tisdag 29 mars 2011

123 dinosaurier

Nämnde jag att jag hälsades av en dinosauriearmé på 123 dinosaurier igår när jag kom till skolan? Min vän Miriam hade visst haft lite tråkigt när hon var på skolan under helgen. Såklart kunde de inte få sitta kvar där de satt, så nu har jag en tjock bunt av dem istället.
Hon berättade också att när hon höll på att sätta dit dem, hade visst en av våra lärare gått förbi och undrade vad det var hon höll på med...

söndag 27 mars 2011

Skins

För ett tag sedan började den femte säsongen av den brittiska serien Skins och det blev liksom aldrig av att jag började se den. Så därför gjorde jag det nu istället. Den är ganska kort, endast åtta avsnitt, och det är ju inte så roligt, men å andra sidan tar det ju inte så lång tid att se ikapp istället. Jag har sett nästan hela nu, och den är så söt.

Dakota Blue Richards (The Golden Compass) är med i den, så den är ju awesome redan där.

Just sayin'...

JAG ÄR LYCKLIG IGEN

Jag skrev tidigare att min telefonladdare har haft ihjäl sig, och min fintelefon har väl typ laddad ut helt, och jag behövde återvända till min telefon jag hade i ettan, som jag målade med nagellack (jag pimpade den med stjärnor just nu bara för att). Jag fick en laddare av en kompis dock, men den fungerade inte heller.
Att den inte heller fungerade fick mig att freaka bara lite granna, och det var hemskt ett litet ögonblick där. Jag har ingen lust att lägga pengar på en ny telefon just nu. Det går liksom inte.

Sen kom jag ihåg att jag har en USB-kabel. Som man kopplar in i en dator. Som drivs av elektricitet. Vilket leder till att när man kopplar in telefonen laddas den liksom också...
Så jag gjorde det och allt är underbart och fantastiskt nu, då jag kan ha en vettig telefon och jag är glad.



x

torsdag 24 mars 2011

Telefonlös

Jag har känt mig väldigt handikappad idag, då min vanliga mobil varit avstängd i princip hela dagen, för att spara på batteriet. Det blev lite hastigt och lustigt igår att leta rätt på en extratelefon, men jag har gjort det nu.
Jag hittade igen min gamla mobil. Den som var så skabbig och tråkig att jag målade den med nagellack för att få den lite roligare. Den var lite skabbig, så jag målade om den på nytt i lila (lite nostalgi där.. haha) och passade på att lägga till paljetter i form av stjärnor innan lacket torkade. Bara för roligt.
Den ser faktiskt lite gullig ut, på ett sånt där lite halvskabbigt sätt.

Något som är positivt, dock, är att bara nu i helgen nämnde en kompis att hennes telefon, som är likadan som min, hade gått sönder. Jag frågade henne därför om hon möjligvis råkade ha kvar sin laddare, och det lutar åt att jag nu ska få adoptera hennes gamla laddare...
Awesome!



x

onsdag 23 mars 2011

It will go downhill from here

Jag är alltid lite paranoid då det gäller min telefons batteri. När jag ser att en av de tre prickarna har slocknat brukar jag för det mesta ladda den. Det är nämligen så att min telefon laddar ur väldigt fort när den väl har börjat. Jag kan ha två prickar på morgonen, och vid tresnåret gnäller telefonen och hotar om att ladda ur om den inte blir laddad ögonblickligen.

Så nu, då min telefon endast har två prickar tänkte jag ladda den, men istället för att se telefonen snällt ladda upp händer ingenting. Eller, det händer ingenting förrän jag upptäcker ett svagt tickande ljud från själva laddaren. Det låter typ som en bomb (och jag skämtar bara lite).
Att detta kommer få ganska påtagliga konsekvenser är inte svårt att komma fram till. Antingen är min laddare egentligen en bomb (dun dun duun), eller så kommer min telefon ladda ur och jag kommer att dö. Eller åtminstone inte kunna kontakta någon, bli kontaktad eller se hur mycket klockan är. För att inte tala om att jag kommer att försova mig utan min väckarklocka.

