Update

Jag har inte direkt varit väldigt aktiv här, men ni har inte missat mycket. Jag har tagit mig en paus från arkitekteriet och är numer hemma och söker jobb. Ibland har jag också sällskap av en liten grå dvärgschnauzer.

Jobbsökandet går väl okej, men jag har ännu inte fått något. Ett av mammas förslag på hur jag kan tjäna pengar påminde mig om gifen nedan, yrket var det samma.

Gott nytt år!

Nu är 2011 snart slut och det har hänt ganska mycket bra ändå i år. Det bästa tror jag är att jag har liksom kommit underfund med vem jag är på ett helt annat sett än under 2010. Det känns ganska bra.

Jag har också rest rätt så mycket, både till Berlin, Mallorca och till London, samt att jag borde egentligen åkt till Köpenhamn (men det var svindyrt, plus att jag passade på att få körtelfeber).

Jag har ganska stora förhoppningar inför 2012. Det kommer bli awesome.

xx

London!

Förutom treveckors-resan till Mallorca, ska jag också till London i en vecka. Jag och Lina ska hälsa på lilla Martina som är där borta och fånar sig (läs: jobbar som au pair). Stackars henne, tänkte vi, så vi måste ju offra oss och hälsa på henne. Eller ja.. ;)

Vi åker dit i mitten av augusti, och det blir så lyckat att vi kommer kunna gå på en gigantisk Youtube-gathering, samt att pojkarna och mamman åker till Frankrike, så jag och Lina kommer ha Martina helt för oss själva. Awesome!

Det kommer verkligen att bli jätteroligt att se Martina igen. Då vi tre var i London förra sommaren också, kommer det bli skönt att inte ha samma press att behöva vara turister heller (men vi kan väl gå till på perrong 9 3/4?), så vi kan bara umgås och ta det lugnt också. Nice.

Peppen!

x

Snart är det dags

Så om lite mer än en vecka flyr jag landet. Jag åker till Mallorca i tre veckor. Det ska bli roligt, men jag känner att det tar emot att berätta att jag ska just till Mallorca, för att det känns som att man ska på en charter-resa. Men det är ju liksom inte så det kommer att vara. Vi har hyrt en lägenhet i Palma, och förhoppningsvis kommer jag inte att springa in i många svenskar.

Det ska bli roligt med kulturen och upptäcka nya saker, och jag har dessutom hittat lite smått och gott jag vill besöka. Bl.a. en liten bokaffär med begagnade böcker (som visst inte bara är på spanska), och en vegetarisk lunchrestaurang som har influenser från både Medelhavet och Asien. Och de har ju Sephora också, så det ska bli roligt.

x

now I'm ready to start

Deadline är long gone, och nu får vi inte lägga till saker på våra skärmar till våra finals. Jag har inte varit alls på skolan idag, utan gjorde klart allt igår, vilket känns både bra och dåligt.

Grejen är den att jag tror att jag har allt, det känns bra, och jag har fått höra från lärarna att mitt jobb ser bra ut, de gillar mitt projekt och att jag verkar ha koll på det jag gör. Så det är väldigt positivt. Det som oroar mig dock, är hur andra i klassen kan sitta kvar hela nätterna och jobba på, bygga modeller, rita skisser/planer/sektioner etc.etc. Betyder det att jag har gjort för lite..?

Dock är detta något som de flesta i klassen (och generellt på arkitekturutbildningar i Sverige) säger; att man får en sådan press och stress att sitta kvar så länge "för att alla andra gör det". Det är läskigt att det stämmer, för det ska man ju inte behöva göra. Vissa på skolan byter platser (till andra våningar) för att få vara ifred, att komma bort från kaoset.

Jag försöker därför intala mig själv om att de andra sitter kvar för att de inte arbetar effektivt, då jag arbetar strukturerat och effektivt (vilket jag gör), och det är därför de sitter kvar till tre på natten. Det fungerar nästan.

Känns skönt dock att det är klart nu, och att bara presentationen är kvar. Känner mig ganska självsäker på den också faktiskt. Alla får två lärare som inte varit med i projektet, som ska lyssna och kommentera på ens presentation, och jag har två kvinnor, varav en är från skolan och den andra är utomstående. Jag är väldigt glad att jag fick hon som arbetar på skolan, då hon är en av de sötaste och trevligaste lärarna vi har. Hon är också väldigt positiv och duktig i sitt arbete. Känns skönt att presentera för henne.

Till skillnad från vissa som får presentera inför en ingenjör (hur många vill tala konstruktion - som vi knappt vet något om - inför en som vet, ja, allt?), rektorn eller en av våra proffessorer som verkar tycka om att hitta något litet fel i ens presentation och sedan hänga upp sig på det?

Nej, jag är glad, och hoppas på det bästa imorgon. Önska mig lycka till! ♥

x

Erm ja...

Så jag har kanske tittat på den här lite för många gånger, men det är bara så många söta pojkar i den...

Resor

Första veckan i maj ska jag til Berlin med skolan. Alla som ska dit ska fixa resa och boende själv, så många funderar på att fara någonstans innan Berlin. På sista tiden har jag funderat på att fara någonstans, jag med. Men jag undrar, är det tragiskt att resa ensam till en ny stad?

