fredag 30 september 2011

Blinded by the light

En läkare från vårdcentralen ringde mig idag, för att berätta att några tester jag tog i onsdags visade på att
det är körtelfeber jag har. Efter det kom följande dialog:

Läkaren: Så jag antar att du har googlat 'körtelfeber' nu för att ta reda på lite om det?
Jag: Nja...Inte precis.
Läkaren: Åh? Jag trodde att det var så ni ungdomar gjorde nu för tiden när ni ville lära er något.

Man kanske inte kan säga att efter läkaren redan sagt att körtelfeber inte har någon annan kur än vila, är det
inte mycket mer man vill lära sig, utan hellre spenderar sin tid med att se ca 45-50 avsnitt av Bones.

onsdag 28 september 2011

Update: körtelfeber

Jag var hos vårdcentralen imorse, då även om jag blev lite piggare sön/mån blev jag nästan sämre på tisdagen. Så jag fick prata med en doktor, och ta lite blodprover, och enligt doktorn är det troligt att jag inte har halsfluss, utan körtelfeber.
Det fina är ju att körtelfeber inte bara är att ta lite penicillin några dagar och sen är du frisk, utan det är bara att vänta. Vänta! Och docktorn säger också att det här är något jag kan ha i några veckor! Mysigt va?

Jag är inte bitter...

måndag 26 september 2011

halsfluss

Jag är just nu hemma och sjuk i halsfluss. Det är tamefan skitjobbigt, kan jag bara säga. Jag var på vårdcentralen igår, och fick sedan också recept på penicillin. Så jag är hemma och försöker krya på mig så gott jag kan.
Jag har hittills spenderat dagen med att se Bones, vilket inte är allt för plågsamt. Trots alla halvt ruttna skelett är det bara så intressant och underbart och roligt.
Till senare har jag också planerat att se Running with Scissors, och den är en av mina all-time favoritfilmer. Den är en film baserad på en självbiografi av Augusten Burroughs, och handlar om hans barndom och uppväxt. Typ alla i den filmen är störda på något sätt, och hur jävlig man än känner sig själv, mår man alltid bättre efter att ha sett hur jävligt människorna där har det. En riktig feel good-film alltså.
Dessutom har den ett väldigt bra soundtrack.

Nu tänker jag fortsätta med mitt penicilinknaprande och förmultnande kropp-tittande. Och självklart krya på mig också.

onsdag 21 september 2011

"Nihongo ga wakarimasu ka?"

För någon dag sedan lånade jag en japanska kurs "Basic Japanese" på biblioteket och jag började lyssna på den idag. Innan själva kursen började uppmanades jag om att inte ha papper och penna framme under tiden jag lyssnade, då det kunde göra att jag skulle få en amerikansk accent på mitt uttal. Jag tycker det är lite gulligt av amerikanerna, att aldrig tro att något annat land kan få tag på sakerna de tillverkar där.

I vilket fall då, jag började lyssna på den här kursen. Den började med ett samtal där en man frågar en kvinna om hon förstår engelska, vilket hon inte gör, så hon frågar om han förstår japanska istället. Redan där börjar jag inse att den här kursen (eller i alla fall de första "lektionerna" på den här kursen) är alldeles för enkla. Just efter personerna slutat prata säger "berättarrösten" att snart kommer jag få veta vad som sades i samtalet, då jag ändå redan förstått. Men sedan låter det i princip såhär:

"How do you say 'excuse me' in Japanese?"
"Sumimasen. Sen. Sen. Masen. Su. Sumi. Sumi. Sumimasen"
"How do you say 'English' in Japanese?"
"Eigo. Go. Go. Ei. Eigo."

Alltså va? Visst att det kan vara bra att lära sig uttalet ordentligt, men jag tycker nästan att det är irriterande. Jag får inget grepp om själva ordet om jag ska repetera hur man säger "go" hela tiden. Bra, dock, är att de repeterar orden och fraserna jättemycket, så man glömmer nog inte bort dem i första taget.

