“The person, be it gentleman or lady, who has not pleasure in a good novel, must be intolerably stupid.” ― Jane Austen

Det är något så otroligt frustrerande när man vill läsa en massa böcker, och samtidigt är man någonstans där en massa böcker skulle betyda väldigt myket övervikt när jag åker hem igen till sommaren. Jag skulle vilja tycka om en kindle. Det skulle vara otroligt praktiskt, men jag tycker om papper. Om jag tycker att en bok går lite för långsamt, så brukar jag bläddra fram en par sidor, för att se om det blir bättre sen. Jag tycker om att äga böcker, jag tycker om att titta på omlagen. Jag tycker bara om dem. Men jag får lugna mig tills dess jag kommer hem. Sad but true.

Några av de böcker jag vill läsa just nu är:

• Miss Peregrine's Home For Peculiar Children, Ransom Riggs
• The Great Gatsby, F. Scott Fitzgerald
• Tall, Dark and Dead, Tate Hallaway
• Divergent, Veronica Roth 
• Horseradish: Bitter Truths You Can't Avoid, Lemony Snicket
• 50 Shades of Grey, E.L. James (Don't judge me. Det är enbart p.g.a. denna tumblr. Boken verkar ju så dålig, att den kan bli rolig, men jag tror inte egentligen att jag vill betala för att läsa den)
• The Book Thief, Markus Zusak
• Typ en massa av Jane Austen

 

The Hobbit

Jag skriver här alldeles för sällan, jag vet det. Det är väl inte det att det inte händer något, det är bara att jag aldrig kommer mig för. Lite pinsamt är det ju att både 2010 och 2011 fick jag på något sätt ihop över 100 inlägg/år, och kvalitéen var väl inte den högsta alla gånger, men ändå. I år är det inte ens över 25 stycken. Vad hände?

Från det ena till det andra, jag gick och såg The Hobbit nu förra veckan. Jag har varit hur förvntansfull som helst att se den, och om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt varför. Jag har ju sett alla tre LotR-filmerna flera gånger, och jag har inte läst någon av böckerna. Men jag ville verkligen se den.
Och den var fantastisk. Har du inte sett den, så tycker jag verkligen att du borde. Den var magisk.
Jag gick ock såg den själv, vilket inte är något som jag har ett problem med egentligen, fast är något många tittar lite snett på. Jag ser inte riktigt vad problemet är. Om jag sett fram emot en film, fast inte hittar någon som vill se den med mig, så är det ju ganska självklart att jag hellre ser den själv än inte alls. Jag har då ingenting emot att gå på bio med någon annan heller, det är väldigt trevligt.

Något lustigt är väl ändå att jag har sett tre filmer ensam, och alla tre är ändå rätt stora filmer, som man tycker att man borde hittat någon att gå med. T.ex. Harry Potter and the Deathly Hallows pt. 2. Fast den gången var det ju att jag varit utomlands, och inte kunde se den där. När jag kom hem, 10 dagar efter premiären, hade alla redan sett den. Med hur dyrt det ändå är att gå på bio numer, kan man ju inte förvänta sig att många vill betala två gånger för att se filmen igen heller.

Sen måste man ju inte se en ny film på bio för att se den innan den kommer på dvd, om man nu är sådan, men jag tål inte allt för dålig kvalité. Sen är det ju inte helt tillåtet heller.

valentine's day

Idag är det alla hjärtans, och personligen är jag lite delad mot det. Jag tycker inte direkt att det är en hemsk "högtid" som kortförsäljarna hittat på för att få sälja mer. Vem bryr sig? Det är ju inte något hemskt man firar heller. Jag tror dock att det skulle vara trevligare om man liksom hade någon att fira med. You know what I mean?

För att min födelsedag är just innan är ju alla butiker sprängfyllda med rött, rosa och hjärtan, och brukar märkas med bland annat presentförpackningar, papper och askar. Just idag sitter jag hemma, ensam, med en bukett röda rosor plus en hjärtformad ask fylld med choklad, med Adeles "Make you feel my love" i bakgrunden. Jag känner inte alls av att man är singel, nej då. Tack för den, mor och far.

Nja, chokladen är då god och rosorna är fina, and that's always something.

