Vår och the Hunger Games

Jag känner mig ganska bitter för att vi inte har någon riktig vår än, men det är ju som ingenting att göra åt. Det är skit här, och det är liksom inget att göra åt. Men det suger ändå.

För någon vecka sedan var jag och såg Hunger Games på bio, och har du inte sett den själv by now, så tycker jag att du borde se den. För den är underbar, och Jennifer Lawrence och Josh Hutcherson är fantastiska.

Jag hade bara läst första boken då jag gick för att se filmen, men jag beställde efter hela serien sedan. Det gick ganska fort att läsa de två andra sedan då jag fått den. Det tog en dag per bok och det var så härligt att bara sitta och göra en sak hela dagen.

You know you're Swedish, when summer is your favourite day of the year.

Och så blev det vinter igen.

Herregud, vad det snöade igår! Jag tror att vi fick nära på tre decimeter snö, och det känns ju knappast okej. Inte i april. Jag kände för att gråta varje gång jag tittade ut genom fönstret igår.

valentine's day

Idag är det alla hjärtans, och personligen är jag lite delad mot det. Jag tycker inte direkt att det är en hemsk "högtid" som kortförsäljarna hittat på för att få sälja mer. Vem bryr sig? Det är ju inte något hemskt man firar heller. Jag tror dock att det skulle vara trevligare om man liksom hade någon att fira med. You know what I mean?

För att min födelsedag är just innan är ju alla butiker sprängfyllda med rött, rosa och hjärtan, och brukar märkas med bland annat presentförpackningar, papper och askar. Just idag sitter jag hemma, ensam, med en bukett röda rosor plus en hjärtformad ask fylld med choklad, med Adeles "Make you feel my love" i bakgrunden. Jag känner inte alls av att man är singel, nej då. Tack för den, mor och far.

Nja, chokladen är då god och rosorna är fina, and that's always something.

♥ ♥ ♥ Puss på er alla! ♥ ♥ ♥

Update

Jag har inte direkt varit väldigt aktiv här, men ni har inte missat mycket. Jag har tagit mig en paus från arkitekteriet och är numer hemma och söker jobb. Ibland har jag också sällskap av en liten grå dvärgschnauzer.

Jobbsökandet går väl okej, men jag har ännu inte fått något. Ett av mammas förslag på hur jag kan tjäna pengar påminde mig om gifen nedan, yrket var det samma.

"We're all mad here"

Så mina föräldrar har visst kallat mig Mad-Helen bakom min rygg sedan jag var liten. Känns lika kul som när jag för länge sedan hittade en flyttlåda (från flytten till Holmsund -98) som var märkt med "daughter's junk".

Två veckor

har det alltså varit utan några uppdateringar här, och jag har ett väldigt enkelt svar till varför det har blivit så; Glee. Jag har sett så mycket Glee på sistone, och dessutom har jag finals om två veckor, men det kan ju inte vara bidragande till att jag har varit lite mia va? Det måste vara Glee. Jag håller med i ganska mycket i det Josh Sundquist tar upp i videon nedan. Titta titta!

Jag har också varit på spex. Det tog typ hundra år, för att det blev omstart exakt hela tiden, men det var ganska roligt också.

Vi har haft julfest på skolan också. En underbar middag, trevligt att få prata lite mellan klasserna samt ganska obehagliga möten med designmasters som ville att jag skulle peta in mynt i en av mina proffessorers buttcrack. Bara så ni vet gjorde jag det inte (jag tänker faktiskt på framtida kritiktillfällen!).

För er som inte bor i norr, eller bara inte tittar ut genom fönstret ofta nog, har det dessutom snöat lite. Hur kul är inte det? Nu blir det snö till typ MAJ! Oj så roligt!

Nej, jag menar inte det där sista.

Dock måste jag erkänna att fastän snö är tråkigt, är iskallt, horisontellt regn med inslag av orkanvindar klockan halv fyra på natten efter en julfest och du går från öst på stan till Ålidhem i (bland annat) tunna strumpbyxor mycket, mycket värre.

x

Krokihelvete

Vi hade kroki idag, men vi har slutat använda levande modeller och använder numera modeller i kartong, eller riktiga byggnader. Jag kan väl inte säga att jag saknar att stirra på en naken person i två timmar per vecka, men det är bara så mycket svårare och flummigare utan en vettig modell.

