöst?

- Sirius. Jag stör mig på att Sirius satt så länge i Azkaban. Det jag inte förstår är att alla verkade ju tycka att det var så oväntat att Sirius skulle vara en dödsätare, och alla blev så shockade bla bla bla. Om han dessutom skulle ha varit så nära Voldemort, skulle man inte vilja pressa ut lite information från honom? Namn på dödsätare? Lite smått och gott? Lite veritaserum och saken är klar! Att han inte ens verkade kräva någon slags rättvisa förstår jag inte heller. Att alla dömde honom för de antog att han var Potters hemlighetsväktare. Va? Och vill inte Sirius se till att Peter får det han förtjänar? Jag ser ingen logik här.

- Gryffindor/slytherin. Det är irriterande att allt "litet" är så... förutsägbart. T.ex. i quidditch, att gryffindor spelar mot slytherin ungefär tre gånger så ofta som något annat elevhem. Eller att gryffindor väldigt sällan har klasser ihop med andra klasser än slytherin. Och vet någon ens om Harry gått till en quidditchmatch där typ hufflepuff spelat mot ravenclaw?

- Att ingen berättar någonting för Harry! För nej, om man inte berättar sånt som han borde få veta, kommer han inte alls springa ut någonstans i ren frustration och bli dödad av en dödsätare.

- Att allt som kan vara jävligt blir jävligt. Att han bor hos Dursleys. Att Sirius dör så tidigt. Att Lupin måste sluta. Snape. etc. etc.



Helt seriöst, jag tycker faktiskt ändå att böckerna är bra.

söndag 21 augusti 2011

London & SitC

Förra veckan spenderades i London. Underbart!
Jag och Lina åkte dit för att hälsa på Martina, och passade på samtidigt som den stora YouTube-gatheringen Summer in the City. Det var helt fantastiskt! Det var liksom en stor hög av människor som allihopa var lite konstiga, och udda som samlades i parker tre dagar i rad.
Man kunde träffa liter YouTube-celebs dessutom. Förutom Liam, och Dave, som var några av dem som arrangerade hela eventet, kom Phil, Tom och några från Sorted-gänget förbi. Och så Charlie såklart. Sötnöten!

Hela grejen var väldigt rolig, och jag skulle gärna åka dit nästa sommar också. Att "behöva" åka till London är ju inte så farligt heller.

När SitC var över, lullade vi runt i London och shoppade. Vi passade också på att gå på the Doctor Who Experience. En stor utställning om Doctor Who, där man först fick vara med på ett litet äventyr à la Doctor Who, för att sedan gå omkring bland outfits från serien, monster och en TARDIS.

Vi besökte också Brighton över dagen. Vi gick runt lite planlöst, shoppade och besökte ett gulligt litet kafé. Gulliga kaféen var överhuvudtaget ganska svårt att hitta i London, tycker jag. Antingen hade de bara mat, var skitdyra eller var typ Starbucks (som inte är dåligt, men "gulligt" passar liksom inte).

I London började jag också se The Nine Lives of Chloe King. En ganska gullig serie - och Alek är skitsnygg. Bara han är en anledning i sig att se den.
Dessutom är den första säsongen (som hittills är den enda) bara 10 avsnitt, så man hinner se den hur snabbt som helst.



x