måndag 31 december 2012

The Hobbit

Jag skriver här alldeles för sällan, jag vet det. Det är väl inte det att det inte händer något, det är bara att jag aldrig kommer mig för. Lite pinsamt är det ju att både 2010 och 2011 fick jag på något sätt ihop över 100 inlägg/år, och kvalitéen var väl inte den högsta alla gånger, men ändå. I år är det inte ens över 25 stycken. Vad hände?

Från det ena till det andra, jag gick och såg The Hobbit nu förra veckan. Jag har varit hur förvntansfull som helst att se den, och om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt varför. Jag har ju sett alla tre LotR-filmerna flera gånger, och jag har inte läst någon av böckerna. Men jag ville verkligen se den.
Och den var fantastisk. Har du inte sett den, så tycker jag verkligen att du borde. Den var magisk.
Jag gick ock såg den själv, vilket inte är något som jag har ett problem med egentligen, fast är något många tittar lite snett på. Jag ser inte riktigt vad problemet är. Om jag sett fram emot en film, fast inte hittar någon som vill se den med mig, så är det ju ganska självklart att jag hellre ser den själv än inte alls. Jag har då ingenting emot att gå på bio med någon annan heller, det är väldigt trevligt.

Något lustigt är väl ändå att jag har sett tre filmer ensam, och alla tre är ändå rätt stora filmer, som man tycker att man borde hittat någon att gå med. T.ex. Harry Potter and the Deathly Hallows pt. 2. Fast den gången var det ju att jag varit utomlands, och inte kunde se den där. När jag kom hem, 10 dagar efter premiären, hade alla redan sett den. Med hur dyrt det ändå är att gå på bio numer, kan man ju inte förvänta sig att många vill betala två gånger för att se filmen igen heller.

Sen måste man ju inte se en ny film på bio för att se den innan den kommer på dvd, om man nu är sådan, men jag tål inte allt för dålig kvalité. Sen är det ju inte helt tillåtet heller.



tisdag 6 november 2012

I walked up a mountain



Nu i helgen gick jag upp på ett berg. Mycket till berg kanske det inte var, Mt. Takao är bara 600m högt, men det var trevligt ändå. Man ska säga att Takao ger inte mycket till bergsbestigning, det är mer en lummig liten skogspromenad som leder uppåt, i min mening. Dessutom finns det både linbana och stolslift upp ungefär halvvägs. Jag valde att vara lite av en mes och åka linbana. Jag skyller detta på att tågresan dit, som jag läste skulle ta ca 50 minuter, tog nästan 90. Det är nog mitt fel, att jag tog ett långsammare tåg, men jag ville upp till toppen. 
Det roliga med Takao tycker jag är att det finns väldigt mycket på vägen upp. Det finns såklart många leder att välja bland, några mer naturnära än andra, men det finns alltså variation.  På den leden jag valde (en som lite mer lämpade sig till någon som inte hade allt för vettiga skor), fanns det bland annat många ställen där man kan köpa mat, kaffe eller glass.  Nu när jag var där var det ändå ganska varmt framåt tidig eftermiddag, så en glass var inte så tokigt. Det fanns också en appark, något jag gick förbi, fast inte gick in i. 

Takao räknas som ett heligt berg, och därför fanns det ett stort tempel som man fick gå igenom för att ta sig hela vägen upp. Det var faktiskt jättetrevligt där, och jag stannade ändå ett bra tag. Även fast man inte var hela vägen uppe, kunde man se ut över Tokyo och landskapet runt omkring. Jag passade även på med en fikapaus, samt att köpa en liten lyckoamulett/fortune, jag vet inte riktigt, men jag tyckte att det var roligt att ta med sig. 
Jag hittade också små hjul utanför olika tempel som hade fem kanji på sig som hade att göra med de olika sinnena. Man skulle snurra på hjulet, och det sinnet som var mot en när hjulet stannade skulle influera en under den närmsta tiden. Jag är ganska säker på att jag fick känsel, vilket jag tror kan stämma ganska bra, för det är ofärskämt kallt i mitt rum numer.

Väl uppe på toppen valde många att sitta och fika, umgås, dricka en öl och ta bilder av utsikten. Man kunde se bort mot Tokyo, men man kunde även se Mt. Fuji. När jag var där kunde man se Fuji, fast inte hur bra som helst. På en av bilderna ovan (#4, tryck på den för att göra den större), där man ser en massa berg, kan man skymta Fuji i bakgrunden, nästan i mitten.

