“The person, be it gentleman or lady, who has not pleasure in a good novel, must be intolerably stupid.” ― Jane Austen

Det är något så otroligt frustrerande när man vill läsa en massa böcker, och samtidigt är man någonstans där en massa böcker skulle betyda väldigt myket övervikt när jag åker hem igen till sommaren. Jag skulle vilja tycka om en kindle. Det skulle vara otroligt praktiskt, men jag tycker om papper. Om jag tycker att en bok går lite för långsamt, så brukar jag bläddra fram en par sidor, för att se om det blir bättre sen. Jag tycker om att äga böcker, jag tycker om att titta på omlagen. Jag tycker bara om dem. Men jag får lugna mig tills dess jag kommer hem. Sad but true.

Några av de böcker jag vill läsa just nu är:

• Miss Peregrine's Home For Peculiar Children, Ransom Riggs
• The Great Gatsby, F. Scott Fitzgerald
• Tall, Dark and Dead, Tate Hallaway
• Divergent, Veronica Roth 
• Horseradish: Bitter Truths You Can't Avoid, Lemony Snicket
• 50 Shades of Grey, E.L. James (Don't judge me. Det är enbart p.g.a. denna tumblr. Boken verkar ju så dålig, att den kan bli rolig, men jag tror inte egentligen att jag vill betala för att läsa den)
• The Book Thief, Markus Zusak
• Typ en massa av Jane Austen

 

福袋 (fukubukuro)

Gott nytt år! 明けましておめでとう!

Här i Japan är nyår rätt så stort. Kankse inte direkt att det är massvis mer fyrverkerier överallt, men mer att det är en nystart. Det är en tid att göra sig av med gammalt och ta in det nya, så att säga. 
Många går till tempel de allra första dagarna, och jag har ett tempel bara i närheten av där jag bor, och ca en timma in på det nya året ringlade det en ca 200 meter lång kö till det templet. Den kön varierade sedan i längd, 200-300 meter på ett ungefär, över hela dagen. Och då är det templet inte speciellt stort, eller populärt, så vitt jag vet. 
Vid det templet höll de också en stor eld vid liv, där folk kastade lite allt möjligt som fick brinna. Man kan köpa små lyckoamuletter i tempel, och det är visst så att när man kommer till sitt första tempelbesök för året ska man lämna tillbaka amuletten man köpte året innan, så att man kan bränna upp den, och sedan köper man en ny.

Detta är dock inte vad som menas med en fukubukuro. En fukubukuro, eller "lucky bag" är också en stor del av nyåret i Japan. Det är när butiker sätter ihop en påse med lite smått och gott i, och säljer den till en bråkdel av värdet. Jag har läst att det ska komma från att butikerna vill göra sig av med det gammla, för att få plats med det nya. 
Det kanske låter som något ihopslängt av det sista som inte blev köpt under mellandagsrean, något som ingen vill ha. Av det jag upplevt av fukubukoro är det inte fallet, det känns som ändå bra grejer och till väldigt bra pris. Det känns mer som något butikerna gör för att locka nya kunder, och visa vad de har. Många gånger kan man få en fukubukuro vars innehåll är värd 3-5 gånger så mycket som man betalade för den.
Det jag hade hört innan jag gick ut imorse var att många butiker visst ska planera sina fukubukuros månader i förväg, och köer kan ringla sig kvarterslånga timmar innan butiker öppnar, i hoppet att få tag på en speciell påse. Detta kanske gäller de många exklsiva butiker, men jag såg inte några speciellt långa köer. Det var mycket folk, men det är det ju som ganska ofta ändå.