Det känns dock som att man borde kunna köpa en ny laddare, men det känns som en onödig utgift även om den är högst nödvändig.

Kan inte de snälla teknikfeerna vara så vänliga och magiskt fixa min bomb/mobilladdare innan telefonen laddar ur? Snälla?



x

tisdag 22 mars 2011

Nickname

Jag har visst fått ett smeknamn av min klasskompis "den andra Miriam" (dvs. Miriam Diamant), som speglar mina skills i skolan, nämligen Madeleine mad cardboard cutter Karlsson. Hon tyckte att detta skulle passa speciellt bra, om vi någonsin fick vår egen serie.
"Mad cardboard cutter" relaterar dock inte till mina mad skills när det kommer till att skära kartong, utan mer att då jag skär kartong, så skär jag nog lika mycket i mina egna fingrar, som i kartongen. Att mina modeller ofta har små röda prickar på sig är väl ingenting jag behöver nämna?



x

fredag 18 mars 2011

Rebecca Black

Jag visste inte vem Rebecca Black var förrän idag. Visst, jag har sett hennes namn på Twitter och så, men jag har inte orkat bry mig upp att kolla vem det är, innan idag.

Hon är en ny barn/tonårssångerska. Hon är 13, och hon har fått mycket kritik och elaka pikar om hennes musikvideo "Friday". Jag såg den, och för att vara ärlig, så fick den mig lite att le. Jag tror att den videon kan bli för henne, som "Let's go to the mall" blev för Robin i How I Met Your Mother. Videon är söt på det viset, men just nu är Rebecca inte en vuxen kvinna, som kommit över den där videon för länge sedan, utan hon är 13 år, så jag tycker lite synd om henne.
Det var ju som inte hennes fel, och jag hoppas bara att det går bättre sedan.

torsdag 17 mars 2011

Promarkers

Jag har haft några Promarkers-pennor väldigt länge, men inte riktigt använt dem. Nu har jag tagit dem till skolan, och jag använder dem till allt. De kostar ca 32-35kr/st, men de är så bra, och de finns i typ en miljon olika färger.
De är typ bara underbara. Färgen är eg. lite smått transparent, men är perfekt, då man enkelt kan använda samma penna, och skugga i olika nyanser.

Jag förstår inte varför jag inte använt dem mer förr.

tisdag 15 mars 2011

Det förtrollande slottet

Sedan jag köpte Den hemliga trädgården på bokrean, för ett tag sedan, har jag blivit sugen på att läsa en annan bok som jag kommer ihåg sedan jag var liten. Det var från tiden då man hade kassettband. Det jag kom ihåg från boken, som jag då lyssnade på, och inte läste, var att den hette något med förtrollade, hemliga, trädgård eller slott. Något sånt. Och att den handlade om några syskon som trillade in i en trädgård, där de hittade en sovande prinsessa (som visst inte var en prinsessa utan någons systerdotter som var uttråkad och hade klätt ut sig). Plus att framsidan var gul.

Denna information gav jag till en av bibliotekarierna här i Holmsund, och hon hade ingen aning om viken bok jag menade. Efter lite sökande hittade hon en bok som hette Den underbara trädgården, av Edith Nesbit. Namnet Edith Nesbit kändes väldigt bekant, så jag bad henne kolla om Edith hade skrivit en bok om ett förtrollat slott. Och visst hade hon det.
Så när jag kom hem googlade jag självklart efter boktiteln - och visst är det den. Jag hittade t.o.m. en blogg där en tjej skrev att hon tyckte om den ljudboken så mycket när hon var liten. Och den var väldigt bra. 6 kassett var den på, och Claire Wikholm som uppläsare. Hittar jag någon bandspelare hemma, som fungerar, ska jag försöka låna kassetterna också.