I början uppmanades jag också att inte ta mer än en lektion varje dag, och den enda anledningen till det, som jag förstår, är väl att ingen orkar med mer än 30 minuters stavelsestammande japanska per dag.


torsdag 15 september 2011

Ibland måste man ställa sig viktiga frågor i livet

Så jag skolkade kanske lite idag. Men vi har haft så tråkiga redovisningar om ett flertal filosofiska texter, och de är bara så tråkiga. Jag hade min (grupps) redovisning i tisdags (och man kan addera att vi fick uppgiften på fredagen, samt att vi hade en workshop, vilket betyder att alla kommer ändå att vara jätteupptagna och typ såga i saker. Sa jag att texten var nära 30 sidor lång?). Men hur som haver, jag var dels trött, för jag har sovit dåligt tidigare i veckan, det var jättetråkigt och dessutom iskallt. Seriöst, jag hade på mig en ullkofta + min halsduk/filt om benen, och jag frös ändå!
Det kändes inte så värt att vara där.

Så jag sprang till biblioteket istället, satte mig i en stol och började läsa en bok. Och så satt jag där i några timmar, tills jag läst lite mer än halva boken. Då lånade jag hem den, och jag tror att den kommer att vara utläst ikväll.
Det var faktiskt hur mysigt som helst. Sitta på biblioteket och läsa, alltså. Om man bortser från enstaka skrik från fjortisar där kring tre-tiden.
Jag har aldrig suttit på biblioteket och läst för nöjes skull tidigare.

Min bok, förresten, var en sån där chick lit-bok, med en huvudperson som är lagom klumpig, men alla älskar henne i alla fall. Grejen är bara att hon träffar en underbar kille; skitsnygg, rolig, omtänksam och råkar vara otroligt rik, dessutom. Grejen är bara att han har en flickvän. En flickvän som är en riktig bitch. Hon beskrivs vid ett tillfälle som "lång, naturligt magerlagd, artificiellt uppumpad i bröstregionen och besatt av pengar". Jag fattar bara inte hur dessa genuina, schyssta killar i den här sortens böcker, faller för dessa bimbos till att börja med? Och det kan inte enbart hänga på det artificiella uppumpningen i bröstregionen. Ofta verkar ju dessa tjejer inte ens diskreta med att vara ytliga bitchar, så jag fattar inte varför hjältinnan i boken måste virvla runt i deras liv, för att dessa killar ska inse att deras ytliga flickvänner borde dumpas?
Är detta för att vi vanliga dödliga, ska inbilla oss att det här kan hända i den riktiga världen? Så att vi, i händelse att vi hittar en snygg arvtagare bredvid oss på ett plan, häver ur oss alldeles för personliga detaljer om våra miserabla liv över den stackaren, så kan det hända att vi kommer stöta ihop med honom desto fler gånger närmaste tiden framöver, och han, oavsett dåvarande civilstatus, kommer tillslut älska oss villkorslöst?
Eller?

Hur som helst förstår jag inte vad dessa mänskliga gudar ser hos de ytliga bitcharna till att börja med. It's a mystery!



x

söndag 11 september 2011

"How do I stop the voices in my head?"

Citatet ovan är från en av mina lärare på skolan. Det han menade var så klart inte att han hörde röster, utan mer hur man ska kommunicera sina tankar och idéer till andra. Men ändå.
Samme lärare har också sagt till en kompis till mig, då hon sa att det inte direkt finns något man kan "göra" i skolan förutom att jobba på sitt projekt; "Have you ever considered taking up smoking?".

Det är våra lärare det...


I alla fall. Har inte skrivit så mycket i veckan, mest för att vi har jobbat på med ett grupparbete nu sen i tisdags. Vi delades in i grupper från alla klasser på skolan, och fick sedan i uppgift att ta över skolan. Alltså att bygga något, som sedan ska få vara i skolan resten av läsåret, som gör skolan mer personlig. Jag tycker att det var en ganska rolig idé, men min grupp är väldigt dålig. Vi är splittrade, och det känns ganska segt att få något bestämt, och det är ganska allmänt drygt. Dessutom tycker jag väl inte riktigt om vår idé heller.Men som tur är, så tar projektet slut på måndag, så det är ju inte så farligt.
Det vi ska göra, då, är att försöka få människorna på skoaln att röra på sig mer, med bl.a. en bänk som man kan sträcka ut ryggen på. Just den bänken, har jag hjälpt till och byggt, och den ser typ ut som ett omega-tecken. Inte vidare tjusig, men den funkar då som det är tänkt.