På toppen mötte jag också en liten gubbe som var ganska gullig. Han var minst kring 70 år gammal, och hade nog tappat hälften av sina tänder. Den här gubben stod alldeles bredvid mig just då, och pratade med en annan man, som måste bara ha varit snäppet yngre. Jag stod och fotade lite, och helt plötsligt räcker den här mannen mig en bild av Mt Fuji, tagen från Takao på en dag då man uppenbarligen kunde se Fuji betydligt bättre. Han berättar att det är han som har tagit bilden, och att han bara ville att jag skulle behålla den (han hade visst gett en bild till den andra mannen också).  Det var bara lite gulligt tycker jag, han ville ju såklart inte ha något för det, han gav bara främlingar bilder som han själv hade tagit.

Som det blev sig sedan, på vägen ner, så tog jag linbana ner också. Det var först inte planen, men då jag köpte min biljett upp, fick jag av någon anledning två biljetter, så jag tror nog att jag tjuvåkte den där andra sträckan. Jag hade kunnat gå ner, men det skulle nog ha tagit upp emot en timma, då linbanan tog fem minuter, och om man ska på en ca 2 timmar lång tågresa hem är det 55 minuter som är värdefulla att spara.

Allt som allt var det en trevlig dagsutflykt, och jag var ute i nästan 12 timmar totalt. Takao var höstigt fint, vädret var trevligt och det var bara generellt mysigt. 

  
     

Improvements

Det är några inköp här i Japan som i princip har förändrat mitt liv. Den som sa att pengar inte kan köpa lycka... Nåja, skämt åsido, dessa saker gjorde en enorm skillnad i mitt dagliga liv.

Kuddarna jag köpte på min första tripp till IKEA är nog det som gjorde mest märkbar skillnad. Att kunna sova gott är något man kanske inte uppskattar på samma sätt, om man inte varit utsatt för exempelvis en påse med gryn som säger sig vara en kudde. Jag passade ju på att köpa två när jag ändå höll på och det är så mysigt att snuggla sig upp mot.

Brödrosten jag köpte (för ca 80 sek)har varit helt underbar. Då brödet i Japan för det mesta är vitt och flamsigt gör det mycket att kunna ge det lite karaktär, det kanske inte får mer fibrer, men en annan struktur gör det så mycket bättre. Och bara så ni vet, rostat bröd med avokado och tomat är typ hur gott som helst.

Mycket som jag tycker gjort mitt rum mysigare och hemtrevligare (också något jag nämnt tidigare) är saker som kommer från 100 yens-butiker. Det är lite roligt, tycker jag, för man kan hitta verkligen allt möjligt i dessa butiker, allt från anteckningsblock, städgrejer, handdukar och ibland även matvaror. Nästan allt mitt porslin (förutom min kopp) samt bestick kommer från sagda butik, och jag tycker om att veta att det det inte är någon innan mig som använt dem. I nuläget har jag en assiett, två små skålar, en kopp med fat, ett ljusrosa glas (som får fungera som tandborst- och bestillställ), ett set ätpinnar, en matkniv, en sked, en tesked och en dessertgaffel.

Jag har nyligen skaffat mig ett litet tillskott till min lilla familj av bra saker, nämligen en vattenkokare. Att jag inte haft en tidigare inser jag nu är väldigt udda; den känns så värdefull. Jag vet inte, det kan vara att det blir kallare här i Japan (det är ju ungefär 18°C om dagarna!), och en kombination av att mitt hus verkar sakna isolering, men att ha ett relativt snabbt sätt att koka sig en kopp varmt te är guld.

Jag vet inte riktigt vad för slags inlägg det här blev nu, men jag har varit lite MIA här på senaste tiden, så det är ju trots allt något i alla fall.

söndag 16 september 2012

Blue Light Yokohama

Jag och några från skolan åkte  till Yokohama, en stad som i princip morfat ihop sig med Tokyo, nu förra helgen, för att besöka ett snabbnudel-muséum. Varför inte, liksom? Muséumet själv var vl egentligen inte så värst intressant, om jag ska vara ärlig, och byggnaden påminde rätt så mycket om UMA. Vilket inte alls är dåligt, men bara lite udda, kanske.

Yokohama var jättefint, dock, och det var en härlig dag när vi var där, så efter vi varit på muséumet strosade vi runt lite och tog oss en fika. Som svensk är ju fika liksom smått obligatoriskt, så vad ska man göra?