Jag vaknade lite sent i på morgonen den 1:a, så jag gjorde mig iordning så fort som möjligt för att springa ut och se vad "all the fuss was about". Fukubukuros kan variera i pris från några hundra yen, till ett par tusen, till miljoner yen. Så det finns verkligen något för alla. Jag ville hitta mig en påse från något japanskt klädmärke, mest för att våga mig på något nytt. Jag var ganska nervös innan jag valde den, ifall allt i skulle vara fult och konstigt. Det var det inte. Jag fick mig en åtta plagg, och jag tyckte väl inte att allt var precis vad jag ville ha, men det var inte dåligt. Bland annat fick jag en kappa, en ljus, fluffig (under)kjol och en halsduk som jag tror att jag kommer få nytta av. Allt jag fick  var också väldigt bra färger, t.ex. cremevitt, svart, burgundy och en fin skogsgrön. Jag är helt klart nöjd.
Sen råkade jag kanske köpa en billig accessoarpåse också. Den köpte jag dels för att själva påsen var en cremevit tygväska med svart text (de 12 stjärntecknen, som jag såg sen var felstavade vissa av dem, men jag bryr mig faktiskt inte). Jag har haft så dåliga väskor på sista tiden, och inte för att denna är någon slags perfektion av kvalité och design, men den dög. Och för priset jag betalade skulle jag ha nöjt mig med bara väskan, men nu fick jag ca 10 diverse accessoarer; några bra, några ganska dåliga. Då alla kostade ungefär lika mycket stycket, som hela påsen, så tycker jag inte det gjorde någonting.

Jag är helt nöjd med min fukubukuro-upplevelse och det jag fick. (^__^)

The Hobbit

Jag skriver här alldeles för sällan, jag vet det. Det är väl inte det att det inte händer något, det är bara att jag aldrig kommer mig för. Lite pinsamt är det ju att både 2010 och 2011 fick jag på något sätt ihop över 100 inlägg/år, och kvalitéen var väl inte den högsta alla gånger, men ändå. I år är det inte ens över 25 stycken. Vad hände?

Från det ena till det andra, jag gick och såg The Hobbit nu förra veckan. Jag har varit hur förvntansfull som helst att se den, och om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt varför. Jag har ju sett alla tre LotR-filmerna flera gånger, och jag har inte läst någon av böckerna. Men jag ville verkligen se den.
Och den var fantastisk. Har du inte sett den, så tycker jag verkligen att du borde. Den var magisk.
Jag gick ock såg den själv, vilket inte är något som jag har ett problem med egentligen, fast är något många tittar lite snett på. Jag ser inte riktigt vad problemet är. Om jag sett fram emot en film, fast inte hittar någon som vill se den med mig, så är det ju ganska självklart att jag hellre ser den själv än inte alls. Jag har då ingenting emot att gå på bio med någon annan heller, det är väldigt trevligt.

Något lustigt är väl ändå att jag har sett tre filmer ensam, och alla tre är ändå rätt stora filmer, som man tycker att man borde hittat någon att gå med. T.ex. Harry Potter and the Deathly Hallows pt. 2. Fast den gången var det ju att jag varit utomlands, och inte kunde se den där. När jag kom hem, 10 dagar efter premiären, hade alla redan sett den. Med hur dyrt det ändå är att gå på bio numer, kan man ju inte förvänta sig att många vill betala två gånger för att se filmen igen heller.

Sen måste man ju inte se en ny film på bio för att se den innan den kommer på dvd, om man nu är sådan, men jag tål inte allt för dålig kvalité. Sen är det ju inte helt tillåtet heller.

I walked up a mountain

Nu i helgen gick jag upp på ett berg. Mycket till berg kanske det inte var, Mt. Takao är bara 600m högt, men det var trevligt ändå. Man ska säga att Takao ger inte mycket till bergsbestigning, det är mer en lummig liten skogspromenad som leder uppåt, i min mening. Dessutom finns det både linbana och stolslift upp ungefär halvvägs. Jag valde att vara lite av en mes och åka linbana. Jag skyller detta på att tågresan dit, som jag läste skulle ta ca 50 minuter, tog nästan 90. Det är nog mitt fel, att jag tog ett långsammare tåg, men jag ville upp till toppen. 
Det roliga med Takao tycker jag är att det finns väldigt mycket på vägen upp. Det finns såklart många leder att välja bland, några mer naturnära än andra, men det finns alltså variation.  På den leden jag valde (en som lite mer lämpade sig till någon som inte hade allt för vettiga skor), fanns det bland annat många ställen där man kan köpa mat, kaffe eller glass.  Nu när jag var där var det ändå ganska varmt framåt tidig eftermiddag, så en glass var inte så tokigt. Det fanns också en appark, något jag gick förbi, fast inte gick in i. 