♥ ♥ ♥ Puss på er alla! ♥ ♥ ♥

Typ bästa EVER

Jag älskar skönhetsprodukter, och spenderar nästan hellre pengar på sånt än på till exempel kläder. Därför har jag satt ihop en lista med mina favoritprodukter, de här är alla fantastiska, och såna ni borde testa.

Kropp

Hudlotion:

Lait Corporel Verveine, L'Occitane. Jag vet att många håller sig till sina body butters och att dem är så himla bra och finns med så många olika dofter etc, men de sjunker ju aldrig in. Är det bara jag som inte har tid att springa omkring halvnaken i en kvart på morgonen? Den här däremot, är guld värd. L'Occitane har andra lotioner också, men den här har en så fantastisk doft. Verbena (som vampyrerna i Vampire Diaries inte tål btw) doftar himmelskt, nästan citrusaktigt, och dessutom sjunker den in på typ en minut. Man kan smörja in sig, och aldrig behöva oro sig för att kladda ner kläderna. Ah-mazing!

Handcreme:

Shea Butter Hand Creme, L'Occitane. Jag utmanar dig att hitta en bättre handcreme än denna! Mina händer är ofta hemskt torra, speciellt nu på vintern, och då är denna en gudagåva. Det här cremen är tjock och fast, inte som andra cremer som bara är rinniga och konstiga. Det här är riktiga grejer det! Dessutom kommer den i en fin metalltub, som oljefärger i tub - åh så fint!

Ansikte

Ansiktsrengöring:

Cucumber Cream Soap, Mario Badescu. Jag fick denna i en liten reseförpackning av min ingifta faster (som är den som introducerade mig för L'Occitane också), och den är underbar. I vanliga fall använder jag Liquid Facial Soap från Clinique, som är asbra, men den här gör en bara så fräsch. Dessutom är den typ hälften så dyr som den från Clinique.

Toner:

Clarifying Lotion, Clinique. I vanliga fall är det ansiktsvattnet som ryker när jag inte orkar köpa alla produkter till min dagliga rengöringsrutin, men ibland skämmer jag bort mig själv med den här. Den ska ha en lite exfolierande effekt, och jag tycker att ansiktet blir oförskämt härligt efteråt.

Ansiktscreme:

Moisture Surge Extended Thirst Relief, Clinique. Den här är underbar att smörja in sig med. Den är en härlig gel som liksom svalkar och återfuktar, och är bara fantastisk. Mitt ansikte är så pass torrt på vintern att huden rent flagnar av, och då brukar den här vara härlig. Det är bara synd att den är lite väl dyr.

Ögoncreme:

Moisture Surge Extra Refreshing Eye Gel, Clinique. Jag brukar egentligen inte köpa ögoncreme, men ibland när jag är ute och reser kan jag ibland köpa mig ett kit, främst för att få ansiktscremen ovan, och då få fullstora produkter som man vet att man skulle må bra av, men inte köpa på egen hand, för en spottstyver extra. Det här är en sådan. Det är inte alltid jag använder den kring ögonen dock, utan då den återfuktar lite extra är den bra för riktigt torra partier (som min näsa) eller istället för läppbalsam.

Onödig produkt:

All About Eyes Serum, De-puffing Eye Massage, Clinique. Det här är också en sådan produkt som följt med då jag har köpt min älskade ansiktscreme. Det är liksom en liten flaska, med en metallkula som man rullar runt ögonen, och den svalkar, och känns lite sådär onödig och lite små-lyxig. Jag tror då inte att jag skulle köpa den på egen hand igen väldigt snart, mest för att jag är en student med lite pengar. Dock är den fantastisk och underbar.

Ansiktsscrub:

7 Day Scrub Cream, Clinique. Jag fick denna av min kära ingifta faster också, och det bästa med den är att kornen i den, inte är så värst stora. Ni vet hur i vissa scrub-cremer är det stora flagor av någonting för att det ska exfoliera, men den här ser nästan ut som en slät, vit, creme. Den är inte mesig heller! Den tar riktigt bra och man känner sig fräsch och fin efteråt.