Jag börjar faktiskt känna mig mer och mer hemma nu. Mitt rum är väldigt trevigt, fastän det är lite smått litet, men det är mitt. Dessutom tror jag att det hjälper att jag sover så hemskt gott numer. Jag tycker också riktigt om området jag bor i. Jag träffade faktiskt en annan västerlänning här där jag bor som sa att jag "lyckats hitta bästa området att bo i, i Tokyo", vilket inte låter så värst fyskam.



söndag 2 september 2012

Making it my own

  

Jag har bott i Tokyo i lite över två månader nu, och jag har så smått börjat vänja mig med att jag faktiskt bor här nu. Dock har inte mitt rum riktigt kännts som mitt än, då nästan allt redan var här då jag kom hit. Därför har jag nu köpt till lite saker som är helt och hållet mina (varav allting säkert inte kommer kunna komma hem med mig heller). 
Mycket är köpt på ¥100-butiker, där alltig kostar ¥105 (ca 9 sek). Till exempel är burken med snäckor (från min tripp till Chiba) från en sådan butik. Detsamma med mina gröna galgar, då jag fick alla åtta för ynka ¥105. Vilket kap! 

Jag har också passat på att att mig ut till IKEA. Min kuddsituation upp tills nu har varit katastrofal. Den kudde som fanns i rummet när jag kom hit, om 'kudde' nu är ett värdigt ord för det jag fick, kan liknas mest vid en påse gryn. Något så mycket oskönt! Nu har jag däremot två fluffiga, vanliga kuddar istället, och egna lakan, plus en filt. Jag sover så mycket bättre nu alltså... 
Jag köpte mig också lite smått och gott som t.ex. en tekopp, då husets är väl lite väl använda vissa av dem, och lite som dom är. Jag ville ha en egen. 

Jag har ingen bild på den, men för ett tag sedan köpte jag en liten brödrost. Den är lite omogen dock, och tycker om att leka projektil med bröden, och skjuter därför ibland bort dem all världens väg. Om man bara håller ett öga på den dock, så brukar det bli väldigt bra rostat. Det blir ju betydligt mycket godare också, då mycket bröd här drar åt det menlösa hållet när det gäller smak. 


 ♡

söndag 5 augusti 2012

I'm no alien

Jag vet att jag är fruktansvärt dålig på att uppdatera här. Fruktansvärt dålig. Jag har faktiskt en bra anledning till den nuvarande bristen på nya inlägg här, och det kallas värme. Och fukt, en jäkla massa fukt.
 Just nu är det ca +32°C och så pass mycket fukt i luften att jag inte skulle bli förvånad ifall jag skulle se en fisk simma förbi. Seriöst.
Vanligtvis ligger jag och dör i mitt rum om dagarna, under min bästa vän AC:n, eller går ut på upptäcksfärd (men besöker ofta tunnelbanetåg/livsmedelsbutiker/affärer etc. för lite AC och för att kunna andas ett tag).
Så jag skyller på det.

Jag har fått hämta mitt Resident Card nu, förresten. Det blev såklart inte ett Alien Regestration Card (som jag har velat ha sen jag var 15). Alltså vafan?
Varför ska de ändra system precis när jag kommer hit? Jag förstår verkligen inte... Det var skitsvårt att hitta till platsen där jag skulle hämta det också. Jag hade fått en dålig karta, som kan gå under namnet minimalistisk och felvisande. Den visade inte allt som fanns i verkligheten, och sånt kan ju liksom vara kul att ha med kan man tycka...
 Dessutom var det lokaliserat ute bland massa industrier och lastkajer och sådant som man kanske inte förväntar ligger bredvid en immigration bureau. Fast jag hittade det tillslut och allt gick väldigt smidigt.

Ja, förutom att jag inte är en alien då, då...

  Photobucket

tisdag 24 juli 2012

Repeat



Lyssnat på den här sången lite för mycket senaste dagarna, typ besatt. Shiet.

söndag 15 juli 2012

Tre veckor in

Nu har jag gått två veckor i skolan här i Tokyo. Det har faktiskt kännts som att det gått väldigt snabbt! För mig har det varit ganska mycket repetition just nu, men jag börjar lära mig mer och mer nya saker ofta. Jag får större ordförråd, och jag känner att jag törs använda japanskan lite mer i vardagen också än när jag kom hit.