Takao räknas som ett heligt berg, och därför fanns det ett stort tempel som man fick gå igenom för att ta sig hela vägen upp. Det var faktiskt jättetrevligt där, och jag stannade ändå ett bra tag. Även fast man inte var hela vägen uppe, kunde man se ut över Tokyo och landskapet runt omkring. Jag passade även på med en fikapaus, samt att köpa en liten lyckoamulett/fortune, jag vet inte riktigt, men jag tyckte att det var roligt att ta med sig. 
Jag hittade också små hjul utanför olika tempel som hade fem kanji på sig som hade att göra med de olika sinnena. Man skulle snurra på hjulet, och det sinnet som var mot en när hjulet stannade skulle influera en under den närmsta tiden. Jag är ganska säker på att jag fick känsel, vilket jag tror kan stämma ganska bra, för det är ofärskämt kallt i mitt rum numer.

Väl uppe på toppen valde många att sitta och fika, umgås, dricka en öl och ta bilder av utsikten. Man kunde se bort mot Tokyo, men man kunde även se Mt. Fuji. När jag var där kunde man se Fuji, fast inte hur bra som helst. På en av bilderna ovan (#4, tryck på den för att göra den större), där man ser en massa berg, kan man skymta Fuji i bakgrunden, nästan i mitten.

På toppen mötte jag också en liten gubbe som var ganska gullig. Han var minst kring 70 år gammal, och hade nog tappat hälften av sina tänder. Den här gubben stod alldeles bredvid mig just då, och pratade med en annan man, som måste bara ha varit snäppet yngre. Jag stod och fotade lite, och helt plötsligt räcker den här mannen mig en bild av Mt Fuji, tagen från Takao på en dag då man uppenbarligen kunde se Fuji betydligt bättre. Han berättar att det är han som har tagit bilden, och att han bara ville att jag skulle behålla den (han hade visst gett en bild till den andra mannen också).  Det var bara lite gulligt tycker jag, han ville ju såklart inte ha något för det, han gav bara främlingar bilder som han själv hade tagit.

Som det blev sig sedan, på vägen ner, så tog jag linbana ner också. Det var först inte planen, men då jag köpte min biljett upp, fick jag av någon anledning två biljetter, så jag tror nog att jag tjuvåkte den där andra sträckan. Jag hade kunnat gå ner, men det skulle nog ha tagit upp emot en timma, då linbanan tog fem minuter, och om man ska på en ca 2 timmar lång tågresa hem är det 55 minuter som är värdefulla att spara.

Allt som allt var det en trevlig dagsutflykt, och jag var ute i nästan 12 timmar totalt. Takao var höstigt fint, vädret var trevligt och det var bara generellt mysigt. 

  
     

Så härlig

Making it my own

  

Jag har bott i Tokyo i lite över två månader nu, och jag har så smått börjat vänja mig med att jag faktiskt bor här nu. Dock har inte mitt rum riktigt kännts som mitt än, då nästan allt redan var här då jag kom hit. Därför har jag nu köpt till lite saker som är helt och hållet mina (varav allting säkert inte kommer kunna komma hem med mig heller). 
Mycket är köpt på ¥100-butiker, där alltig kostar ¥105 (ca 9 sek). Till exempel är burken med snäckor (från min tripp till Chiba) från en sådan butik. Detsamma med mina gröna galgar, då jag fick alla åtta för ynka ¥105. Vilket kap! 

Jag har också passat på att att mig ut till IKEA. Min kuddsituation upp tills nu har varit katastrofal. Den kudde som fanns i rummet när jag kom hit, om 'kudde' nu är ett värdigt ord för det jag fick, kan liknas mest vid en påse gryn. Något så mycket oskönt! Nu har jag däremot två fluffiga, vanliga kuddar istället, och egna lakan, plus en filt. Jag sover så mycket bättre nu alltså... 
Jag köpte mig också lite smått och gott som t.ex. en tekopp, då husets är väl lite väl använda vissa av dem, och lite som dom är. Jag ville ha en egen. 

Jag har ingen bild på den, men för ett tag sedan köpte jag en liten brödrost. Den är lite omogen dock, och tycker om att leka projektil med bröden, och skjuter därför ibland bort dem all världens väg. Om man bara håller ett öga på den dock, så brukar det bli väldigt bra rostat. Det blir ju betydligt mycket godare också, då mycket bröd här drar åt det menlösa hållet när det gäller smak. 


 ♡

Repeat

Lyssnat på den här sången lite för mycket senaste dagarna, typ besatt. Shiet.