Hår

Shampoo & balsam:

Naturals Moisture Shampoo & tillhörande balsam, TRESemmé. Jag började använda TRESemmé för ett par år sedan och jag vill inte använda något annat (utom möjligtvis Matrix Biolage, det är fantastiskt), och just Naturals-serien har jag märkt fungerar extra bra för mig. Jag tycker speciellt bra om att det är så gigantiskt stora flaskor - 900ml! Det är så bekvämt att slippa köpa nytt hela tiden, de räcker hur länge som helst! Om ni inte testat TRESemmé tidigare, gör det!

Hårinpackning:

Intense Repair Daily Treatment Conditioner, Dove. Jag har altid älskat (och älskar fortfarande) alla produkter från Aussie. Doften är underbar, och man får bar resultat, men ofta känns den lite dyr. Dove däremot, gjorde mig positivt överraskad. Den är hur billig som helst, och resultatet är fantastiskt. Håret blir mjukt och underbart och silkigt. När jag inte har någon inpackning alls hemma, brukar jag också göra min egen. Ta bara ett par äggulor, en klutt flytande honung och olivolja. Fördela i vått hår och låt verka i ca 15 minuter, eller mer. Ni kanske tycker att jag är lite konstig som frivilligt har honung och olivolja i håret, men sköljer man bara ut det noga är det ingen fara. Det här är dock något man ska ta sig tid till, ingen man slänger ihop innan man springer till skolan eller så. Men den fungerar finfint.

Hårprodukt:

Arganoil, Lee Stafford. Det har ju blivit liksom en hype kring den marockanska håroljan som uträttar mirakel. Mirakel kanske är att ta i, men jag testade den här, och den är bra. Mitt hår, i alla fall, blir blankare och lite med följsamt när jag använder det här. Det är också väldigt drygt, och räcker länge. Flaskan rymmer 50 ml, och jag har väl kring en tredjedel kvar, har använt det varje dag och jag köpte den i någongång i början av sommaren. Sånt tycker vi om!

Smink

Foundation:

Xperience Weightless Foundation, Max Factor. Jag tycker egentligen inte om att använda mycket foundation utan en liten klutt och sedan concealer för att fixa resten som måste fixas. Jag har testat en rad olika sorter, men det är den här jag har nu, och det bästa med den är nog att den är så lätt i konsistensen. Det känns aldrig som att man har en tjock kaka av smink i ansiktet, utan den är lätt och fin.

Concealer:

Magic Concealer, Helena Rubinstein. Man kan tycka att 325 kr för en concealer är onödigt, då det finns helt okej för betydligt mindre, men den här täcker verkligen bra, samt kommer i så stor förpackning (15 ml) och är så pass dryg att den är definitivt värd pengarna. Dessutom jämförde jag den här med en concealer från Max Factor som kostade 110 kr för 4 ml, dvs 27,5 kr/ml, då den från Helena Rubinstein blir 21,7 kr/ml. Så bättre resultat, billigare i längden... What's not to like?

Rouge:

"Make It Your Own" Blush, Lars Wallin. Jag är egentligen på jakt efter ett nytt rouge, men hittills har jag använt detta i färgen "Keira". Det är fint, och like lagom rosigt, och kommer i söt liten påse (inte alls varför jag köpte den, to begin with, *host host*). Jag vet inte riktigt om det finns att köpa längre eller inte, tror att det bara var något Limited Edition-aktigt, men det är fint, och hittar du det så tycker jag att du ska köpa.

Mascara:

Hypnôse Mascara, Lancôme. Den här mascaran är väldigt bra. Man får fina, långa fransar utan klumpar. Dock är det lite svårt att bara säga en mascara som är bra. Fiberwig Mascara från Imju, är fantastisk. Jag har inte haft den sedan de förändrade borsen och kallade den Beautinizer (visst är det det?), men jag antar att det är samma formula. Mina fransar blir långa dockfransar när jag använder den mascaran. Underbar! Och att den är busenkel att ta bort är ju bland det bästa. Bara skölja med varmt vatten och mascaran bara trillar av. Det är nästan äckligt på ett sådär barnsligt, fascinerande sätt.

Typ alla mascaror från Clinique är också väldigt bra, tycker jag, speciellt Naturally Glossy. Man får liksom fina, långa fransar - den gör det man vill att den ska göra. Kort och gott.