Förutom att vara i skolan har jag varit på kabuki-teater. Det är traditionell japansk teater med enbart manliga skådespelare (även för kvinnorollerna). Det var ganska intressant, och de hade vackra kläder allihopa, och mycket smink, men jag förstod inte så mycket av handlingen. Det kändes mer lite som en rolig grej att ha gjort, nu när man är i Japan.

Jag har också strosat runt ganska mycket i olika stadsdelar här i Tokyo. Gått omkring och spanat och försökt hitta nya platser. Det är väldigt trevligt här, fruktansvärt varmt och fuktigt, ja, men trevligt. Jag längtar ganska mycket tills dess att sommaren är över, så kommer det här nog bara bli bättre.



fredag 29 juni 2012

Det börjar ta sig

Jag har börjat känna mig mer och mer hemmastadd här nu. Jag har också börjat fixa saker som jag behöver för att vara här en längre tid, som t.ex. National Health Insurance och Alien registration card. Jag har varit väldigt sugen på att få just det kortet, för vem vill inte ha en officiell handling som säger att du är en utomjording? Dock håller de precis på att göra om systemet, så det är troligare att jag får det nya systemets kort, ett s.k. Resident card. Låter ju betydligt mycket tråkigare.

Jag var i skolan idag på orientation. Den verkar jättetrevlig, och påminde nästan lite om Minerva Gymnasium. Lärarna verkar snälla, och då vi hade orienteringen på japanska hade vi tolkar som var elever, och de var hur trevliga som helst också. En av dem, en kanadensare, som bodde typ bara runt hörnet (!) från skolan hjälpte mig och några andra hur man köper månadskort till tunnelbanan, något jag satt av för att det verkar skitsvårt.

Jag måste bara fixa japanskt telefonnummer nu.


tisdag 26 juni 2012

Jag bor i Japan nu


 Jag kom fram igår kväll, fast jag fick lov att börja resan i söndags. Jag spenderade första natten på hotell för att sedan ta mig till mitt boende. Det är ett ganska gammalt och litet hus, men det är charmigt. Gatan är jättesöt, den är alldeles lummig och underbar. Fast jag har ju knappt varit här, så jag ska väl inte säga för mycket. 
Jag har bara träffat två av de fem andra jag bor med, och de verkar då trevliga. Vi har wi-fi också, så det är ju helt fantastiskt. Vad skulle jag göra utan det, liksom?

Det känns som så sjukt att jag är här. Som att det inte riktigt är sant, men det är ju det. 
Jag har inte går runt ute så mycket. Jag tror att jag får tid till det senare, men jag vågade mig iväg till en mataffär. Det var jätteläskigt, jag hade ingen aning om vad någonting var för något, om det var dyrt (japanska mått mätt), om det var vegetariskt eller inte... Det var jätteklurigt. Jag hittade mig en soppa, som jag tror är safe, samt bröd och lite edamamebönor. Jag köpte också grapefruktsjuice och te. 
Egentligen tror jag att det som var klurigast var att börja från scratch. Jag hade ju inte ens salt i mitt rum, och jag ville ju inte börja med att köpa massor. 

Jag måste dock köpa sånt som tvättmedel, och det var så pass klurigt att jag skippade det idag. Jag såg bara en massa förpackningar, som jag inte hade någon aning om ens vilken slags maskin de skulle till. Det kändes jobbigt.
Och jag har ju ingen tvätt än, så det r ju inte bråttom, direkt.




Det här är typ 5 minuter från där jag bor, bredvid en jättesöt träbro.



söndag 22 april 2012

Vår och the Hunger Games

Jag känner mig ganska bitter för att vi inte har någon riktig vår än, men det är ju som ingenting att göra åt. Det är skit här, och det är liksom inget att göra åt. Men det suger ändå.

För någon vecka sedan var jag och såg Hunger Games på bio, och har du inte sett den själv by now, så tycker jag att du borde se den. För den är underbar, och Jennifer Lawrence och Josh Hutcherson är fantastiska.
Jag hade bara läst första boken då jag gick för att se filmen, men jag beställde efter hela serien sedan. Det gick ganska fort att läsa de två andra sedan då jag fått den. Det tog en dag per bok och det var så härligt att bara sitta och göra en sak hela dagen.

måndag 2 april 2012

You know you're Swedish, when summer is your favourite day of the year.

Och så blev det vinter igen.