Tre veckor in

Nu har jag gått två veckor i skolan här i Tokyo. Det har faktiskt kännts som att det gått väldigt snabbt! För mig har det varit ganska mycket repetition just nu, men jag börjar lära mig mer och mer nya saker ofta. Jag får större ordförråd, och jag känner att jag törs använda japanskan lite mer i vardagen också än när jag kom hit.

Förutom att vara i skolan har jag varit på kabuki-teater. Det är traditionell japansk teater med enbart manliga skådespelare (även för kvinnorollerna). Det var ganska intressant, och de hade vackra kläder allihopa, och mycket smink, men jag förstod inte så mycket av handlingen. Det kändes mer lite som en rolig grej att ha gjort, nu när man är i Japan.

Jag har också strosat runt ganska mycket i olika stadsdelar här i Tokyo. Gått omkring och spanat och försökt hitta nya platser. Det är väldigt trevligt här, fruktansvärt varmt och fuktigt, ja, men trevligt. Jag längtar ganska mycket tills dess att sommaren är över, så kommer det här nog bara bli bättre.

Det börjar ta sig

Jag har börjat känna mig mer och mer hemmastadd här nu. Jag har också börjat fixa saker som jag behöver för att vara här en längre tid, som t.ex. National Health Insurance och Alien registration card. Jag har varit väldigt sugen på att få just det kortet, för vem vill inte ha en officiell handling som säger att du är en utomjording? Dock håller de precis på att göra om systemet, så det är troligare att jag får det nya systemets kort, ett s.k. Resident card. Låter ju betydligt mycket tråkigare.

Jag var i skolan idag på orientation. Den verkar jättetrevlig, och påminde nästan lite om Minerva Gymnasium. Lärarna verkar snälla, och då vi hade orienteringen på japanska hade vi tolkar som var elever, och de var hur trevliga som helst också. En av dem, en kanadensare, som bodde typ bara runt hörnet (!) från skolan hjälpte mig och några andra hur man köper månadskort till tunnelbanan, något jag satt av för att det verkar skitsvårt.

Jag måste bara fixa japanskt telefonnummer nu.

Jag bor i Japan nu

 Jag kom fram igår kväll, fast jag fick lov att börja resan i söndags. Jag spenderade första natten på hotell för att sedan ta mig till mitt boende. Det är ett ganska gammalt och litet hus, men det är charmigt. Gatan är jättesöt, den är alldeles lummig och underbar. Fast jag har ju knappt varit här, så jag ska väl inte säga för mycket. 
Jag har bara träffat två av de fem andra jag bor med, och de verkar då trevliga. Vi har wi-fi också, så det är ju helt fantastiskt. Vad skulle jag göra utan det, liksom?

Det känns som så sjukt att jag är här. Som att det inte riktigt är sant, men det är ju det. 
Jag har inte går runt ute så mycket. Jag tror att jag får tid till det senare, men jag vågade mig iväg till en mataffär. Det var jätteläskigt, jag hade ingen aning om vad någonting var för något, om det var dyrt (japanska mått mätt), om det var vegetariskt eller inte... Det var jätteklurigt. Jag hittade mig en soppa, som jag tror är safe, samt bröd och lite edamamebönor. Jag köpte också grapefruktsjuice och te. 
Egentligen tror jag att det som var klurigast var att börja från scratch. Jag hade ju inte ens salt i mitt rum, och jag ville ju inte börja med att köpa massor. 

Jag måste dock köpa sånt som tvättmedel, och det var så pass klurigt att jag skippade det idag. Jag såg bara en massa förpackningar, som jag inte hade någon aning om ens vilken slags maskin de skulle till. Det kändes jobbigt.
Och jag har ju ingen tvätt än, så det r ju inte bråttom, direkt.

Det här är typ 5 minuter från där jag bor, bredvid en jättesöt träbro.

Vår och the Hunger Games

Jag känner mig ganska bitter för att vi inte har någon riktig vår än, men det är ju som ingenting att göra åt. Det är skit här, och det är liksom inget att göra åt. Men det suger ändå.

För någon vecka sedan var jag och såg Hunger Games på bio, och har du inte sett den själv by now, så tycker jag att du borde se den. För den är underbar, och Jennifer Lawrence och Josh Hutcherson är fantastiska.