Eyeliner:

Glam Eyes Professional Liquid Liner, Rimmel. Jag har ofta problem med att hitta en bra flytande eyeliner, och den jag hade innan den här var H&M's svarta eyeliner med glitter. Men det är svårt att hitta en med bra pensel, och som har en färg som är svart, och inte mörkgrå. Den här, är perfekt. Den har en smal, fin, tipp, och är den svartaste svart. Dessutom har flaskan ett ganska långt "skaft", så den är enkel att hålla i, så att man kan göra fina, bra linjer. Ett väldigt bra köp.

Primer:

Eyeshadow Primer Potion, Urban Decay. Jag har aldrig varit mycket av en primer-människa, men det här var kärlek vid första ögonkastet. Ögonskuggan sitter som berget hela dagen lång, och håller sig fin. Dessutom tycker jag att färgerna blir finare också. Jag har hittills inte riktigt hittat någon bra återförsäljare av Urban Decay, vilket är synd för de är awesome. Man kan hitta det dock på beautybay.com, där det mesta är billigare än på andra ställen, men de har visst ofta krångel med leveranser (vilket jag läste om direkt efter jag beställt min första, och hittills enda, order därifrån). Mitt paket kom då fram, kanske någon dag sent (det kom då jag var på Mallorca i somras), men jag vet inte om jag kommer beställa därifrån igen.

Ögonskugga:

Star Powder, Make Up Forever. Vet inte om det ska räknas som en ögonskugga då det mest baar är ett löst shimmer, men fint blir det. Jag är osäker på vad färgen jag har heter, men det är en enkel champagne/ljusrosa, som blir jättefint till vardags, som till fest. Jag brukar nästan alltid lägga till lite av det, vad jag än gör, så brukar det bli fint. Räcker också hur länge som helst.

Läppbalsam:

Strawberry Lip Balm, Rosebud. Som jag har gråtit över det här läppbalsamet! Förr kunde jag bara hitta det på Cubus, som såklart inte finns i Umeå eller har en webshop för den delen, så jag brukade beställa av min söta moster i Stockholm. Tack och lov finns det numer på KICKS, så jag kan köpa det när jag vill. Förutom att läpparna blir supermysiga, håller detta läppbalsam hur länge som helst. Ungefär ett år någonting, per burk. Det blir ganska billigt i längden. Eftersom att det är förpackat i en burk, och det brukar leda till att allt till slut sitter utefter kanterna, brukar jag smälta ner balsamet under min skrivbordslampa, och när det stelnat igen (går jättefort) är det slätt och ser alldeles nytt ut igen. Perfekt!

Läppstift:

Rouge Coco "10 Camelia", Chanel. Det här läppstiften har typ världens bästa färg. Det är liksom lite rosigt, utan att vara för rosa eller rött. Jag tycker att rött läppstift kan vara fint ibland, men det kan också vara lite svårburet till vardags. Det är inte det här. Rosig perfektion, som gör att man känner sig lite finare bara.

Jag tycker också om Lip Envy "envious" från Urban Decay. Det är en lipstain, och är liksom rött, men inte så fasligt rött. Det håller jättelänge också, men man kan bli lite torr om läpparna så läppbalsam är ett måste.

Läppglans:

Lip Junkie Lipgloss "crush", Urban Decay. Det här läppglanset luktar mint! Bara det är en anledning för mig att använda det. Färgen är en skarp rosa, så ibland kan det vara lite svårburet, men som sagt... Det luktar MINT.

Nagellack:

Top Coat Fixator, Mavala. Jag känner att 2011 har varit topplackets år för mig. Förr har jag kännt att det har varit lite för pretto att dra till med underlack, två lager färg och topplack. Det torkar ju aldrig, och kan nästan ramla av nageln för att det blir för mycket. Nu har jag dock gett efter för topplacket, och det blir ju så mycket bättre. Just nu har jag bara Mavala, men jag skulle vilja ha en större flaska (typ OPI-storlek), då man använder det hela tiden. Mavala är okej, men alldeles för liten flaska.

Jag tycker också om mini Colorama "4 Strong Mint" från Maybelline New York. Jag tror dock att den inte finns i Sverige längre, men jag hittade den i Palma och dumma jag köpte bara en flaska. Det är en jättefin ljus champagne-aktig färg med liksom ett trevligt shimmer till den. Helt underbar.