Herregud, vad det snöade igår! Jag tror att vi fick nära på tre decimeter snö, och det känns ju knappast okej. Inte i april. Jag kände för att gråta varje gång jag tittade ut genom fönstret igår.


fredag 30 mars 2012

För att mars inte har varit intressant

Aktiviteten är låg, och inget speciellt har hänt. Jag har fortfarande inget jobb, och får därför agera hemmafru istället.


japp

onsdag 15 februari 2012

Gee, thanks mama.

"Varför försöker du inte flörta lite med killarna?"
- mama

Photobucket

tisdag 14 februari 2012

valentine's day

Idag är det alla hjärtans, och personligen är jag lite delad mot det. Jag tycker inte direkt att det är en hemsk "högtid" som kortförsäljarna hittat på för att få sälja mer. Vem bryr sig? Det är ju inte något hemskt man firar heller. Jag tror dock att det skulle vara trevligare om man liksom hade någon att fira med. You know what I mean?

För att min födelsedag är just innan är ju alla butiker sprängfyllda med rött, rosa och hjärtan, och brukar märkas med bland annat presentförpackningar, papper och askar. Just idag sitter jag hemma, ensam, med en bukett röda rosor plus en hjärtformad ask fylld med choklad, med Adeles "Make you feel my love" i bakgrunden. Jag känner inte alls av att man är singel, nej då. Tack för den, mor och far.
Nja, chokladen är då god och rosorna är fina, and that's always something.


Puss på er alla!

måndag 13 februari 2012

Happy Birthday to me!

Jag är 21! Känns som att man börjar bli gammal nu, haha.

Idag har jag bara varit hemma med Dixi. Jag brukar alltid göra min tårta själv, så jag började med det. Det blev en prinsesstårta (för jag är ju en prinsessa) med grönt lock och allt. Den blev väldigt bra. När mor och far kom hem hade de tagit med sig en mormor och en farmor, och vi åt tårta, hemmagjorda hallonmakroner. Det var mysigt.

Jag skulle ta en bild på Dixi, men hon ville inte titta mot kameran, eller sitta stilla, så när hon väl satt stilla och tittade upp blev det såhär. Hon ser väl lite trumpen ut, men hon är söt ändå.

lördag 11 februari 2012

iPhone

Jag kör numer på en iPhone. Det är en tidig födelsedagspresent, och den är vit och hur fin som helst. Och jag har hur roligt som helst med att hitta olika appar.
En är Disposable Hipstamatic (tror jag den heter). Det ser ut som en gammal, retrokamera, men det är som en engångskamera, och du
måste ta 24 bilder, innan du kan se dem. Hah, jag tycker det är jätteroligt.
Och det är ju trevligt att kunna gå in och kika på tumblr eller facebook lite när man vill.
Instagram är ju kul också. Alldeles för roligt.



fredag 10 februari 2012

Update

Jag har inte direkt varit väldigt aktiv här, men ni har inte missat mycket. Jag har tagit mig en paus från arkitekteriet och är numer hemma och söker jobb. Ibland har jag också sällskap av en liten grå dvärgschnauzer.
Jobbsökandet går väl okej, men jag har ännu inte fått något. Ett av mammas förslag på hur jag kan tjäna pengar påminde mig om gifen nedan, yrket var det samma.


Photobucket Photobucket


Photobucket


tisdag 3 januari 2012

Typ bästa EVER

Jag älskar skönhetsprodukter, och spenderar nästan hellre pengar på sånt än på till exempel kläder. Därför har jag satt ihop en lista med mina favoritprodukter, de här är alla fantastiska, och såna ni borde testa.

Kropp

Hudlotion:
Lait Corporel Verveine, L'Occitane. Jag vet att många håller sig till sina body butters och att dem är så himla bra och finns med så många olika dofter etc, men de sjunker ju aldrig in. Är det bara jag som inte har tid att springa omkring halvnaken i en kvart på morgonen? Den här däremot, är guld värd. L'Occitane har andra lotioner också, men den här har en så fantastisk doft. Verbena (som vampyrerna i Vampire Diaries inte tål btw) doftar himmelskt, nästan citrusaktigt, och dessutom sjunker den in på typ en minut. Man kan smörja in sig, och aldrig behöva oro sig för att kladda ner kläderna. Ah-mazing!