Just nu ligger då bara boken och väntar på mig på stadsbiblioteket, som det är nu. Vi får se om den var så bra som jag minns den.



x

I ♥ Vi Hart

måndag 14 mars 2011

PI(E) DAY

För er som inte var medvetna om det faktum att det är pi-dagen idag(3/14), tänkte jag att det var bra att upplysa er om det. Jag tänkte fira genom att äta paj, men det bidde liksom inte av. På måndagar har jag alltid väldigt lite tid över, då jag har japanskalektioner efter skolan.
Det får bli någon annan gång istället.

Jag upptäckte också idag på japanskan att en kvinna som går med mig, som är typ 28-30 år kanske är gravid, men jag tordes inte säga något om det, ifall det inte stämmer... Men det ser inte ut som om det skulle kunna vara nåt annat, men det skulle vara obekvämt ifall jag hade fel.



x

söndag 13 mars 2011

Picnic at Hanging Rock (1975)

Jag satte mig idag och såg en film, som jag har velat se väldigt länge; Picnic at Hanging Rock. Den handlar om en grupp flickor från en internatskola i Australien år 1900, som far på en utflykt till Hanging Rock. Under den här utflykten försvinner en mindre grupp flickor och en av lärarna helt spårlöst, och ingen har en aning om vad som hände med dem. Det här baseras på en riktig händelse.

Personligen tycker jag att den var bra och sevärd, men den hade kunnat vara så mycket bättre. Har ni tid över någongång, kan ni passa på att se den.



x

lördag 12 mars 2011

Monster High

Så jag behövde ju kolla upp mer om de där dockorna, och det visar sig att Mattel har gjort en YouTube-kanal bara för de här dockorna. Videoklippen de har lagt upp är jätteroliga. Tjejerna är hur roliga som helst.

fredag 11 mars 2011

Jag tror att dockorna är det minsta bekymret

Aftonbladets hemsida idag, skrev de om "Barbies onda kusin" som är ett dåligt föredöme för små flickor, Clawdeen Wolf. Den här tjejen ska visst vara 15 år, trendig som tusan, och då hon är dotter till en varulv, växer hennes hår så mycket att hon måste raka och vaxa sig mellan rasterna, den stackaren. Hon har dessutom lår som är lika tjocka som blyertspennor.

Det är ganska självklart att den här dockan får en massa kritik. Den ska visst sätta fel ideal till unga tjejer om att man måste raka benen, vara pinnsmal, och ha en sexigt avklädd garderob för att anses som snygg. Samt att unga flickor nu kommer få idéen att om man inte objektifieras, duger man inte.
Jag vet inte om jag kan hålla med. Visserligen är den här dockan sjukt smal och har väldigt korta kjolar, men när jag tänker tillbaka på när jag själv lekte med Barbi back in the day. Aldrig tänkte jag på att den dockan var onaturligt smal och hade ofantligt stora bröst. Jag tänkte på att jag måste vara smal för att accepteras eller att om jag såg ut som Barbie, skulle jag inte kunna gå, för att mina fötter skulle vara typ 10 cm långa till min 2,10m långa kropp. Eller något sådant.
Jag tänkte mer på vilka söta klänningar jag hade till den där dockan, och vilket långt, glansigt hår den hade. Jag vet inte om det var jag som inte var så smart, men jag fattade ingenting när min lågstadielärare berättade att de var dåliga dockor som hade jättestora bröst, och att kvinnor inte såg ut så. Jag tänkte inte så. Barn tänker inte så.

På psykologin i trean fick vi se en bild. Den bilden uppfattas olika av barn och vuxna. De vuxna ser ett par som är väldigt intima. Barnen ser ett gäng delfiner, då barn inte kan relatera till intima situationer, utan är mer bekant med söta djur.
Jag har därför väldigt svårt att tro att barn kommer att koppla Clawdeen Wolf's smala lår och sexiga kläder, till att de själva måste raka varenda cm2 av sin lilla kropp och se till att bli sedda som objekt. Inte i den åldern.

