Typ bästa EVER

Jag älskar skönhetsprodukter, och spenderar nästan hellre pengar på sånt än på till exempel kläder. Därför har jag satt ihop en lista med mina favoritprodukter, de här är alla fantastiska, och såna ni borde testa.

Kropp

Hudlotion:

Lait Corporel Verveine, L'Occitane. Jag vet att många håller sig till sina body butters och att dem är så himla bra och finns med så många olika dofter etc, men de sjunker ju aldrig in. Är det bara jag som inte har tid att springa omkring halvnaken i en kvart på morgonen? Den här däremot, är guld värd. L'Occitane har andra lotioner också, men den här har en så fantastisk doft. Verbena (som vampyrerna i Vampire Diaries inte tål btw) doftar himmelskt, nästan citrusaktigt, och dessutom sjunker den in på typ en minut. Man kan smörja in sig, och aldrig behöva oro sig för att kladda ner kläderna. Ah-mazing!

Handcreme:

Shea Butter Hand Creme, L'Occitane. Jag utmanar dig att hitta en bättre handcreme än denna! Mina händer är ofta hemskt torra, speciellt nu på vintern, och då är denna en gudagåva. Det här cremen är tjock och fast, inte som andra cremer som bara är rinniga och konstiga. Det här är riktiga grejer det! Dessutom kommer den i en fin metalltub, som oljefärger i tub - åh så fint!

Ansikte

Ansiktsrengöring:

Cucumber Cream Soap, Mario Badescu. Jag fick denna i en liten reseförpackning av min ingifta faster (som är den som introducerade mig för L'Occitane också), och den är underbar. I vanliga fall använder jag Liquid Facial Soap från Clinique, som är asbra, men den här gör en bara så fräsch. Dessutom är den typ hälften så dyr som den från Clinique.

Toner:

Clarifying Lotion, Clinique. I vanliga fall är det ansiktsvattnet som ryker när jag inte orkar köpa alla produkter till min dagliga rengöringsrutin, men ibland skämmer jag bort mig själv med den här. Den ska ha en lite exfolierande effekt, och jag tycker att ansiktet blir oförskämt härligt efteråt.

Ansiktscreme:

Moisture Surge Extended Thirst Relief, Clinique. Den här är underbar att smörja in sig med. Den är en härlig gel som liksom svalkar och återfuktar, och är bara fantastisk. Mitt ansikte är så pass torrt på vintern att huden rent flagnar av, och då brukar den här vara härlig. Det är bara synd att den är lite väl dyr.

Ögoncreme:

Moisture Surge Extra Refreshing Eye Gel, Clinique. Jag brukar egentligen inte köpa ögoncreme, men ibland när jag är ute och reser kan jag ibland köpa mig ett kit, främst för att få ansiktscremen ovan, och då få fullstora produkter som man vet att man skulle må bra av, men inte köpa på egen hand, för en spottstyver extra. Det här är en sådan. Det är inte alltid jag använder den kring ögonen dock, utan då den återfuktar lite extra är den bra för riktigt torra partier (som min näsa) eller istället för läppbalsam.

Onödig produkt:

All About Eyes Serum, De-puffing Eye Massage, Clinique. Det här är också en sådan produkt som följt med då jag har köpt min älskade ansiktscreme. Det är liksom en liten flaska, med en metallkula som man rullar runt ögonen, och den svalkar, och känns lite sådär onödig och lite små-lyxig. Jag tror då inte att jag skulle köpa den på egen hand igen väldigt snart, mest för att jag är en student med lite pengar. Dock är den fantastisk och underbar.

Ansiktsscrub:

7 Day Scrub Cream, Clinique. Jag fick denna av min kära ingifta faster också, och det bästa med den är att kornen i den, inte är så värst stora. Ni vet hur i vissa scrub-cremer är det stora flagor av någonting för att det ska exfoliera, men den här ser nästan ut som en slät, vit, creme. Den är inte mesig heller! Den tar riktigt bra och man känner sig fräsch och fin efteråt.

Hår

Shampoo & balsam:

Naturals Moisture Shampoo & tillhörande balsam, TRESemmé. Jag började använda TRESemmé för ett par år sedan och jag vill inte använda något annat (utom möjligtvis Matrix Biolage, det är fantastiskt), och just Naturals-serien har jag märkt fungerar extra bra för mig. Jag tycker speciellt bra om att det är så gigantiskt stora flaskor - 900ml! Det är så bekvämt att slippa köpa nytt hela tiden, de räcker hur länge som helst! Om ni inte testat TRESemmé tidigare, gör det!

