tisdag 6 november 2012

I walked up a mountain



Nu i helgen gick jag upp på ett berg. Mycket till berg kanske det inte var, Mt. Takao är bara 600m högt, men det var trevligt ändå. Man ska säga att Takao ger inte mycket till bergsbestigning, det är mer en lummig liten skogspromenad som leder uppåt, i min mening. Dessutom finns det både linbana och stolslift upp ungefär halvvägs. Jag valde att vara lite av en mes och åka linbana. Jag skyller detta på att tågresan dit, som jag läste skulle ta ca 50 minuter, tog nästan 90. Det är nog mitt fel, att jag tog ett långsammare tåg, men jag ville upp till toppen. 
Det roliga med Takao tycker jag är att det finns väldigt mycket på vägen upp. Det finns såklart många leder att välja bland, några mer naturnära än andra, men det finns alltså variation.  På den leden jag valde (en som lite mer lämpade sig till någon som inte hade allt för vettiga skor), fanns det bland annat många ställen där man kan köpa mat, kaffe eller glass.  Nu när jag var där var det ändå ganska varmt framåt tidig eftermiddag, så en glass var inte så tokigt. Det fanns också en appark, något jag gick förbi, fast inte gick in i. 

Takao räknas som ett heligt berg, och därför fanns det ett stort tempel som man fick gå igenom för att ta sig hela vägen upp. Det var faktiskt jättetrevligt där, och jag stannade ändå ett bra tag. Även fast man inte var hela vägen uppe, kunde man se ut över Tokyo och landskapet runt omkring. Jag passade även på med en fikapaus, samt att köpa en liten lyckoamulett/fortune, jag vet inte riktigt, men jag tyckte att det var roligt att ta med sig. 
Jag hittade också små hjul utanför olika tempel som hade fem kanji på sig som hade att göra med de olika sinnena. Man skulle snurra på hjulet, och det sinnet som var mot en när hjulet stannade skulle influera en under den närmsta tiden. Jag är ganska säker på att jag fick känsel, vilket jag tror kan stämma ganska bra, för det är ofärskämt kallt i mitt rum numer.

Väl uppe på toppen valde många att sitta och fika, umgås, dricka en öl och ta bilder av utsikten. Man kunde se bort mot Tokyo, men man kunde även se Mt. Fuji. När jag var där kunde man se Fuji, fast inte hur bra som helst. På en av bilderna ovan (#4, tryck på den för att göra den större), där man ser en massa berg, kan man skymta Fuji i bakgrunden, nästan i mitten.

På toppen mötte jag också en liten gubbe som var ganska gullig. Han var minst kring 70 år gammal, och hade nog tappat hälften av sina tänder. Den här gubben stod alldeles bredvid mig just då, och pratade med en annan man, som måste bara ha varit snäppet yngre. Jag stod och fotade lite, och helt plötsligt räcker den här mannen mig en bild av Mt Fuji, tagen från Takao på en dag då man uppenbarligen kunde se Fuji betydligt bättre. Han berättar att det är han som har tagit bilden, och att han bara ville att jag skulle behålla den (han hade visst gett en bild till den andra mannen också).  Det var bara lite gulligt tycker jag, han ville ju såklart inte ha något för det, han gav bara främlingar bilder som han själv hade tagit.

Som det blev sig sedan, på vägen ner, så tog jag linbana ner också. Det var först inte planen, men då jag köpte min biljett upp, fick jag av någon anledning två biljetter, så jag tror nog att jag tjuvåkte den där andra sträckan. Jag hade kunnat gå ner, men det skulle nog ha tagit upp emot en timma, då linbanan tog fem minuter, och om man ska på en ca 2 timmar lång tågresa hem är det 55 minuter som är värdefulla att spara.

Allt som allt var det en trevlig dagsutflykt, och jag var ute i nästan 12 timmar totalt. Takao var höstigt fint, vädret var trevligt och det var bara generellt mysigt. 

  
     

Improvements

Det är några inköp här i Japan som i princip har förändrat mitt liv. Den som sa att pengar inte kan köpa lycka... Nåja, skämt åsido, dessa saker gjorde en enorm skillnad i mitt dagliga liv.

Kuddarna jag köpte på min första tripp till IKEA är nog det som gjorde mest märkbar skillnad. Att kunna sova gott är något man kanske inte uppskattar på samma sätt, om man inte varit utsatt för exempelvis en påse med gryn som säger sig vara en kudde. Jag passade ju på att köpa två när jag ändå höll på och det är så mysigt att snuggla sig upp mot.

Brödrosten jag köpte (för ca 80 sek)har varit helt underbar. Då brödet i Japan för det mesta är vitt och flamsigt gör det mycket att kunna ge det lite karaktär, det kanske inte får mer fibrer, men en annan struktur gör det så mycket bättre. Och bara så ni vet, rostat bröd med avokado och tomat är typ hur gott som helst.

Mycket som jag tycker gjort mitt rum mysigare och hemtrevligare (också något jag nämnt tidigare) är saker som kommer från 100 yens-butiker. Det är lite roligt, tycker jag, för man kan hitta verkligen allt möjligt i dessa butiker, allt från anteckningsblock, städgrejer, handdukar och ibland även matvaror. Nästan allt mitt porslin (förutom min kopp) samt bestick kommer från sagda butik, och jag tycker om att veta att det det inte är någon innan mig som använt dem. I nuläget har jag en assiett, två små skålar, en kopp med fat, ett ljusrosa glas (som får fungera som tandborst- och bestillställ), ett set ätpinnar, en matkniv, en sked, en tesked och en dessertgaffel.

Jag har nyligen skaffat mig ett litet tillskott till min lilla familj av bra saker, nämligen en vattenkokare. Att jag inte haft en tidigare inser jag nu är väldigt udda; den känns så värdefull. Jag vet inte, det kan vara att det blir kallare här i Japan (det är ju ungefär 18°C om dagarna!), och en kombination av att mitt hus verkar sakna isolering, men att ha ett relativt snabbt sätt att koka sig en kopp varmt te är guld.

Jag vet inte riktigt vad för slags inlägg det här blev nu, men jag har varit lite MIA här på senaste tiden, så det är ju trots allt något i alla fall.