Jag läste i kommentarerna till Aftonbladet-artikeln att förutom att dockorna skulle förbjudas, borde ju program som TopModel och Project Runway också förbjudas, då det bara springer omkring benragel med jättbröst på catwalken nu för tiden. Ursäkta va?

Jag tror inte att någon av de som säger detta har varken sett någon av ovanstående tv-program eller läst en modetidning på de senaste fem åren. Top Model hyllar ju alla hudfärger, storlekar och längder, för att få en mer varierad modescen. I Project Runway arbetar designerna inte enbart med smala modeller utan med "vanliga människor" dessutom.
I visningar för bl.a. Louis Vuitton och John Galliano har man använt vackra, kurviga modeller som har blivit vida hyllade. Många respekterade modellagenturer accepterar inte heller allt för smala modeller (var benranglen med jättebrösten finns, vet jag faktiskt inte, då väldigt smala tjejer ofta inte har stora bröst. Jag trodde att det var ganska logiskt, men jag kanske hade fel).

Visst, det är fortfarande bara en liten det av dagens modevärld, men modescenen idag är inte den samma som den som var under 90talet, som så många verkar tro. Det har förändrats. Inte helt, nej, men det har börjat.


Så nej, jag tror inte att Clawdeen Wolf och Tyra Banks kommer att förstöra unga flickors syn på sig själva. Det går inte att skylla på en docka, eller att förbjuda tv-program, för att få bort det problemet.
Det kanske låter präktigt, och jag kanske är naiv, men jag tror faktiskt att det hänger påföräldrarna att lära sina barn sunda värderingar och att lära dem att de duger som de är. Kanske lära dem, på samma sätt som att de lär dem att Voldemort bara är på låtsas, att lår som Clawdeens inte är riktiga heller.



x

torsdag 10 mars 2011

Böcker

Som jag har nämnt i några tidigare inlägg, så läser jag just nu Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett. Har läst lite till kväll, och jag har väl kommit till lite över halva boken, just nu. Den är bara så härlig, och underbar, och dessutom råkar omslaget vara jättefint dessutom.

Jag brukar väldigt sällan läsa någon tyngre litteratur, som har fått oändligt många priser för att de är så klassiska och djupa. Jag tycker väl inte att de är svårlästa, de roar mig bara inte och jag vill inte läsa dem.
Av vad jag däremot brukar läsa är (helst) pocketböcker, på engelska (som handlar om allt från tjejer som blir dumpade vid altaret, till tjejer som aldrig kommer till altaret, om tjejer som alltid blir kär i fel män, om tjejer som blir kära i döda män som har en fetish för blod... Bara för att nämna lite. ) väldigt vanligt. Ofta bara för att de har fina framsidor. Eller råkar vara på rea.

Idag såg jag en bok, som jag visserligen inte köpte, men var väldigt nära att köpa. Den hette Undead & Unwed. Här är lite från texten på baksidan:

It's been a helluva week for Betsy taylor. First, she loses her job. Then, to top things off, she's killed in a car accident. But what really bites(besides waking up in the mourge dressed in a pink suit and cheap shoes, courtesy of her stepmother), is that she can't seem so stay dead. Every night she rises, with a horrible craving for blood. She's not taking too well to a liquid diet.

Worst of all, her new friends have the ridiculous idea that Betsy is the prophesized vampire queen, and they want her help in overthrowing the most obnoxious, power-hungry vampire in five centuries -- a badly dressed Bela Lugosi wannabe, natch. Frankly, Betsy couldn't care less about vamp politics, but they have a powerful weapon of persuasion: designer shoes. How can any self-respecting girl say no? But a collection of Ferragamos isn't the only temptation for Betsy. It's just a lot safer than the scrumptious Sinclair, a seductive bloodsucker whose sexy gaze seems as dangerous as a stake through the heart...