Jag hade bara läst första boken då jag gick för att se filmen, men jag beställde efter hela serien sedan. Det gick ganska fort att läsa de två andra sedan då jag fått den. Det tog en dag per bok och det var så härligt att bara sitta och göra en sak hela dagen.

valentine's day

Idag är det alla hjärtans, och personligen är jag lite delad mot det. Jag tycker inte direkt att det är en hemsk "högtid" som kortförsäljarna hittat på för att få sälja mer. Vem bryr sig? Det är ju inte något hemskt man firar heller. Jag tror dock att det skulle vara trevligare om man liksom hade någon att fira med. You know what I mean?

För att min födelsedag är just innan är ju alla butiker sprängfyllda med rött, rosa och hjärtan, och brukar märkas med bland annat presentförpackningar, papper och askar. Just idag sitter jag hemma, ensam, med en bukett röda rosor plus en hjärtformad ask fylld med choklad, med Adeles "Make you feel my love" i bakgrunden. Jag känner inte alls av att man är singel, nej då. Tack för den, mor och far.

Nja, chokladen är då god och rosorna är fina, and that's always something.

♥ ♥ ♥ Puss på er alla! ♥ ♥ ♥

Happy Birthday to me!

Jag är 21! Känns som att man börjar bli gammal nu, haha.

Idag har jag bara varit hemma med Dixi. Jag brukar alltid göra min tårta själv, så jag började med det. Det blev en prinsesstårta (för jag är ju en prinsessa) med grönt lock och allt. Den blev väldigt bra. ✩ När mor och far kom hem hade de tagit med sig en mormor och en farmor, och vi åt tårta, hemmagjorda hallonmakroner. Det var mysigt.

Jag skulle ta en bild på Dixi, men hon ville inte titta mot kameran, eller sitta stilla, så när hon väl satt stilla och tittade upp blev det såhär. Hon ser väl lite trumpen ut, men hon är söt ändå.

iPhone

Jag kör numer på en iPhone. Det är en tidig födelsedagspresent, och den är vit och hur fin som helst. Och jag har hur roligt som helst med att hitta olika appar.

En är Disposable Hipstamatic (tror jag den heter). Det ser ut som en gammal, retrokamera, men det är som en engångskamera, och du

måste ta 24 bilder, innan du kan se dem. Hah, jag tycker det är jätteroligt.

Och det är ju trevligt att kunna gå in och kika på tumblr eller facebook lite när man vill.

Instagram är ju kul också. Alldeles för roligt.

Update

Jag har inte direkt varit väldigt aktiv här, men ni har inte missat mycket. Jag har tagit mig en paus från arkitekteriet och är numer hemma och söker jobb. Ibland har jag också sällskap av en liten grå dvärgschnauzer.

Jobbsökandet går väl okej, men jag har ännu inte fått något. Ett av mammas förslag på hur jag kan tjäna pengar påminde mig om gifen nedan, yrket var det samma.

Typ bästa EVER

Jag älskar skönhetsprodukter, och spenderar nästan hellre pengar på sånt än på till exempel kläder. Därför har jag satt ihop en lista med mina favoritprodukter, de här är alla fantastiska, och såna ni borde testa.

Kropp

Hudlotion:

Lait Corporel Verveine, L'Occitane. Jag vet att många håller sig till sina body butters och att dem är så himla bra och finns med så många olika dofter etc, men de sjunker ju aldrig in. Är det bara jag som inte har tid att springa omkring halvnaken i en kvart på morgonen? Den här däremot, är guld värd. L'Occitane har andra lotioner också, men den här har en så fantastisk doft. Verbena (som vampyrerna i Vampire Diaries inte tål btw) doftar himmelskt, nästan citrusaktigt, och dessutom sjunker den in på typ en minut. Man kan smörja in sig, och aldrig behöva oro sig för att kladda ner kläderna. Ah-mazing!

Handcreme:

Shea Butter Hand Creme, L'Occitane. Jag utmanar dig att hitta en bättre handcreme än denna! Mina händer är ofta hemskt torra, speciellt nu på vintern, och då är denna en gudagåva. Det här cremen är tjock och fast, inte som andra cremer som bara är rinniga och konstiga. Det här är riktiga grejer det! Dessutom kommer den i en fin metalltub, som oljefärger i tub - åh så fint!