En av mina favoritfärger är också Wonder Nail "178 Mulberry Wine", Isadora. Det är världens bästa mörka bordeaux/mörk röda nyans, men underbart glitter i, naglarna ser ut som juveler. Perfektion. Isadora har dock tagit bort den ur deras soritment, så jag gråter nagellacks-tårar. Jag har dock ett par flaskor hemma, att trösta mig med, men ändå. Jag har letat och letat och letat och det finns ingenting riktigt så bra. Isadora, WHY??

Ibland måste man ställa sig viktiga frågor i livet

Så jag skolkade kanske lite idag. Men vi har haft så tråkiga redovisningar om ett flertal filosofiska texter, och de är bara så tråkiga. Jag hade min (grupps) redovisning i tisdags (och man kan addera att vi fick uppgiften på fredagen, samt att vi hade en workshop, vilket betyder att alla kommer ändå att vara jätteupptagna och typ såga i saker. Sa jag att texten var nära 30 sidor lång?). Men hur som haver, jag var dels trött, för jag har sovit dåligt tidigare i veckan, det var jättetråkigt och dessutom iskallt. Seriöst, jag hade på mig en ullkofta + min halsduk/filt om benen, och jag frös ändå!

Det kändes inte så värt att vara där.

Så jag sprang till biblioteket istället, satte mig i en stol och började läsa en bok. Och så satt jag där i några timmar, tills jag läst lite mer än halva boken. Då lånade jag hem den, och jag tror att den kommer att vara utläst ikväll.

Det var faktiskt hur mysigt som helst. Sitta på biblioteket och läsa, alltså. Om man bortser från enstaka skrik från fjortisar där kring tre-tiden.

Jag har aldrig suttit på biblioteket och läst för nöjes skull tidigare.

Min bok, förresten, var en sån där chick lit-bok, med en huvudperson som är lagom klumpig, men alla älskar henne i alla fall. Grejen är bara att hon träffar en underbar kille; skitsnygg, rolig, omtänksam och råkar vara otroligt rik, dessutom. Grejen är bara att han har en flickvän. En flickvän som är en riktig bitch. Hon beskrivs vid ett tillfälle som "lång, naturligt magerlagd, artificiellt uppumpad i bröstregionen och besatt av pengar". Jag fattar bara inte hur dessa genuina, schyssta killar i den här sortens böcker, faller för dessa bimbos till att börja med? Och det kan inte enbart hänga på det artificiella uppumpningen i bröstregionen. Ofta verkar ju dessa tjejer inte ens diskreta med att vara ytliga bitchar, så jag fattar inte varför hjältinnan i boken måste virvla runt i deras liv, för att dessa killar ska inse att deras ytliga flickvänner borde dumpas?

Är detta för att vi vanliga dödliga, ska inbilla oss att det här kan hända i den riktiga världen? Så att vi, i händelse att vi hittar en snygg arvtagare bredvid oss på ett plan, häver ur oss alldeles för personliga detaljer om våra miserabla liv över den stackaren, så kan det hända att vi kommer stöta ihop med honom desto fler gånger närmaste tiden framöver, och han, oavsett dåvarande civilstatus, kommer tillslut älska oss villkorslöst?

Eller?

Hur som helst förstår jag inte vad dessa mänskliga gudar ser hos de ytliga bitcharna till att börja med. It's a mystery!

x

now I'm ready to start

Deadline är long gone, och nu får vi inte lägga till saker på våra skärmar till våra finals. Jag har inte varit alls på skolan idag, utan gjorde klart allt igår, vilket känns både bra och dåligt.

Grejen är den att jag tror att jag har allt, det känns bra, och jag har fått höra från lärarna att mitt jobb ser bra ut, de gillar mitt projekt och att jag verkar ha koll på det jag gör. Så det är väldigt positivt. Det som oroar mig dock, är hur andra i klassen kan sitta kvar hela nätterna och jobba på, bygga modeller, rita skisser/planer/sektioner etc.etc. Betyder det att jag har gjort för lite..?