Jag menar, vad kan inte finnas att älska med den här boken? Vampyrer, en sexig annan vampyr som definitivt inte är bra för henne - plus designerskor! Hallå?


x

onsdag 9 mars 2011

Despicable me

Jag tycker om film, och nu i veckan har jag sett ett par. Ikväll började jag se Despicable Me. Den är helt underbar.
Kortfattat handlar det om en superskurk som vill stjäla månen, och han adopterar också tre små, föräldralösa flickor. Den är bara så härlig, och karaktärerna är väldigt bra (speciellt den yngsta flickan är jättegullig), och ibland är det bara små delar i filmen, som inte gör något till handlingen egentligen, utan bara är söta.


Och sa jag att superskuren har små minions som är små, konstiga och alltid springer omkring, och inte alltid är så bra?



x

Skype

Idag ska vi ha en föreläsning via Skype, och sedan ska vi ha individuella handledningar med föreläsaren, som arbetar som ingenjör på ett företag i London, om konstruktionen i våra projekt, också över Skype.
Jag har min handledning först av alla, och ja, jag är väl lite nervös.

Han vi ska prata med, har haft en annan Skype-föreläsning, för oss, samt att han var på skolan i fysisk form, nu i januari. Så visst, han är inte helt främmande, men det är fortfarande läskigt!


Wish me luck!



x

tisdag 8 mars 2011

And the girls say om nom nom to the guys they find in yoga class

Dagar då man känner att man kan springa iväg till IKSU, och ändå hinna hem i vettig tid är så härliga.
Idag passade jag på att gå på yoga, och det var rätt så härligt faktiskt. Jag hade en väldigt söt pojke framför mig (mihi).



x

måndag 7 mars 2011

Nerdiness

Så jag är en nörd. Så jag tittar på videos på YouTube om nördiga saker. Ibland om hur man doodlar roliga saker, men egentligen lär sig roliga matematiska saker.
Och ibland om ormar.


Nerdfighters!



x

Visual-kei

Döm mig inte. Jag bara älskar det här.


söndag 6 mars 2011

Weirdon

Igår gick jag ut (Socialise), och ibland träffar man bara så konstiga människor där ute i det vilda.
Jag satt ensam för ögonblicket då jag såg en kille le lite mot mig, så jag log tillbaka, för det är så jag är. Så han kom och började prata med mig. Och jag måste nog säga, att jag inte var attraherad av den här killen.
Men han var nog en av de skummare människorna jag pratat med (förutom en kille från design på skolans julfest, som försökte övertyga mig att gå och visa honom mitt skrivbord. Jo, säkert "visa honom mitt skrivbord").
För det första var han övertygad om att jag var från Värmland. Även då jag sa att jag definitivt inte kom från Värmland. Jag vet knappt vars Värmland ligger. Och han gav sig ju inte heller.
Sedan kom vi in på ämnet utbildning, och han undrade varför jag valt att gå det jag går, för alltså jag "kommer ju inte direkt bli välbetald sedan". Och jag är rätt så säker att han hörde klart och tydligt vad det var jag gick också, så jag förstår inte var han fick det ifrån. Efter ett år studier har jag en rekommenderad praktiklön på nästan 19000. För praktik! Nej, jag kommer ju leva på vatten och bröd av min framtida lön. Jo... det kommer jag ju.
Han gav sig inte på det ämnet heller. Det är tur att jag inte är den som drar mig för att vara sarkastisk.

Jag beslöt mig för att han kort och gott var dum i huvudet, så jag smet därifrån vid första bästa tillfälle.


