Visar inlägg med etikett sick. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sick. Visa alla inlägg

fredag 30 september 2011

Blinded by the light

En läkare från vårdcentralen ringde mig idag, för att berätta att några tester jag tog i onsdags visade på att
det är körtelfeber jag har. Efter det kom följande dialog:

Läkaren: Så jag antar att du har googlat 'körtelfeber' nu för att ta reda på lite om det?
Jag: Nja...Inte precis.
Läkaren: Åh? Jag trodde att det var så ni ungdomar gjorde nu för tiden när ni ville lära er något.

Man kanske inte kan säga att efter läkaren redan sagt att körtelfeber inte har någon annan kur än vila, är det
inte mycket mer man vill lära sig, utan hellre spenderar sin tid med att se ca 45-50 avsnitt av Bones.

onsdag 28 september 2011

Update: körtelfeber

Jag var hos vårdcentralen imorse, då även om jag blev lite piggare sön/mån blev jag nästan sämre på tisdagen. Så jag fick prata med en doktor, och ta lite blodprover, och enligt doktorn är det troligt att jag inte har halsfluss, utan körtelfeber.
Det fina är ju att körtelfeber inte bara är att ta lite penicillin några dagar och sen är du frisk, utan det är bara att vänta. Vänta! Och docktorn säger också att det här är något jag kan ha i några veckor! Mysigt va?

Jag är inte bitter...

måndag 26 september 2011

halsfluss

Jag är just nu hemma och sjuk i halsfluss. Det är tamefan skitjobbigt, kan jag bara säga. Jag var på vårdcentralen igår, och fick sedan också recept på penicillin. Så jag är hemma och försöker krya på mig så gott jag kan.
Jag har hittills spenderat dagen med att se Bones, vilket inte är allt för plågsamt. Trots alla halvt ruttna skelett är det bara så intressant och underbart och roligt.
Till senare har jag också planerat att se Running with Scissors, och den är en av mina all-time favoritfilmer. Den är en film baserad på en självbiografi av Augusten Burroughs, och handlar om hans barndom och uppväxt. Typ alla i den filmen är störda på något sätt, och hur jävlig man än känner sig själv, mår man alltid bättre efter att ha sett hur jävligt människorna där har det. En riktig feel good-film alltså.
Dessutom har den ett väldigt bra soundtrack.

Nu tänker jag fortsätta med mitt penicilinknaprande och förmultnande kropp-tittande. Och självklart krya på mig också.