Handcreme:
Shea Butter Hand Creme, L'Occitane. Jag utmanar dig att hitta en bättre handcreme än denna! Mina händer är ofta hemskt torra, speciellt nu på vintern, och då är denna en gudagåva. Det här cremen är tjock och fast, inte som andra cremer som bara är rinniga och konstiga. Det här är riktiga grejer det! Dessutom kommer den i en fin metalltub, som oljefärger i tub - åh så fint!

Ansikte

Ansiktsrengöring:
Cucumber Cream Soap, Mario Badescu. Jag fick denna i en liten reseförpackning av min ingifta faster (som är den som introducerade mig för L'Occitane också), och den är underbar. I vanliga fall använder jag Liquid Facial Soap från Clinique, som är asbra, men den här gör en bara så fräsch. Dessutom är den typ hälften så dyr som den från Clinique.

Toner:
Clarifying Lotion, Clinique. I vanliga fall är det ansiktsvattnet som ryker när jag inte orkar köpa alla produkter till min dagliga rengöringsrutin, men ibland skämmer jag bort mig själv med den här. Den ska ha en lite exfolierande effekt, och jag tycker att ansiktet blir oförskämt härligt efteråt.

Ansiktscreme:
Moisture Surge Extended Thirst Relief, Clinique. Den här är underbar att smörja in sig med. Den är en härlig gel som liksom svalkar och återfuktar, och är bara fantastisk. Mitt ansikte är så pass torrt på vintern att huden rent flagnar av, och då brukar den här vara härlig. Det är bara synd att den är lite väl dyr.

Ögoncreme:
Moisture Surge Extra Refreshing Eye Gel, Clinique. Jag brukar egentligen inte köpa ögoncreme, men ibland när jag är ute och reser kan jag ibland köpa mig ett kit, främst för att få ansiktscremen ovan, och då få fullstora produkter som man vet att man skulle må bra av, men inte köpa på egen hand, för en spottstyver extra. Det här är en sådan. Det är inte alltid jag använder den kring ögonen dock, utan då den återfuktar lite extra är den bra för riktigt torra partier (som min näsa) eller istället för läppbalsam.

Onödig produkt:
All About Eyes Serum, De-puffing Eye Massage, Clinique. Det här är också en sådan produkt som följt med då jag har köpt min älskade ansiktscreme. Det är liksom en liten flaska, med en metallkula som man rullar runt ögonen, och den svalkar, och känns lite sådär onödig och lite små-lyxig. Jag tror då inte att jag skulle köpa den på egen hand igen väldigt snart, mest för att jag är en student med lite pengar. Dock är den fantastisk och underbar.

Ansiktsscrub:
7 Day Scrub Cream, Clinique. Jag fick denna av min kära ingifta faster också, och det bästa med den är att kornen i den, inte är så värst stora. Ni vet hur i vissa scrub-cremer är det stora flagor av någonting för att det ska exfoliera, men den här ser nästan ut som en slät, vit, creme. Den är inte mesig heller! Den tar riktigt bra och man känner sig fräsch och fin efteråt.

Hår

Shampoo & balsam:
Naturals Moisture Shampoo & tillhörande balsam, TRESemmé. Jag började använda TRESemmé för ett par år sedan och jag vill inte använda något annat (utom möjligtvis Matrix Biolage, det är fantastiskt), och just Naturals-serien har jag märkt fungerar extra bra för mig. Jag tycker speciellt bra om att det är så gigantiskt stora flaskor - 900ml! Det är så bekvämt att slippa köpa nytt hela tiden, de räcker hur länge som helst! Om ni inte testat TRESemmé tidigare, gör det!

Hårinpackning:
Intense Repair Daily Treatment Conditioner, Dove. Jag har altid älskat (och älskar fortfarande) alla produkter från Aussie. Doften är underbar, och man får bar resultat, men ofta känns den lite dyr. Dove däremot, gjorde mig positivt överraskad. Den är hur billig som helst, och resultatet är fantastiskt. Håret blir mjukt och underbart och silkigt. När jag inte har någon inpackning alls hemma, brukar jag också göra min egen. Ta bara ett par äggulor, en klutt flytande honung och olivolja. Fördela i vått hår och låt verka i ca 15 minuter, eller mer. Ni kanske tycker att jag är lite konstig som frivilligt har honung och olivolja i håret, men sköljer man bara ut det noga är det ingen fara. Det här är dock något man ska ta sig tid till, ingen man slänger ihop innan man springer till skolan eller så. Men den fungerar finfint.