Varför kan jag inte möta någon söt, förståndig kille för?


x


lördag 5 mars 2011

Alltså.... fan

Så jag såg nyss att visual-kei bandet Versailles kommer att spela på UppCon:11 i juni. Jag har väl inte eg. tänkt fara dit, men nu blev jag som så sugen.
Jag har väl inte riktigt lyssnat så mycket på Versailles, men jag vet vilka de är, och jag har en soft-spot för visual-kei.
Jag vill dit.

Det enda som gör att jag absolut inte vill dit (förutom att det kommer att kosta), är att jäkla stress. Det är väl en 3000-nånting människor på UppCon. Ca 1100 av dem får plats i Stora Salen, där konsert/invigning/cosplaytävling mm hålls. Ni ser ett problem där? Det är som att vara på det sjunkande Titanic och det finns inte tillräckligt många livbåtar. Det är hemskt.
Jag avskyr att behöva tänka på hur många timmar innan man måste ställa sig i kö, och arrangörerna säger ingenting, så man vet inte om de kommer öppna vissa dörrar in, eller inte, och man springer bara omkring där, som en liten höna, och vet varken ut eller in. Jag avskyr det.
Nu i år har de dessutom sålt platsbiljetter på balkongen, så visst, man kan köpa en sådan, men jag vill ju helst inte sitta längst up, längst bort.

Åh! Jag vet inte vad jag ska göra.


x

fredag 4 mars 2011

Disneyprinsessor

På sidan Weit finns väldigt många bilder. Jag spenderade lite av eftermiddagen på att leta up bilder på Disneyprinsessor, och jag ska bara säga att det finns väldigt många bilder på Disneyprinsessor på Weit. Väldigt många stillbilder från filmerna, väldigt många egenritade (bl.a. väldigt många söta små chibi-Disneyprinsessor) och väldigt många som bilden här nere.
Jag tyckte att den var så härlig, så den behövde få vara med här.



Bio

Jag är jättesugen på att gå på bio. Men av de filmer som går just nu, är jag väl egentligen bara sugen på att se Black Swan.
Men av de kommande filmerna...
Det är så många jag vill se!

Never Let Me Go, No Strings Attached, Sucker Punch, X-men First Class...! De är så många och jag längtar till att få se dem.
Av dessa filmer, känner jag, att det är Never Let Me Go som jag är mest sugen på. Den verkar ju helt underbar.

Till att börja med; skådespelarna. Jag har alltid älskat Keira Knightley, och jag älskar de filmer hon är med i. The Edge of Love är bara en som jag kan se om och om igen, utan att riktigt tröttna på. För att inte börja prata om Pirates-filmerna, som Keira egentligen inte är den största anledningen till allt awesomeness i dem, men ändå är nödvändig.
Och Andrew Garfield och Carey Mulligan har båda varit med i Doctor Who, vilket gör dem automatiskt awesome. Andrew är ju dessutom underbar, och han var fantastisk i The Imaginarium of Doctor Parnassus. Och Carey är väl typ bara söt som socker, och har varit med i både Pride & Prejudice och Northanger Abbey. Hallå?

Och sedan; England. Typ 50-tal. Internatskola. Någon mystisk icket-riktikt-etiskt-korrekt-hemlighet-i-görningen-hemlighet.

Så på vilket sätt skulle den här filmen inte kunna vara helt fantastiskt underbar? Jag undrar det jag.


Om det är någon som känner sig manad att offra sig, och följa med mig och se någon av de här filmerna i vår, så är det bara att säga till.




x

Tea party

Så nu, då jag sitter hemma, och ser på filmer, passade jag på att ta mig lite fint eftremiddagste ur en söt kopp och ta en makron till. Det såg jättefint ut, och var så gott.