Ansikte

Ansiktsrengöring:

Cucumber Cream Soap, Mario Badescu. Jag fick denna i en liten reseförpackning av min ingifta faster (som är den som introducerade mig för L'Occitane också), och den är underbar. I vanliga fall använder jag Liquid Facial Soap från Clinique, som är asbra, men den här gör en bara så fräsch. Dessutom är den typ hälften så dyr som den från Clinique.

Toner:

Clarifying Lotion, Clinique. I vanliga fall är det ansiktsvattnet som ryker när jag inte orkar köpa alla produkter till min dagliga rengöringsrutin, men ibland skämmer jag bort mig själv med den här. Den ska ha en lite exfolierande effekt, och jag tycker att ansiktet blir oförskämt härligt efteråt.

Ansiktscreme:

Moisture Surge Extended Thirst Relief, Clinique. Den här är underbar att smörja in sig med. Den är en härlig gel som liksom svalkar och återfuktar, och är bara fantastisk. Mitt ansikte är så pass torrt på vintern att huden rent flagnar av, och då brukar den här vara härlig. Det är bara synd att den är lite väl dyr.

Ögoncreme:

Moisture Surge Extra Refreshing Eye Gel, Clinique. Jag brukar egentligen inte köpa ögoncreme, men ibland när jag är ute och reser kan jag ibland köpa mig ett kit, främst för att få ansiktscremen ovan, och då få fullstora produkter som man vet att man skulle må bra av, men inte köpa på egen hand, för en spottstyver extra. Det här är en sådan. Det är inte alltid jag använder den kring ögonen dock, utan då den återfuktar lite extra är den bra för riktigt torra partier (som min näsa) eller istället för läppbalsam.

Onödig produkt:

All About Eyes Serum, De-puffing Eye Massage, Clinique. Det här är också en sådan produkt som följt med då jag har köpt min älskade ansiktscreme. Det är liksom en liten flaska, med en metallkula som man rullar runt ögonen, och den svalkar, och känns lite sådär onödig och lite små-lyxig. Jag tror då inte att jag skulle köpa den på egen hand igen väldigt snart, mest för att jag är en student med lite pengar. Dock är den fantastisk och underbar.

Ansiktsscrub:

7 Day Scrub Cream, Clinique. Jag fick denna av min kära ingifta faster också, och det bästa med den är att kornen i den, inte är så värst stora. Ni vet hur i vissa scrub-cremer är det stora flagor av någonting för att det ska exfoliera, men den här ser nästan ut som en slät, vit, creme. Den är inte mesig heller! Den tar riktigt bra och man känner sig fräsch och fin efteråt.

Hår

Shampoo & balsam:

Naturals Moisture Shampoo & tillhörande balsam, TRESemmé. Jag började använda TRESemmé för ett par år sedan och jag vill inte använda något annat (utom möjligtvis Matrix Biolage, det är fantastiskt), och just Naturals-serien har jag märkt fungerar extra bra för mig. Jag tycker speciellt bra om att det är så gigantiskt stora flaskor - 900ml! Det är så bekvämt att slippa köpa nytt hela tiden, de räcker hur länge som helst! Om ni inte testat TRESemmé tidigare, gör det!

Hårinpackning:

Intense Repair Daily Treatment Conditioner, Dove. Jag har altid älskat (och älskar fortfarande) alla produkter från Aussie. Doften är underbar, och man får bar resultat, men ofta känns den lite dyr. Dove däremot, gjorde mig positivt överraskad. Den är hur billig som helst, och resultatet är fantastiskt. Håret blir mjukt och underbart och silkigt. När jag inte har någon inpackning alls hemma, brukar jag också göra min egen. Ta bara ett par äggulor, en klutt flytande honung och olivolja. Fördela i vått hår och låt verka i ca 15 minuter, eller mer. Ni kanske tycker att jag är lite konstig som frivilligt har honung och olivolja i håret, men sköljer man bara ut det noga är det ingen fara. Det här är dock något man ska ta sig tid till, ingen man slänger ihop innan man springer till skolan eller så. Men den fungerar finfint.

Hårprodukt:

Arganoil, Lee Stafford. Det har ju blivit liksom en hype kring den marockanska håroljan som uträttar mirakel. Mirakel kanske är att ta i, men jag testade den här, och den är bra. Mitt hår, i alla fall, blir blankare och lite med följsamt när jag använder det här. Det är också väldigt drygt, och räcker länge. Flaskan rymmer 50 ml, och jag har väl kring en tredjedel kvar, har använt det varje dag och jag köpte den i någongång i början av sommaren. Sånt tycker vi om!