Jag tycker att det skulle kunna vara ganska härligt. Inte det att jag inte tycker om att resa med andra människor, men det vore trevligt att upptäcka en ny stad på egen hand, bara. Vore det inte det?

x

Citat

Jag ska fortsätta med japanskan i år, och nästa kurs börjar den 14:e februari, så därför har jag börjat repetera lite från förra kursen. I mitt skrivblock hittade jag detta fina citat.

"Japaner tänker med magen, inte huvudet"

- Shizuko-sensei

Trötting

Jag är precis hemkommen från skolan. Vi bygger stora, jäkla modeller som tar en evighet, då vi knappt får tid att bygga dem. Dålig planering av skoaln, skulle jag säga, då man inte ska behöva vara i skolan 15-16h/dag. Dålig stil!

Hur som haver, så ska vi bygga två modeller tills på fredag, men en ska fokusera på hållbarhet, så vi ska testa dem imorgon för att se hur mycket vikt de klarar innan de går sönder. Känns som onödigt att vara kvar så länge på skolan, för att bygga saker, som man sedan ska ha sönder nästa dag. Men men.

Jag hoppas att min grupp kommer ha något att visa upp imorgon bara.

Och lite att de som (troligen) fortfarande är kvar på skolan får någon sömn till imorgon.

x

Blodgivning

Jag gav blod idag, och förutom att jag blev lite trött av att ligga där och bli tömd på blod (det var typ kl 8 på morgonen), så gick det alldeles utmärkt. De ville ha det, och jag fick en skål. Win-win.

Jag funderar lite på att bli plasmagivare också, då de för det första vill ha min plasma (från AB-), och för att de verkar lite coolare, de som ger plasma. Ni som varit på blodcentralen, vet ju hur det ser ut, men när man kommer in i salen där man ger blod/plasma, ser man bara en massa liggstolar/britsar med någon liten vagn bredvid. Vid ca hälften av dessa finns det en TV och lite mer spejsade apparater. Det är för dem som ger plasma.

Det enda som gör mig lite fundersam ang. plasmagivning är väl då man får (ska?) göra det så ofta, 26ggr/år (jämfört med blodgivningens 3-4 ggr/år), undrar jag lite hur mina armveck kommer se ut efter det här. Jag har väl lämnat blod fyra-fem gånger nu och man ser ju små ärr efter sticken. Man tänker väl inte på det, men om man sticker mig (i båda armvecken för den delen) 26ggr/år, kommer jag se ut som en knarkare (i armvecken) efter det? För det vore ju faktiskt inte så himla roligt...

Kändes som om det blev många parenteser i det där stycket nu.

Och ja, en kille i klassen sa "Fråga Madde, hon är bra på matte" idag. Jag undrar hur han fick för sig det. Jag menar... vem kommer ihåg sinussatsen, liksom?

x

Tjuvlyssnande på IKSU

Jag var på IKSU tidigare idag, och i omklädningsrummet stod två utländska tjejer och pratade (på engelska) om typ någon uppgift i skolan de hade. Jag brydde mig inte så mycket, men sedan hörde jag att ena tjejen hade varit nere i stan, "having fika".

Snälla att "fika" kan få komma med i det engelska språket?

x

Lekstugan UMA

Vi fick äntligen ström till vårt kök idag. Vi borde ha haft det igår, men vi har haft så mycket problem med spisplattor och kortslutningar, förlängningskablar, och vi kanske förstörde ett och annat eljack. Men nu har vi en fungerande spisplatta (samt ca 5 icket-fungerande).

Mer än att ström-problemet fixades, hade vi inte så mycket kvar att fixa i köket. Jag och en tjej snickrade ihop en liten trappa, och en kille fixade ett staket.

Köket blev riktigt mysigt när det blev klart. Helt seriöst skulle jag inte ha något emot att ha ett sådant kök själv, om man utgår ifrån att allting fungerar (vi har ju exempelvis inget rinnande vatten). Jag blev nästan sugen att bo i kollektiv under den här workshopen, och jag har alltid trott att jag vill bo ensam.

Hur som helst, när vi blev klara för dagen började alla laga middag i sina kök. Min grupp gjorde tacos. Kanske lite enkelt, men med tanke på ström-problemet tidigare under veckan, ville vi inte riskera något. Det räckte med att en ingrediens behövde stekas. Hur som helst, blev det mycket gott. Efter gruppen middags-myst i vårt egenbyggda kök, gick vi runt och kikade i andras kök, vissa besökte baren vi ställde i ordning och minglade.

En grupp hade ett helt fantastiskt matbord. Vem som helst kunde gå dit och rita vad de ville, direkt på bordsskivan. Det var helt underbart. Jag vill ha ett sådant bord i en framtida lägenhet. Det skulle vara helt fantasticals.

x

En annan dag på UMA

Det blev mer köksbygge för mig idag. Jag och en kille i klassen, byggde vidare på en bänk vi ska ha i vårt kök. Den har två luckor, som också är ryggstöd, med hyllor bakom, och spisen i mitten, med lock för plattorna. Sen kan man gå på bänken dessutom, om man vill. Den är faktiskt riktigt söt.