Till exempel idag, skulle vi ha förberett en låda, som vi skulle ha inrett med diverse former, och sedan gjort titthål in i lådan. Sedan var uppgiften att vi skulle kika in i den här lådan, och sedan skissa av för att få bättre uppfattning om proportioner och avstånd etc. Men jag kan bara säga att det är helt jäkla omöjligt att kika in i ett hål på 3 cm i diameter, hitta något att skissa av, och sedan göra det. Personligen är jag ingen expert på att rita av saker och ting, men av mina mina teckningar från idag att döma, såg det ut som om jag druckit en flaska vodka innan jag började.

Det var otroligt vackert.

And I pretended that I didn't care, but I hid a few tears behind a lock of hair

Som ni borde ha märkt har jag smällt upp en ny header. Och att jag bytt namn. Men, det ska väl inte få vara helt enkelt va? Jag tänkte faktiskt byta url också. Så at det skulle vara lite snyggare. Men nej. Klart att det inte ska gå för sig!

För någon sketen unge har redan en blogg vars url är northernexposure. Som hon skrev i sist i september 2003. Varför ska det alltid vara så? Att någon icket aktiv person har snott just det namnet du tänkte ta. Varför? Det är samma sak för mig på twitter.

Det känns inte riktigt okej.

Sometimes I feel like I'm permafrost

Jag har inte skrivit här på jättelänge, men det finns som inte mycket att skriva egentligen. Jag har i princip inte gjort mycket mer än varit i skolan och lyssnat på Harry Potter-böckerna på engelska (det är ju Stephen Fry som läser jue).

Jag har också sett Niceville, eller The Help, och den var jättebra. Kan vara lite för att Emma Stone var med, vilket automatisk gör vilken film som helst lite bättre. Det kan ju också vara för att själva handlingen inte var fyskam-dålig, heller.

Jag känner lite för att åka till norra USA eller Kanada, just nu, bara för att gå i ett ödsligt, kyligt landskap. Vilket så klart är vansinnigt, med tanke på att jag själv redan bor i ett ödsligt, kyligt landskap. Jag tror dock att det skulle vara lite skönt. Komma iväg en stund, men vem har tid med sådant?

Blinded by the light

En läkare från vårdcentralen ringde mig idag, för att berätta att några tester jag tog i onsdags visade på att

det är körtelfeber jag har. Efter det kom följande dialog:

Läkaren: Så jag antar att du har googlat 'körtelfeber' nu för att ta reda på lite om det?

Jag: Nja...Inte precis.

Läkaren: Åh? Jag trodde att det var så ni ungdomar gjorde nu för tiden när ni ville lära er något.

Man kanske inte kan säga att efter läkaren redan sagt att körtelfeber inte har någon annan kur än vila, är det

inte mycket mer man vill lära sig, utan hellre spenderar sin tid med att se ca 45-50 avsnitt av Bones.

"Nihongo ga wakarimasu ka?"

För någon dag sedan lånade jag en japanska kurs "Basic Japanese" på biblioteket och jag började lyssna på den idag. Innan själva kursen började uppmanades jag om att inte ha papper och penna framme under tiden jag lyssnade, då det kunde göra att jag skulle få en amerikansk accent på mitt uttal. Jag tycker det är lite gulligt av amerikanerna, att aldrig tro att något annat land kan få tag på sakerna de tillverkar där.

I vilket fall då, jag började lyssna på den här kursen. Den började med ett samtal där en man frågar en kvinna om hon förstår engelska, vilket hon inte gör, så hon frågar om han förstår japanska istället. Redan där börjar jag inse att den här kursen (eller i alla fall de första "lektionerna" på den här kursen) är alldeles för enkla. Just efter personerna slutat prata säger "berättarrösten" att snart kommer jag få veta vad som sades i samtalet, då jag ändå redan förstått. Men sedan låter det i princip såhär:

"How do you say 'excuse me' in Japanese?"

"Sumimasen. Sen. Sen. Masen. Su. Sumi. Sumi. Sumimasen"

"How do you say 'English' in Japanese?"

"Eigo. Go. Go. Ei. Eigo."

Alltså va? Visst att det kan vara bra att lära sig uttalet ordentligt, men jag tycker nästan att det är irriterande. Jag får inget grepp om själva ordet om jag ska repetera hur man säger "go" hela tiden. Bra, dock, är att de repeterar orden och fraserna jättemycket, så man glömmer nog inte bort dem i första taget.

I början uppmanades jag också att inte ta mer än en lektion varje dag, och den enda anledningen till det, som jag förstår, är väl att ingen orkar med mer än 30 minuters stavelsestammande japanska per dag.