Smink

Foundation:

Xperience Weightless Foundation, Max Factor. Jag tycker egentligen inte om att använda mycket foundation utan en liten klutt och sedan concealer för att fixa resten som måste fixas. Jag har testat en rad olika sorter, men det är den här jag har nu, och det bästa med den är nog att den är så lätt i konsistensen. Det känns aldrig som att man har en tjock kaka av smink i ansiktet, utan den är lätt och fin.

Concealer:

Magic Concealer, Helena Rubinstein. Man kan tycka att 325 kr för en concealer är onödigt, då det finns helt okej för betydligt mindre, men den här täcker verkligen bra, samt kommer i så stor förpackning (15 ml) och är så pass dryg att den är definitivt värd pengarna. Dessutom jämförde jag den här med en concealer från Max Factor som kostade 110 kr för 4 ml, dvs 27,5 kr/ml, då den från Helena Rubinstein blir 21,7 kr/ml. Så bättre resultat, billigare i längden... What's not to like?

Rouge:

"Make It Your Own" Blush, Lars Wallin. Jag är egentligen på jakt efter ett nytt rouge, men hittills har jag använt detta i färgen "Keira". Det är fint, och like lagom rosigt, och kommer i söt liten påse (inte alls varför jag köpte den, to begin with, *host host*). Jag vet inte riktigt om det finns att köpa längre eller inte, tror att det bara var något Limited Edition-aktigt, men det är fint, och hittar du det så tycker jag att du ska köpa.

Mascara:

Hypnôse Mascara, Lancôme. Den här mascaran är väldigt bra. Man får fina, långa fransar utan klumpar. Dock är det lite svårt att bara säga en mascara som är bra. Fiberwig Mascara från Imju, är fantastisk. Jag har inte haft den sedan de förändrade borsen och kallade den Beautinizer (visst är det det?), men jag antar att det är samma formula. Mina fransar blir långa dockfransar när jag använder den mascaran. Underbar! Och att den är busenkel att ta bort är ju bland det bästa. Bara skölja med varmt vatten och mascaran bara trillar av. Det är nästan äckligt på ett sådär barnsligt, fascinerande sätt.

Typ alla mascaror från Clinique är också väldigt bra, tycker jag, speciellt Naturally Glossy. Man får liksom fina, långa fransar - den gör det man vill att den ska göra. Kort och gott.

Eyeliner:

Glam Eyes Professional Liquid Liner, Rimmel. Jag har ofta problem med att hitta en bra flytande eyeliner, och den jag hade innan den här var H&M's svarta eyeliner med glitter. Men det är svårt att hitta en med bra pensel, och som har en färg som är svart, och inte mörkgrå. Den här, är perfekt. Den har en smal, fin, tipp, och är den svartaste svart. Dessutom har flaskan ett ganska långt "skaft", så den är enkel att hålla i, så att man kan göra fina, bra linjer. Ett väldigt bra köp.

Primer:

Eyeshadow Primer Potion, Urban Decay. Jag har aldrig varit mycket av en primer-människa, men det här var kärlek vid första ögonkastet. Ögonskuggan sitter som berget hela dagen lång, och håller sig fin. Dessutom tycker jag att färgerna blir finare också. Jag har hittills inte riktigt hittat någon bra återförsäljare av Urban Decay, vilket är synd för de är awesome. Man kan hitta det dock på beautybay.com, där det mesta är billigare än på andra ställen, men de har visst ofta krångel med leveranser (vilket jag läste om direkt efter jag beställt min första, och hittills enda, order därifrån). Mitt paket kom då fram, kanske någon dag sent (det kom då jag var på Mallorca i somras), men jag vet inte om jag kommer beställa därifrån igen.

Ögonskugga:

Star Powder, Make Up Forever. Vet inte om det ska räknas som en ögonskugga då det mest baar är ett löst shimmer, men fint blir det. Jag är osäker på vad färgen jag har heter, men det är en enkel champagne/ljusrosa, som blir jättefint till vardags, som till fest. Jag brukar nästan alltid lägga till lite av det, vad jag än gör, så brukar det bli fint. Räcker också hur länge som helst.