På eftermiddagen hade vi en härlig föreläsning. För en gångs skull, liksom. Den var trevlig att lyssna på, och ganska rolig.

Den handlade om kokosnötter.

Jag vet inte riktigt varför vi skulle ha en föreläsning om kokosnötter, men det var typ för att vi höll på med kök just nu. Dessutom är kokosnötter faktiskt väldigt bra saker. Man kan dricka mjölken, äta dem, använda till medicin, använda till isolering, textilier, tak, bränsle, köksutrustning etc. Dock dör ca 100 människor/år av kokosnötter (i huvudet).

Vi fick också höra at under festligheter (på de platser där det finns kokosnötter), kan man ibland (efter alkohol), klättra upp i en palm, och hämta en rutten kokosnöt. I denna har det troligtvis krypit in en råtta, som man kan mumsa på. Vår föreläsare försäkrade oss om att detta var gott, men jag är skeptisk.

Ibland undrar jag vilket utbildning jag går på, egentligen.

x

Irritationsmoment

Jag åker till Warszawa på fredag, då jag ska vara med på Arkitektstudenternas årsmöte. Jag hoppas att det blir roligt, att få träffa studenter från de andra skolorna i Sverige och så.

Men jag är nervös också.

Alltså, Arkitektstudenterna betalar resan och boende, så jag måste bara betala för vissa måltider och saker jag själv vill köpa. Men det är bara det att vi åker lågprisflyg (Wizzair), och det betyder ett handbagage. Inte handbagage och handväska. Vi ska också sova på vandrarhem (det ser fint ut, men det är fortfarande ett vandrarhem), och jag vet inte om det kommer finnas typ handdukar där. Lakan finns (TACK), men det står ingenting om handdukar. Det sabbar det lite för mig. Det blir bara så onödigt jobbigt, att lirka ner en handväska, handduk etc. i handbagaget.

Och vi ska ha "middag och gemensam fest" på lördagkväll från halv nio, vad ska man ha på sig då, då?

Hur tror de att man ska rymma allt i ett handbagage?

Jag blir lite trött.

x

Whoops.

Ni vet den där 30 dagars-grejen vissa gör när de bloggar? Ett inlägg varje dag om typ deras familj, vänner, skola, etc. etc. Jag har ju inte gjort någon sådan, och planerar inte heller att göra det. För enligt mig är det mer värt att skriva de inlägg som bara kommer spontant, än att gå efter ett schema. Jag menar, det här är ju jag!

I vilket fall så tänkte jag räkna ihop hur många dagar jag har bloggat.

103. 103 på varandra följande dagar har ni fått läsa om all möjlig skit, som jag valt att dela med mig av här.

Tänk om jag kommit på det här den 3:e januari... Istället skrev jag om hur knäpp Unité d'Habitation ser ut, serien Desperate Romantics, att jag borde ta på mig vanliga byxor (jag har på mig jeans idag, faktiskt!) lite då och då och den söta franska filmen Les Choristes. ...och vi kan säga ett underförstått firande av mina första 100 dagar som bloggerska!

Usch, så knäppt det lät. Bloggerska...

Men i alla fall... Happy 103 days to me! Yeah!

x

Massor av inlägg

Jag såg precis att jag hann med 146 inlägg förra året. Eller ja.. Från i slutet av september förra året. Under okt-dec blev det 140 inlägg, vilket blir ca 46-47 inlägg per månad, eller 560 inlägg på ett år.

Så nu vet ni vad ni har att vänta er!

x

Happy New Year

Gott nytt år!

Nu är det 2010 och det känns så bra! Nu är vi på rätt sida av vintern! Nu är det snart över! :D

Eller ja... Det komemr i alla fall kännas mycket ljusare, och man kan äntligen slänga ut allt juligt med gott samvete. Jag tycker om julen, det är inte det, men efter den 25:e-26:e nånting, så är jag bara så less på allting. Då kan det bara få krypa tillbaka till de lådor de kom ifrån, och sen kan man peppa inför nyåret istället.

Den här julen började jag faktiskt tänka lite på hur jag vill ha mina jular i framtiden. Jag vill ha en gran som håller ett färgschema. Inget gytter av färger och udda saker, men enkelt i vitt, silver, ljusblått och glittrande saker. Det skulle vara fint. Ev. ett lite coolt träd som Jane Aldridge hade i år, även om det var lite kalt och tråkigt.

Jag har också tänkt på tomte. Skulle jag vara en hemsk människa om mina framtida barn inte fick besök av en tomte på julafton? Jag tycker bara att det är så obekvämt och maskerna är så hemska... Klart att mina barn skulle få ta del av att det finns en tomte, och att de skulle få paket, men inte att någon klär ut sig. Skulle man inte kunna köra som de gör i England (?) etc. att man lägger paketen under granen när ungarna somnat, och så har tomten varit där under natten? Skulle inte det fungera?

x