Dock är detta något som de flesta i klassen (och generellt på arkitekturutbildningar i Sverige) säger; att man får en sådan press och stress att sitta kvar så länge "för att alla andra gör det". Det är läskigt att det stämmer, för det ska man ju inte behöva göra. Vissa på skolan byter platser (till andra våningar) för att få vara ifred, att komma bort från kaoset.

Jag försöker därför intala mig själv om att de andra sitter kvar för att de inte arbetar effektivt, då jag arbetar strukturerat och effektivt (vilket jag gör), och det är därför de sitter kvar till tre på natten. Det fungerar nästan.

Känns skönt dock att det är klart nu, och att bara presentationen är kvar. Känner mig ganska självsäker på den också faktiskt. Alla får två lärare som inte varit med i projektet, som ska lyssna och kommentera på ens presentation, och jag har två kvinnor, varav en är från skolan och den andra är utomstående. Jag är väldigt glad att jag fick hon som arbetar på skolan, då hon är en av de sötaste och trevligaste lärarna vi har. Hon är också väldigt positiv och duktig i sitt arbete. Känns skönt att presentera för henne.

Till skillnad från vissa som får presentera inför en ingenjör (hur många vill tala konstruktion - som vi knappt vet något om - inför en som vet, ja, allt?), rektorn eller en av våra proffessorer som verkar tycka om att hitta något litet fel i ens presentation och sedan hänga upp sig på det?

Nej, jag är glad, och hoppas på det bästa imorgon. Önska mig lycka till! ♥

x

Jag tror att dockorna är det minsta bekymret

På Aftonbladets hemsida idag, skrev de om "Barbies onda kusin" som är ett dåligt föredöme för små flickor, Clawdeen Wolf. Den här tjejen ska visst vara 15 år, trendig som tusan, och då hon är dotter till en varulv, växer hennes hår så mycket att hon måste raka och vaxa sig mellan rasterna, den stackaren. Hon har dessutom lår som är lika tjocka som blyertspennor.

Det är ganska självklart att den här dockan får en massa kritik. Den ska visst sätta fel ideal till unga tjejer om att man måste raka benen, vara pinnsmal, och ha en sexigt avklädd garderob för att anses som snygg. Samt att unga flickor nu kommer få idéen att om man inte objektifieras, duger man inte.

Jag vet inte om jag kan hålla med. Visserligen är den här dockan sjukt smal och har väldigt korta kjolar, men när jag tänker tillbaka på när jag själv lekte med Barbi back in the day. Aldrig tänkte jag på att den dockan var onaturligt smal och hade ofantligt stora bröst. Jag tänkte på att jag måste vara smal för att accepteras eller att om jag såg ut som Barbie, skulle jag inte kunna gå, för att mina fötter skulle vara typ 10 cm långa till min 2,10m långa kropp. Eller något sådant.

Jag tänkte mer på vilka söta klänningar jag hade till den där dockan, och vilket långt, glansigt hår den hade. Jag vet inte om det var jag som inte var så smart, men jag fattade ingenting när min lågstadielärare berättade att de var dåliga dockor som hade jättestora bröst, och att kvinnor inte såg ut så. Jag tänkte inte så. Barn tänker inte så.

På psykologin i trean fick vi se en bild. Den bilden uppfattas olika av barn och vuxna. De vuxna ser ett par som är väldigt intima. Barnen ser ett gäng delfiner, då barn inte kan relatera till intima situationer, utan är mer bekant med söta djur.

Jag har därför väldigt svårt att tro att barn kommer att koppla Clawdeen Wolf's smala lår och sexiga kläder, till att de själva måste raka varenda cm2 av sin lilla kropp och se till att bli sedda som objekt. Inte i den åldern.

Jag läste i kommentarerna till Aftonbladet-artikeln att förutom att dockorna skulle förbjudas, borde ju program som TopModel och Project Runway också förbjudas, då det bara springer omkring benragel med jättbröst på catwalken nu för tiden. Ursäkta va?

Jag tror inte att någon av de som säger detta har varken sett någon av ovanstående tv-program eller läst en modetidning på de senaste fem åren. Top Model hyllar ju alla hudfärger, storlekar och längder, för att få en mer varierad modescen. I Project Runway arbetar designerna inte enbart med smala modeller utan med "vanliga människor" dessutom.