Hårprodukt:
Arganoil, Lee Stafford. Det har ju blivit liksom en hype kring den marockanska håroljan som uträttar mirakel. Mirakel kanske är att ta i, men jag testade den här, och den är bra. Mitt hår, i alla fall, blir blankare och lite med följsamt när jag använder det här. Det är också väldigt drygt, och räcker länge. Flaskan rymmer 50 ml, och jag har väl kring en tredjedel kvar, har använt det varje dag och jag köpte den i någongång i början av sommaren. Sånt tycker vi om!

Smink

Foundation:
Xperience Weightless Foundation, Max Factor. Jag tycker egentligen inte om att använda mycket foundation utan en liten klutt och sedan concealer för att fixa resten som måste fixas. Jag har testat en rad olika sorter, men det är den här jag har nu, och det bästa med den är nog att den är så lätt i konsistensen. Det känns aldrig som att man har en tjock kaka av smink i ansiktet, utan den är lätt och fin.

Concealer:
Magic Concealer, Helena Rubinstein. Man kan tycka att 325 kr för en concealer är onödigt, då det finns helt okej för betydligt mindre, men den här täcker verkligen bra, samt kommer i så stor förpackning (15 ml) och är så pass dryg att den är definitivt värd pengarna. Dessutom jämförde jag den här med en concealer från Max Factor som kostade 110 kr för 4 ml, dvs 27,5 kr/ml, då den från Helena Rubinstein blir 21,7 kr/ml. Så bättre resultat, billigare i längden... What's not to like?

Rouge:
"Make It Your Own" Blush, Lars Wallin. Jag är egentligen på jakt efter ett nytt rouge, men hittills har jag använt detta i färgen "Keira". Det är fint, och like lagom rosigt, och kommer i söt liten påse (inte alls varför jag köpte den, to begin with, *host host*). Jag vet inte riktigt om det finns att köpa längre eller inte, tror att det bara var något Limited Edition-aktigt, men det är fint, och hittar du det så tycker jag att du ska köpa.

Mascara:Kursiv
Hypnôse Mascara, Lancôme. Den här mascaran är väldigt bra. Man får fina, långa fransar utan klumpar. Dock är det lite svårt att bara säga en mascara som är bra. Fiberwig Mascara från Imju, är fantastisk. Jag har inte haft den sedan de förändrade borsen och kallade den Beautinizer (visst är det det?), men jag antar att det är samma formula. Mina fransar blir långa dockfransar när jag använder den mascaran. Underbar! Och att den är busenkel att ta bort är ju bland det bästa. Bara skölja med varmt vatten och mascaran bara trillar av. Det är nästan äckligt på ett sådär barnsligt, fascinerande sätt.
Typ alla mascaror från Clinique är också väldigt bra, tycker jag, speciellt Naturally Glossy. Man får liksom fina, långa fransar - den gör det man vill att den ska göra. Kort och gott.

Eyeliner:
Glam Eyes Professional Liquid Liner, Rimmel. Jag har ofta problem med att hitta en bra flytande eyeliner, och den jag hade innan den här var H&M's svarta eyeliner med glitter. Men det är svårt att hitta en med bra pensel, och som har en färg som är svart, och inte mörkgrå. Den här, är perfekt. Den har en smal, fin, tipp, och är den svartaste svart. Dessutom har flaskan ett ganska långt "skaft", så den är enkel att hålla i, så att man kan göra fina, bra linjer. Ett väldigt bra köp.

Primer:
Eyeshadow Primer Potion, Urban Decay. Jag har aldrig varit mycket av en primer-människa, men det här var kärlek vid första ögonkastet. Ögonskuggan sitter som berget hela dagen lång, och håller sig fin. Dessutom tycker jag att färgerna blir finare också. Jag har hittills inte riktigt hittat någon bra återförsäljare av Urban Decay, vilket är synd för de är awesome. Man kan hitta det dock på beautybay.com, där det mesta är billigare än på andra ställen, men de har visst ofta krångel med leveranser (vilket jag läste om direkt efter jag beställt min första, och hittills enda, order därifrån). Mitt paket kom då fram, kanske någon dag sent (det kom då jag var på Mallorca i somras), men jag vet inte om jag kommer beställa därifrån igen.