POTTERMORE

Så jag har precis, precis fått mitt early access-konto på Pottermore aktiverat och det är redo för mig att utforska sidan. Så varför är jag här då? Istället för att lulla runt på Pottermore?

Jo! Jag törs inte. Jag är nervös inför sorteringen av elevhem. Jag menar, jag har varit en Ravenclaw hur länge som helst, så vad ska jag göra om jag typ blir en Gryffindor nu, då? Och av det jag hört kommer man inte kunna göra om testet hundra gånger, som man kunde på hogwarts.nu. Och visst, om jag nu är en Ravenclaw, så borde jag ju bli en Ravenclaw, men man vet ju som inte.

Att spasma inför det här känns väldigt fånigt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Jag sitter och praktiskt taget hyperventilerar/nervöst skrattar (för mig själv dessutom) och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Kan tillägga också att jag, i min frustration, t.o.m. gjorde ett test på internet, som enligt sig själv " actually sorts you for who you are as a person, not because your favorite animal is a lion" och där blev jag då en tydlig Ravenclaw. Jag än ändå nervös.

El Presidento

På våningen där vi bor, bor också han som äger huset (som vi förstått), och han går för oss under namnet El Presidento. Han är en gammal ensamstående (antar jag) britt som har ganska mycket krut i sig. När vi kom, skrek han åt nån kille som försökte lägga reklam i de boendes brevlådor, och han har väldig koll på vilka som kommer in genom grindarna.

Ikväll tittade jag ut mot balkongen, då jag ser en vattenkaskad från balkongen intill, som om någon kastat ut en hink vatten. Efter en liten stund händer det igen. Så jag tittar ner, för att se om det är något speciellt, bara för att se El Presidento själv på balkongen bredvid med en stor kopp i handen, mumlandes "Bloody cats!".

Är det verkligen okej?

Katter som är så söta...

Alltså, okej?

Så för nån månad sedan träffade jag en kille på en fest, han fick mitt nummer, och vi bestämde oss för att ses en tid efteråt. Det var väl okej, men lite awkward ibland, men vadå? Sen frågade han om jag ville göra något igen, vilket jag, som den dumma gås jag är, bara sa att det skulle jag tycka om.

Men nu råkade det vara så att det här var just vid påsk, så då for han hem till sig i en vecka typ, och sedan åkte jag till Berlin, och under den här tiden hade jag gott om tid att tänka och överanalysera. Så det gjorde jag.

Så där efteråt tyckte jag inte att det skulle vara så kul att se honom igen, då jag inte tyckte at vi connectade så mycket alls, och ingen av oss typ orkat säga något till varandra då vi inte setts. Sen att han går tar sin kandidatexamen och lämnar Umeå nu i juni, kanske spelade in lite också.

Sen kanske jag var så där dum igen, och var elak mot honom (fastän jag inte menade att vara det), då jag ställde in vår andra träff.

However, nu, någon vecka efter att vi skulle ha träffats en andra gång, som jag ställde in på ett obekvämt sätt, sms:ar killen! Han undrar om jag har lust att träffas, "nu när skolan har slutat". Inte ens som en date, eller något då (skriver han tydligt), utan bara träffas. Va?

Jag fattar ingenting.

Varför vill han se mig, och tycker inte han att det kan komma att bli lite obekvämt?

För jag tycker det.

jag skär av mig mina fingrar

Jag borde verkligen lära mig hur man hanterar knivar. Mina fingertoppar under tiden jag jobbar med modeller är bara inte okej, jag skär mig, sticker mig... Ni förstår väl varför mina modeller blir lite smått rödprickiga då?

Nu sist skar jag mig i tummen, typ en 8 mm långt, och rätt så djupt dessutom. Det ser inte vackert ut alls, och jag börjar smått undra om det kommer att läka fint den här gången. Är lite orolig faktiskt.

Men det är ju liksom bara att vänta och se (och sedan se till att mina framtida barn får vara med i scouterna).

Men cuttande åt sido, nästa onsdag, alltså den 1/6 får den som vill komma förbi min skola, och titta på allt det vi slängt ihop under terminen som gått. På förmiddagen har vi fortfarande redovisningar, men efter lunch någon gång är det bara att titta in för den som vill! :)

x

Örhängen

Jag är lite småsugen på att ta fler hål i mina öron. Det har jag varit sen jag tog mitt fjärde för snart två år sedan, men jag vet liksom inte var jag vill ha det.