Läppbalsam:

Strawberry Lip Balm, Rosebud. Som jag har gråtit över det här läppbalsamet! Förr kunde jag bara hitta det på Cubus, som såklart inte finns i Umeå eller har en webshop för den delen, så jag brukade beställa av min söta moster i Stockholm. Tack och lov finns det numer på KICKS, så jag kan köpa det när jag vill. Förutom att läpparna blir supermysiga, håller detta läppbalsam hur länge som helst. Ungefär ett år någonting, per burk. Det blir ganska billigt i längden. Eftersom att det är förpackat i en burk, och det brukar leda till att allt till slut sitter utefter kanterna, brukar jag smälta ner balsamet under min skrivbordslampa, och när det stelnat igen (går jättefort) är det slätt och ser alldeles nytt ut igen. Perfekt!

Läppstift:

Rouge Coco "10 Camelia", Chanel. Det här läppstiften har typ världens bästa färg. Det är liksom lite rosigt, utan att vara för rosa eller rött. Jag tycker att rött läppstift kan vara fint ibland, men det kan också vara lite svårburet till vardags. Det är inte det här. Rosig perfektion, som gör att man känner sig lite finare bara.

Jag tycker också om Lip Envy "envious" från Urban Decay. Det är en lipstain, och är liksom rött, men inte så fasligt rött. Det håller jättelänge också, men man kan bli lite torr om läpparna så läppbalsam är ett måste.

Läppglans:

Lip Junkie Lipgloss "crush", Urban Decay. Det här läppglanset luktar mint! Bara det är en anledning för mig att använda det. Färgen är en skarp rosa, så ibland kan det vara lite svårburet, men som sagt... Det luktar MINT.

Nagellack:

Top Coat Fixator, Mavala. Jag känner att 2011 har varit topplackets år för mig. Förr har jag kännt att det har varit lite för pretto att dra till med underlack, två lager färg och topplack. Det torkar ju aldrig, och kan nästan ramla av nageln för att det blir för mycket. Nu har jag dock gett efter för topplacket, och det blir ju så mycket bättre. Just nu har jag bara Mavala, men jag skulle vilja ha en större flaska (typ OPI-storlek), då man använder det hela tiden. Mavala är okej, men alldeles för liten flaska.

Jag tycker också om mini Colorama "4 Strong Mint" från Maybelline New York. Jag tror dock att den inte finns i Sverige längre, men jag hittade den i Palma och dumma jag köpte bara en flaska. Det är en jättefin ljus champagne-aktig färg med liksom ett trevligt shimmer till den. Helt underbar.

En av mina favoritfärger är också Wonder Nail "178 Mulberry Wine", Isadora. Det är världens bästa mörka bordeaux/mörk röda nyans, men underbart glitter i, naglarna ser ut som juveler. Perfektion. Isadora har dock tagit bort den ur deras soritment, så jag gråter nagellacks-tårar. Jag har dock ett par flaskor hemma, att trösta mig med, men ändå. Jag har letat och letat och letat och det finns ingenting riktigt så bra. Isadora, WHY??

Gott nytt år!

Nu är 2011 snart slut och det har hänt ganska mycket bra ändå i år. Det bästa tror jag är att jag har liksom kommit underfund med vem jag är på ett helt annat sett än under 2010. Det känns ganska bra.

Jag har också rest rätt så mycket, både till Berlin, Mallorca och till London, samt att jag borde egentligen åkt till Köpenhamn (men det var svindyrt, plus att jag passade på att få körtelfeber).

Jag har ganska stora förhoppningar inför 2012. Det kommer bli awesome.

xx

Photo booth

Bland det bästa med att ha en blogg (även en liten en) måste ju vara att man får göra inlägg helt med enbart bilder på en själv.

What I got for Christmas...

Jag är väldigt nöjd med mina julklappar i år, även fast några var lite udda. En av de udda är silverbestick, bara för när ska jag använda dem? Fast jag antar att de är bra att ha. Dessutom hade de en fin design (Uppsala).

Jag fick också Mia Öhrns bok Macarons, cupcakes, cakepops och andra söta bakverk och jättefina tekoppar, känns ju som att de två kommer att höra ihop lite grann. Dessutom fick jag enkla, vita lakan, som kanske inte är det roligast att få, to be honest, men det är ju perfekt att ha.

På det där fick jag bland annat små smycken, lite kläder och en liten slant.

Hoppas att ni alla fick en bra jul.