Ögonskugga:
Star Powder, Make Up Forever. Vet inte om det ska räknas som en ögonskugga då det mest baar är ett löst shimmer, men fint blir det. Jag är osäker på vad färgen jag har heter, men det är en enkel champagne/ljusrosa, som blir jättefint till vardags, som till fest. Jag brukar nästan alltid lägga till lite av det, vad jag än gör, så brukar det bli fint. Räcker också hur länge som helst.

Läppbalsam:
Strawberry Lip Balm, Rosebud. Som jag har gråtit över det här läppbalsamet! Förr kunde jag bara hitta det på Cubus, som såklart inte finns i Umeå eller har en webshop för den delen, så jag brukade beställa av min söta moster i Stockholm. Tack och lov finns det numer på KICKS, så jag kan köpa det när jag vill. Förutom att läpparna blir supermysiga, håller detta läppbalsam hur länge som helst. Ungefär ett år någonting, per burk. Det blir ganska billigt i längden. Eftersom att det är förpackat i en burk, och det brukar leda till att allt till slut sitter utefter kanterna, brukar jag smälta ner balsamet under min skrivbordslampa, och när det stelnat igen (går jättefort) är det slätt och ser alldeles nytt ut igen. Perfekt!

Läppstift:
Rouge Coco "10 Camelia", Chanel. Det här läppstiften har typ världens bästa färg. Det är liksom lite rosigt, utan att vara för rosa eller rött. Jag tycker att rött läppstift kan vara fint ibland, men det kan också vara lite svårburet till vardags. Det är inte det här. Rosig perfektion, som gör att man känner sig lite finare bara.
Jag tycker också om Lip Envy "envious" från Urban Decay. Det är en lipstain, och är liksom rött, men inte så fasligt rött. Det håller jättelänge också, men man kan bli lite torr om läpparna så läppbalsam är ett måste.

Läppglans:
Lip Junkie Lipgloss "crush", Urban Decay. Det här läppglanset luktar mint! Bara det är en anledning för mig att använda det. Färgen är en skarp rosa, så ibland kan det vara lite svårburet, men som sagt... Det luktar MINT.

Nagellack:
Top Coat Fixator, Mavala. Jag känner att 2011 har varit topplackets år för mig. Förr har jag kännt att det har varit lite för pretto att dra till med underlack, två lager färg och topplack. Det torkar ju aldrig, och kan nästan ramla av nageln för att det blir för mycket. Nu har jag dock gett efter för topplacket, och det blir ju så mycket bättre. Just nu har jag bara Mavala, men jag skulle vilja ha en större flaska (typ OPI-storlek), då man använder det hela tiden. Mavala är okej, men alldeles för liten flaska.
Jag tycker också om mini Colorama "4 Strong Mint" från Maybelline New York. Jag tror dock att den inte finns i Sverige längre, men jag hittade den i Palma och dumma jag köpte bara en flaska. Det är en jättefin ljus champagne-aktig färg med liksom ett trevligt shimmer till den. Helt underbar.
En av mina favoritfärger är också Wonder Nail "178 Mulberry Wine", Isadora. Det är världens bästa mörka bordeaux/mörk röda nyans, men underbart glitter i, naglarna ser ut som juveler. Perfektion. Isadora har dock tagit bort den ur deras soritment, så jag gråter nagellacks-tårar. Jag har dock ett par flaskor hemma, att trösta mig med, men ändå. Jag har letat och letat och letat och det finns ingenting riktigt så bra. Isadora, WHY??

söndag 1 januari 2012

Nyårslöften?

Jag ger alltid mig själv nyårslöften, men egentligen är det nog fel att kalla dem löften, då de mer är riktlinjer. T.ex. har jag haft löften som "Se till att sova mer" (som aldrig uppfylls) eller "Håll bättre koll på var pengarna går", mer saker om hur jag vill leva under det nya året.
För i år har jag några löften igen, men jag kommer att behålla dem för mig själv. Jag har hört att berättar man dem, kan man få en känsla att man uppfyllt dem, och kommer därför jobba för att uppfylla dem. Å andra sidan tycker vissa att man ska berätta, så att dessa personer kan påminna en under året som går "Så, hur går det då med (insert nyårslöfte) som du sa att du skulle göra?", så att man antingen får skämmas eller sporras. Jag tror dock mer på den första, alla vet ju att man inte ska berätta vad man önskar sig när man blåser ut ljusen på en födelsedagstårta, eller fallna stjärnor, så varför nyårslöften? Precis!

Har ni några löften i år?