I visningar för bl.a. Louis Vuitton och John Galliano har man använt vackra, kurviga modeller som har blivit vida hyllade. Många respekterade modellagenturer accepterar inte heller allt för smala modeller (var benranglen med jättebrösten finns, vet jag faktiskt inte, då väldigt smala tjejer ofta inte har stora bröst. Jag trodde att det var ganska logiskt, men jag kanske hade fel).

Visst, det är fortfarande bara en liten det av dagens modevärld, men modescenen idag är inte den samma som den som var under 90talet, som så många verkar tro. Det har förändrats. Inte helt, nej, men det har börjat.

Så nej, jag tror inte att Clawdeen Wolf och Tyra Banks kommer att förstöra unga flickors syn på sig själva. Det går inte att skylla på en docka, eller att förbjuda tv-program, för att få bort det problemet.

Det kanske låter präktigt, och jag kanske är naiv, men jag tror faktiskt att det hänger påföräldrarna att lära sina barn sunda värderingar och att lära dem att de duger som de är. Kanske lära dem, på samma sätt som att de lär dem att Voldemort bara är på låtsas, att lår som Clawdeens inte är riktiga heller.

x

Idag har vi studerat naken manskropp

Japp, så idag har jag för första gången haft en manlig krokimodell. Det var väl like awkward sådär, men inte så farligt. Man tecknar ju bara av dem, liksom, och lärarna drar hela tiden upp att man bara ska se former, och inte att det är en kropp.

Men det går ju liksom inte.

Jag tror ändå att det hade varit lite mer awkward ifall jag haft pojkvän, så det är väl tur det att jag inte har det.

Men man kan ju ändå fundera på hur killarna i klassen tar krokin. Och då får man kanske tänka på att vi har en modell som är hyfsat ung och inte direkt ful heller, då och då. Visst, man tecknar ju bara av det liksom, man ser ju inte på kroppen som så (det är svårt att förklara på ett bra sätt), men ändå. T.ex. vet jag att en kille tyckte att det var jätteobehagligt att gå på krokin.

Det är underligt det där.

Om man bortser från att måndagar mellan 15-17 är en urusel tid för kroki, är det ändå ganska roligt.

x

Alltså, vad händer??

Det kanske låter like konstigt, men på sistone har jag sett en massa söta pojkar i Umeå. I Umeå! Kan ni tänka er!

Jag menar, var har dom varit??

x

Resor

Första veckan i maj ska jag til Berlin med skolan. Alla som ska dit ska fixa resa och boende själv, så många funderar på att fara någonstans innan Berlin. På sista tiden har jag funderat på att fara någonstans, jag med. Men jag undrar, är det tragiskt att resa ensam till en ny stad?

Jag tycker att det skulle kunna vara ganska härligt. Inte det att jag inte tycker om att resa med andra människor, men det vore trevligt att upptäcka en ny stad på egen hand, bara. Vore det inte det?

x

Blodgivning

Jag gav blod idag, och förutom att jag blev lite trött av att ligga där och bli tömd på blod (det var typ kl 8 på morgonen), så gick det alldeles utmärkt. De ville ha det, och jag fick en skål. Win-win.

Jag funderar lite på att bli plasmagivare också, då de för det första vill ha min plasma (från AB-), och för att de verkar lite coolare, de som ger plasma. Ni som varit på blodcentralen, vet ju hur det ser ut, men när man kommer in i salen där man ger blod/plasma, ser man bara en massa liggstolar/britsar med någon liten vagn bredvid. Vid ca hälften av dessa finns det en TV och lite mer spejsade apparater. Det är för dem som ger plasma.

Det enda som gör mig lite fundersam ang. plasmagivning är väl då man får (ska?) göra det så ofta, 26ggr/år (jämfört med blodgivningens 3-4 ggr/år), undrar jag lite hur mina armveck kommer se ut efter det här. Jag har väl lämnat blod fyra-fem gånger nu och man ser ju små ärr efter sticken. Man tänker väl inte på det, men om man sticker mig (i båda armvecken för den delen) 26ggr/år, kommer jag se ut som en knarkare (i armvecken) efter det? För det vore ju faktiskt inte så himla roligt...

Kändes som om det blev många parenteser i det där stycket nu.

