Hemma igen och Harry-dilemmat som fortsätter

Jag kom hem igen igår kväll, typ vid sju-åtta tiden, och det första vi gjorde var såklart att hämta upp lilla Dixi. Hon har varit på "kollo" hos en liten tant vi känner, som har en egen hund själv, och de trivs så bra ihop alla tre.

Känns väldigt skönt att vara hemma, faktiskt.

Mitt rum var ett bombnedslag av kläder, sladdar, påsar, solskydd, pennor, böcker etc. och tanken på att röja undan allt, tvätta och fixa till allt sånt där, låg ganska långt borta.

Hela vägen hem har jag varit peppad att äntligen kunna gå och se Harry Potter and the Deathly Hallows pt 2. Storebror Macke sa redan innan premiären att han kunde följa med, och att han skulle se första delen då vi kom hem.

Men nej. Så blev det ju inte alls. Nu vill han inte med, och då står jag utan dejt. Jättekul. Känns ju lite som att alla som har velat gå och se den (och de som jag skulle vilja se den med), redan har gjort det. Överväger faktiskt på att se den själv, men det känns ju inte så himla kul att stå i kassan, ensam, och betala för en biljett. Å andra sidan "umgås" man ju inte under själva filmen på biografer, så det skulle ju egentligen inte göra någon när filmen väl startat. Men ändå, liksom.

Och jag kommer att gråta i slutat då alla dör. Det känner jag på mig (jag grät ju faktisk en skvätt till Toy Story 3).

Så det känns ju ganska jävligt. Jag vill ju inte vänta med att se den, för jag har väntat så länge redan nu. Jag vill se slutet.

x