Det gjorde mig också sugen på att ha ett riktigt "tea party", Alice in Wonderland/Mad Hatter-style. Tänk ett bord fullt med snittar och små söta bakverk (med "Eat Me" och "Take One" skrivet på?), och en massa te ur söta koppar. Vore inte det underbart?
Det vore ju faktiskt extra mysigt om man hade någon fin trädgård (The Secret Garden?), med en lummig berså man kunde sitta i, och prata en massa nonsens i timmar. Dammade av någon söt klänning (med alldeles för mycket spets och mängder av lager), putsa upp några nätta kängor och sätta upp håret med en stor sidenrosett.
Kom igen, vilka fler än jag är på?



x

Sick

Så jag är hemma och är sjuk idag. Jag har väl känt mig halvt sjuk sen i onsdags, och det var väl lite anledningen til att jag inte var så värst glad i skolan igår heller. Så jag tänkte att det var lika bra att vara hemma idag. Jag känner mig väl inte egentligen sjuk, jag ligger ju inte och hostar och håller på. Men jag är ju snuvig och lite matt sådär, och jag antar att jag inte hade väl gjort så mycket vettigt i skolan även om jag hade varit där så... Ibland behöver man bara vila.

Än så länge har jag inte gjort så mycket. Jag tog en ordentlig sovmorgon, och jag har tittat lite på tv och druckit te. Bara myst.
Nu ska jag snart se Aladdin, med små pauser för att dammsuga huset.


x

torsdag 3 mars 2011

Chartres katedral

Min skoldag idag var ganska dryg. Vi skulle ha en redovisning i halvklass, som de senare sa var typ en grupphandledning (men fortfarande inte). Och de hade sagt allt möjligt om vad vi skulle visa upp på det här tillfället då. Våra lärare var ganska mycket luddigare än vanligt.

Hur som helst, så var det min grupps tur kl 13-15, så det var skönt att det inte var direkt på morgonen. Jag kunde ta det lugnt, göra lite analytiska skisser, och sedan äta lite lunch.
När klockan blev 13, kom de lärare som skulle vara med på min redovisning och vi började.

Nu är det så att de här tre veckorna har vi jobbat med experiment, och analyserat en dans. Klart och tydligt har det stått att vi inte ska tänka på en byggnad alls.
Jag har fått frågan av en lärare hur många kvadratmeter jag tänker mig att mitt space ska vara. Kvadratmeter! Hur ska jag veta det nu? Hon som sitter mitt emot mig (bl.a.) har blivit tillsagt av en annan lärare att göra en byggnad och göra snitt och all möjlig skit.
På våra redovisningar började de som hade en "klar" byggnad få jättemycket kritik för att de hade gjort en byggnad, och allt blev bara så drygt och jobbigt, och jag kände att jag bara ville få min redovisning gjord, men jag orkade inte.

Efter 1,5 timme (av de 2 timmar vi hade på oss) hade 4/9 redovisat. FYRA! Så resterande redovisningar blev lite stressade, och jag blev klar med min ca halv fyra. Även om det kändes respektlöst, så tog jag bara mitt pick och pack och sprang iväg till bussen så fort jag var klar. Jag orkade inte vara kvar.

Varför har jag då titeln "Chartres katedral". Jo! Sen när jag kom hem slötittade jag lite på tv. På kanal 10 visade de något program som hette Ancient Megastructures. Det var jättebra, och väldigt intressant. Det handlade om en katedral i byn (?) Chartres, en bit utanför Paris, där de under 1100-1200talet byggde en väldigt vacker sten katedral. Det var bara så intressant att se hur de löste olika problem de stötte på, och hur de kom på nya uppfinningar, som t.e.x. kranen, och hur fin den blev sedan (den har fantastiska glasfönster).

Så även om skoldagen var väldigt dryg, var det bara så skönt att inte komma hem typ sju, utan lite efter fyra, och sedan vara lite arkitektstudent/historianördig och se roliga program om byggnader för länge sedan.


x

tisdag 1 mars 2011

Norrsken

Bara för ett litet tag sedan var jag ute och tittade på norrsken. Det känns som om det var hur länge sedan som helst jag såg det, och det är så vackert! Det känns nästan lite magiskt på något sätt.
En av de bra sakerna av att bo i norr!


x