Vi i tvåan har också fått en uppgift av en av våra söta lärare; att läsa en text på ca 20-30 sidor någonting, och sedan skriva en analytisk text och ha en TRETTIO minuter lång redovisning. Trettio! Jag kan addera att vi fick uppgiften i fredags, och vi ska redovisa på tisdag.
Alltså, jag orkar inte ens. Jag förstår inte varför vi inte fick den typ i måndags, eller tisdags, så att man skulle få en vettig chans att hinna med den överhuvudtaget. Men nej, vår söta lilla lärare väntar till på fredagen för att ge oss den. Då han är fullt medveten om att inte många kommer att ha mycket tid över under helgen pga. det här grupparbetet vi har.
Jag vet att jag inte borde klaga, när andra måste läsa ca 18 böcker, och det är väldigt sällan vi måste läsa något alls. Men ändå. 30 minuters redovisning! Och ingen tid att förbereda den på! grrrraaaawwr!!

måndag 5 september 2011

Första skoldagen

Nu har skolan börjat för mig igen, och jag kan bara säga att idag var en så tråkig dag. Oerhört tråkig.
Vi började med typ intro på året som komma skall, och våra nya tutors sa hej. Vi kommer ha en svensk, en grek och en ryss. Ryssen var typ jättegullig och var så nervös när han presenterade sig att han småskrattade hela tiden. Och han visade oss en söt liten bild på honom som barn. Men det var typ det bästa på dagen.

Nu är det så att vi ska ha en temavecka med hela skolan med start imorgon, så vi kunde inte börja på något riktigt. Därför fick vi en halvdan, flummig uppgift.

"You are to choose one of your colleagues and make a gesture of approach towards him/her:
a 'feel-at-home' installation for him/her.
Try to decode his/her behavior and your in-between relationship, translate it and project it into a spatial event:
make a shelter for him/her,
an intimate and comfortable place where he/she can feel protected and safe.
A place to hide... to concentrate... to isolate...
A point of reference.

* Material: anything around you, whatever...
* Location: somewhere in the school or--- around it
* Scale: of your choice"

Alltså va? Vad är ens en rumslig händelse? Och hur ska man tolka "gesture of approach". För att inte tala om; hur många känner ärligt att de behöver ett litet "shelter" på sin skola för at få en plats där de känner sig trygga? Kom igen...
Visst, det var väl bara för att lära känna oss lite, men den var också lite för liten för att ha ca 6h att göra den på. Ibland orkar jag bara inte.



Och ettorna behövde inte ens göra något alls idag. Inte som när vi började, och fick springa ut i Umeå och känna på platser, och sedan redovisa det till ca 18.30 (när vi ska sluta 17).

söndag 4 september 2011

LINGON

Vi har nyplockade lingon hemma just nu, vilket betyder att jag kan inom en snar framtid äta vaniljglass med lingon och varm kolasås. Typ bästa efterrätten någonsin, seriöst. Helt underbart, och så otroligt enkelt.

Jag gillar verkligen lingon.

lördag 3 september 2011

Music Mo, um... Saturday!

Öppna bara bilden i en ny flik (eller ett fönster om ni är såna...), så kommer det faktiskt gå att läsa vad det står.


fredag 2 september 2011

No Pink Ponies

Jag har läst den här web-serien typ hur länge som helst. Den är hur söt som helst.

Den handlar om en flicka, som är en nörd, som öppnar en seriebutik (kanske på grund av en pojke). Read it!



RAVENCLAW

GISSA VEM SOM HAMNADE I RAVENCLAW PÅ POTTERMORE??

ME!

Photobucket
Photobucket
Photobucket

Jag var inte ens nervös.

SO true