福袋 (fukubukuro)

Gott nytt år! 明けましておめでとう!

Här i Japan är nyår rätt så stort. Kankse inte direkt att det är massvis mer fyrverkerier överallt, men mer att det är en nystart. Det är en tid att göra sig av med gammalt och ta in det nya, så att säga. 
Många går till tempel de allra första dagarna, och jag har ett tempel bara i närheten av där jag bor, och ca en timma in på det nya året ringlade det en ca 200 meter lång kö till det templet. Den kön varierade sedan i längd, 200-300 meter på ett ungefär, över hela dagen. Och då är det templet inte speciellt stort, eller populärt, så vitt jag vet. 
Vid det templet höll de också en stor eld vid liv, där folk kastade lite allt möjligt som fick brinna. Man kan köpa små lyckoamuletter i tempel, och det är visst så att när man kommer till sitt första tempelbesök för året ska man lämna tillbaka amuletten man köpte året innan, så att man kan bränna upp den, och sedan köper man en ny.

Detta är dock inte vad som menas med en fukubukuro. En fukubukuro, eller "lucky bag" är också en stor del av nyåret i Japan. Det är när butiker sätter ihop en påse med lite smått och gott i, och säljer den till en bråkdel av värdet. Jag har läst att det ska komma från att butikerna vill göra sig av med det gammla, för att få plats med det nya. 
Det kanske låter som något ihopslängt av det sista som inte blev köpt under mellandagsrean, något som ingen vill ha. Av det jag upplevt av fukubukoro är det inte fallet, det känns som ändå bra grejer och till väldigt bra pris. Det känns mer som något butikerna gör för att locka nya kunder, och visa vad de har. Många gånger kan man få en fukubukuro vars innehåll är värd 3-5 gånger så mycket som man betalade för den.
Det jag hade hört innan jag gick ut imorse var att många butiker visst ska planera sina fukubukuros månader i förväg, och köer kan ringla sig kvarterslånga timmar innan butiker öppnar, i hoppet att få tag på en speciell påse. Detta kanske gäller de många exklsiva butiker, men jag såg inte några speciellt långa köer. Det var mycket folk, men det är det ju som ganska ofta ändå.

Jag vaknade lite sent i på morgonen den 1:a, så jag gjorde mig iordning så fort som möjligt för att springa ut och se vad "all the fuss was about". Fukubukuros kan variera i pris från några hundra yen, till ett par tusen, till miljoner yen. Så det finns verkligen något för alla. Jag ville hitta mig en påse från något japanskt klädmärke, mest för att våga mig på något nytt. Jag var ganska nervös innan jag valde den, ifall allt i skulle vara fult och konstigt. Det var det inte. Jag fick mig en åtta plagg, och jag tyckte väl inte att allt var precis vad jag ville ha, men det var inte dåligt. Bland annat fick jag en kappa, en ljus, fluffig (under)kjol och en halsduk som jag tror att jag kommer få nytta av. Allt jag fick  var också väldigt bra färger, t.ex. cremevitt, svart, burgundy och en fin skogsgrön. Jag är helt klart nöjd.
Sen råkade jag kanske köpa en billig accessoarpåse också. Den köpte jag dels för att själva påsen var en cremevit tygväska med svart text (de 12 stjärntecknen, som jag såg sen var felstavade vissa av dem, men jag bryr mig faktiskt inte). Jag har haft så dåliga väskor på sista tiden, och inte för att denna är någon slags perfektion av kvalité och design, men den dög. Och för priset jag betalade skulle jag ha nöjt mig med bara väskan, men nu fick jag ca 10 diverse accessoarer; några bra, några ganska dåliga. Då alla kostade ungefär lika mycket stycket, som hela påsen, så tycker jag inte det gjorde någonting.