Som det är nu har jag tre hål i mitt vänstra öra (två nere, och en bit högre upp), och ett i det högra. Jag skulle vilja ta ett till i det högra, och hittills har jag bara tänkt ta ett till alldeles intill det som redan finns där. Jag har dock alltid tyckt att då kan det bli lite för symmetriskt och att jag måste ta ett tredje nertill på mitt vänstra för att balancera upp det hela, men då känns det plötsligt som om jag nästan får för många hål.

Vad jag har börjat tänka på nu, är väl att kanske ta ett till på mitt högra öra, högre upp än den som sitter högst på vänstra. Kan det bli bra?

Eventuellt kanske jag tar ett just ovanför det jag har på mitt vänstra, som Winry (FMA).

Jag känner mig konfunderad och har ingen aning om vad jag vill eller ska göra.

Slacker

Så det har varit dött här ett tag. Det bara blev så. Jag vet inte riktigt varför, skolan var stressig, och ja... Jag har ju faktiskt varit ganska bra med uppdatering förr. Eller hur?

Jag ska försöka att bli bättre, det ska jag. Det kanske inte blir uppdateringar jämt, men lite då och då. :)

x

JAG ÄR LYCKLIG IGEN

Jag skrev tidigare att min telefonladdare har haft ihjäl sig, och min fintelefon har väl typ laddad ut helt, och jag behövde återvända till min telefon jag hade i ettan, som jag målade med nagellack (jag pimpade den med stjärnor just nu bara för att). Jag fick en laddare av en kompis dock, men den fungerade inte heller.

Att den inte heller fungerade fick mig att freaka bara lite granna, och det var hemskt ett litet ögonblick där. Jag har ingen lust att lägga pengar på en ny telefon just nu. Det går liksom inte.

Sen kom jag ihåg att jag har en USB-kabel. Som man kopplar in i en dator. Som drivs av elektricitet. Vilket leder till att när man kopplar in telefonen laddas den liksom också...

Så jag gjorde det och allt är underbart och fantastiskt nu, då jag kan ha en vettig telefon och jag är glad.

x

Telefonlös

Jag har känt mig väldigt handikappad idag, då min vanliga mobil varit avstängd i princip hela dagen, för att spara på batteriet. Det blev lite hastigt och lustigt igår att leta rätt på en extratelefon, men jag har gjort det nu.

Jag hittade igen min gamla mobil. Den som var så skabbig och tråkig att jag målade den med nagellack för att få den lite roligare. Den var lite skabbig, så jag målade om den på nytt i lila (lite nostalgi där.. haha) och passade på att lägga till paljetter i form av stjärnor innan lacket torkade. Bara för roligt.

Den ser faktiskt lite gullig ut, på ett sånt där lite halvskabbigt sätt.

Något som är positivt, dock, är att bara nu i helgen nämnde en kompis att hennes telefon, som är likadan som min, hade gått sönder. Jag frågade henne därför om hon möjligvis råkade ha kvar sin laddare, och det lutar åt att jag nu ska få adoptera hennes gamla laddare...

Awesome! ✩

x

It will go downhill from here

Jag är alltid lite paranoid då det gäller min telefons batteri. När jag ser att en av de tre prickarna har slocknat brukar jag för det mesta ladda den. Det är nämligen så att min telefon laddar ur väldigt fort när den väl har börjat. Jag kan ha två prickar på morgonen, och vid tresnåret gnäller telefonen och hotar om att ladda ur om den inte blir laddad ögonblickligen.

Så nu, då min telefon endast har två prickar tänkte jag ladda den, men istället för att se telefonen snällt ladda upp händer ingenting. Eller, det händer ingenting förrän jag upptäcker ett svagt tickande ljud från själva laddaren. Det låter typ som en bomb (och jag skämtar bara lite).

Att detta kommer få ganska påtagliga konsekvenser är inte svårt att komma fram till. Antingen är min laddare egentligen en bomb (dun dun duun), eller så kommer min telefon ladda ur och jag kommer att dö. Eller åtminstone inte kunna kontakta någon, bli kontaktad eller se hur mycket klockan är. För att inte tala om att jag kommer att försova mig utan min väckarklocka.

Det känns dock som att man borde kunna köpa en ny laddare, men det känns som en onödig utgift även om den är högst nödvändig.

Kan inte de snälla teknikfeerna vara så vänliga och magiskt fixa min bomb/mobilladdare innan telefonen laddar ur? Snälla?

x