Och ja, en kille i klassen sa "Fråga Madde, hon är bra på matte" idag. Jag undrar hur han fick för sig det. Jag menar... vem kommer ihåg sinussatsen, liksom?

x

Tjuvlyssnande på IKSU

Jag var på IKSU tidigare idag, och i omklädningsrummet stod två utländska tjejer och pratade (på engelska) om typ någon uppgift i skolan de hade. Jag brydde mig inte så mycket, men sedan hörde jag att ena tjejen hade varit nere i stan, "having fika".

Snälla att "fika" kan få komma med i det engelska språket?

x

Jag har insett en sak

Nu, under veckan som har varit, har i princip all ai min klass, plus de från design och konst varit i vår verkstad och jobbat. Det är först nu, också, som jag insett hur jäkla hett det är med killar som är händiga. En kille blir så många gånger hetare, om man ser att de kan använda mördarverktyg, som bandsågen vi har i vår verkstad.

Det är så praktiskt och jag tror att mycket av det ligger i att jag inte kan göra sånt där själv. Jag menar inte nu att det är en ursäkt eller något sådant, för att jag inte skulle lära mig snickra ihop saker, men jag har inget intresse av det. Visst, det vore himla coolt att kunna skruva isär något, och se att "det var de där ledningarna som var boven i det hela! Så, nu är de fixat.", men jag skulle aldrig orka lära mig det.

Därför vore det himla härligt att träffa en kille som var riktigt haj på sånt där.

x

Whoops.

Ni vet den där 30 dagars-grejen vissa gör när de bloggar? Ett inlägg varje dag om typ deras familj, vänner, skola, etc. etc. Jag har ju inte gjort någon sådan, och planerar inte heller att göra det. För enligt mig är det mer värt att skriva de inlägg som bara kommer spontant, än att gå efter ett schema. Jag menar, det här är ju jag!

I vilket fall så tänkte jag räkna ihop hur många dagar jag har bloggat.

103. 103 på varandra följande dagar har ni fått läsa om all möjlig skit, som jag valt att dela med mig av här.

Tänk om jag kommit på det här den 3:e januari... Istället skrev jag om hur knäpp Unité d'Habitation ser ut, serien Desperate Romantics, att jag borde ta på mig vanliga byxor (jag har på mig jeans idag, faktiskt!) lite då och då och den söta franska filmen Les Choristes. ...och vi kan säga ett underförstått firande av mina första 100 dagar som bloggerska!

Usch, så knäppt det lät. Bloggerska...

Men i alla fall... Happy 103 days to me! Yeah!

x

Kommentera mera!

Jag tror att jag har fixat nu, så att den som vill kan kommentera, då jag fått höra att det är synd att man måste ha ett konto någonstans för att kommentera något här.

Så nu får ni kommentera så mycket ni vill!

Yaaaaay!

x

Sunny side up

Jag hörde nyss att det visst skulle vara en solförmörkelse idag. Vem hade kunnat tro det? Nja, men jag hoppas bara att man kan se något, i så fall, då jag inte sett skymten av solen alls på hela morgonen. Molnen är i vägen.

Så jag kanske ska dra på mig riktiga kläder och ta mig en promenad om ett litet tag då, kanske?

x

Homosexualitet

Jag såg precis den här videon. Det är whataboutadam som "kommer ut" till YouTube-communityt. Det fick mig att tänka lite, och jag kan liksom inte förstå varför så många gör så stor grej av att vara homosexuell. Jag förstår det inte. Det är självklart olika varifrån man kommer etc. men om någon av mina kompisar en dag skulle berätta att han eller hon var homosexuell skulle ju det inte förändra min syn av den personen alls. Det skulle inte det, det är jag väldigt säker på.

Det är väl inte i sexualiteten som personlighet ligger?

Jag är inte heller orolig att en tjejkompis skulle bli bli kär i mig, om hon var homosexuell heller. Inte mer än vad jag tror att någon av mina killkompisar skulle bli det heller.

Visst, jag kan förstå att det kan vara skönt för de som berättar det, att få det sagt och så.

Jag tycker bara att det är lite konstigt.

Det här inlägget blev lite... All over the place. Ni får förlåta mig.

x