Jag är helt nöjd med min fukubukuro-upplevelse och det jag fick. (^__^)

Blue Light Yokohama

Jag och några från skolan åkte  till Yokohama, en stad som i princip morfat ihop sig med Tokyo, nu förra helgen, för att besöka ett snabbnudel-muséum. Varför inte, liksom? Muséumet själv var vl egentligen inte så värst intressant, om jag ska vara ärlig, och byggnaden påminde rätt så mycket om UMA. Vilket inte alls är dåligt, men bara lite udda, kanske.

Yokohama var jättefint, dock, och det var en härlig dag när vi var där, så efter vi varit på muséumet strosade vi runt lite och tog oss en fika. Som svensk är ju fika liksom smått obligatoriskt, så vad ska man göra?

Jag börjar faktiskt känna mig mer och mer hemma nu. Mitt rum är väldigt trevigt, fastän det är lite smått litet, men det är mitt. Dessutom tror jag att det hjälper att jag sover så hemskt gott numer. Jag tycker också riktigt om området jag bor i. Jag träffade faktiskt en annan västerlänning här där jag bor som sa att jag "lyckats hitta bästa området att bo i, i Tokyo", vilket inte låter så värst fyskam.

Making it my own

  

Jag har bott i Tokyo i lite över två månader nu, och jag har så smått börjat vänja mig med att jag faktiskt bor här nu. Dock har inte mitt rum riktigt kännts som mitt än, då nästan allt redan var här då jag kom hit. Därför har jag nu köpt till lite saker som är helt och hållet mina (varav allting säkert inte kommer kunna komma hem med mig heller). 
Mycket är köpt på ¥100-butiker, där alltig kostar ¥105 (ca 9 sek). Till exempel är burken med snäckor (från min tripp till Chiba) från en sådan butik. Detsamma med mina gröna galgar, då jag fick alla åtta för ynka ¥105. Vilket kap! 

Jag har också passat på att att mig ut till IKEA. Min kuddsituation upp tills nu har varit katastrofal. Den kudde som fanns i rummet när jag kom hit, om 'kudde' nu är ett värdigt ord för det jag fick, kan liknas mest vid en påse gryn. Något så mycket oskönt! Nu har jag däremot två fluffiga, vanliga kuddar istället, och egna lakan, plus en filt. Jag sover så mycket bättre nu alltså... 
Jag köpte mig också lite smått och gott som t.ex. en tekopp, då husets är väl lite väl använda vissa av dem, och lite som dom är. Jag ville ha en egen. 

Jag har ingen bild på den, men för ett tag sedan köpte jag en liten brödrost. Den är lite omogen dock, och tycker om att leka projektil med bröden, och skjuter därför ibland bort dem all världens väg. Om man bara håller ett öga på den dock, så brukar det bli väldigt bra rostat. Det blir ju betydligt mycket godare också, då mycket bröd här drar åt det menlösa hållet när det gäller smak. 


 ♡

Repeat

Lyssnat på den här sången lite för mycket senaste dagarna, typ besatt. Shiet.

Tre veckor in

Nu har jag gått två veckor i skolan här i Tokyo. Det har faktiskt kännts som att det gått väldigt snabbt! För mig har det varit ganska mycket repetition just nu, men jag börjar lära mig mer och mer nya saker ofta. Jag får större ordförråd, och jag känner att jag törs använda japanskan lite mer i vardagen också än när jag kom hit.

Förutom att vara i skolan har jag varit på kabuki-teater. Det är traditionell japansk teater med enbart manliga skådespelare (även för kvinnorollerna). Det var ganska intressant, och de hade vackra kläder allihopa, och mycket smink, men jag förstod inte så mycket av handlingen. Det kändes mer lite som en rolig grej att ha gjort, nu när man är i Japan.

Jag har också strosat runt ganska mycket i olika stadsdelar här i Tokyo. Gått omkring och spanat och försökt hitta nya platser. Det är väldigt trevligt här, fruktansvärt varmt och fuktigt, ja, men trevligt. Jag längtar ganska mycket tills dess att sommaren är över, så kommer det här nog bara bli bättre.