Hårinpackning:

Intense Repair Daily Treatment Conditioner, Dove. Jag har altid älskat (och älskar fortfarande) alla produkter från Aussie. Doften är underbar, och man får bar resultat, men ofta känns den lite dyr. Dove däremot, gjorde mig positivt överraskad. Den är hur billig som helst, och resultatet är fantastiskt. Håret blir mjukt och underbart och silkigt. När jag inte har någon inpackning alls hemma, brukar jag också göra min egen. Ta bara ett par äggulor, en klutt flytande honung och olivolja. Fördela i vått hår och låt verka i ca 15 minuter, eller mer. Ni kanske tycker att jag är lite konstig som frivilligt har honung och olivolja i håret, men sköljer man bara ut det noga är det ingen fara. Det här är dock något man ska ta sig tid till, ingen man slänger ihop innan man springer till skolan eller så. Men den fungerar finfint.

Hårprodukt:

Arganoil, Lee Stafford. Det har ju blivit liksom en hype kring den marockanska håroljan som uträttar mirakel. Mirakel kanske är att ta i, men jag testade den här, och den är bra. Mitt hår, i alla fall, blir blankare och lite med följsamt när jag använder det här. Det är också väldigt drygt, och räcker länge. Flaskan rymmer 50 ml, och jag har väl kring en tredjedel kvar, har använt det varje dag och jag köpte den i någongång i början av sommaren. Sånt tycker vi om!

Smink

Foundation:

Xperience Weightless Foundation, Max Factor. Jag tycker egentligen inte om att använda mycket foundation utan en liten klutt och sedan concealer för att fixa resten som måste fixas. Jag har testat en rad olika sorter, men det är den här jag har nu, och det bästa med den är nog att den är så lätt i konsistensen. Det känns aldrig som att man har en tjock kaka av smink i ansiktet, utan den är lätt och fin.

Concealer:

Magic Concealer, Helena Rubinstein. Man kan tycka att 325 kr för en concealer är onödigt, då det finns helt okej för betydligt mindre, men den här täcker verkligen bra, samt kommer i så stor förpackning (15 ml) och är så pass dryg att den är definitivt värd pengarna. Dessutom jämförde jag den här med en concealer från Max Factor som kostade 110 kr för 4 ml, dvs 27,5 kr/ml, då den från Helena Rubinstein blir 21,7 kr/ml. Så bättre resultat, billigare i längden... What's not to like?

Rouge:

"Make It Your Own" Blush, Lars Wallin. Jag är egentligen på jakt efter ett nytt rouge, men hittills har jag använt detta i färgen "Keira". Det är fint, och like lagom rosigt, och kommer i söt liten påse (inte alls varför jag köpte den, to begin with, *host host*). Jag vet inte riktigt om det finns att köpa längre eller inte, tror att det bara var något Limited Edition-aktigt, men det är fint, och hittar du det så tycker jag att du ska köpa.

Mascara:

Hypnôse Mascara, Lancôme. Den här mascaran är väldigt bra. Man får fina, långa fransar utan klumpar. Dock är det lite svårt att bara säga en mascara som är bra. Fiberwig Mascara från Imju, är fantastisk. Jag har inte haft den sedan de förändrade borsen och kallade den Beautinizer (visst är det det?), men jag antar att det är samma formula. Mina fransar blir långa dockfransar när jag använder den mascaran. Underbar! Och att den är busenkel att ta bort är ju bland det bästa. Bara skölja med varmt vatten och mascaran bara trillar av. Det är nästan äckligt på ett sådär barnsligt, fascinerande sätt.

Typ alla mascaror från Clinique är också väldigt bra, tycker jag, speciellt Naturally Glossy. Man får liksom fina, långa fransar - den gör det man vill att den ska göra. Kort och gott.

Eyeliner:

Glam Eyes Professional Liquid Liner, Rimmel. Jag har ofta problem med att hitta en bra flytande eyeliner, och den jag hade innan den här var H&M's svarta eyeliner med glitter. Men det är svårt att hitta en med bra pensel, och som har en färg som är svart, och inte mörkgrå. Den här, är perfekt. Den har en smal, fin, tipp, och är den svartaste svart. Dessutom har flaskan ett ganska långt "skaft", så den är enkel att hålla i, så att man kan göra fina, bra linjer. Ett väldigt bra köp.

Primer:

Eyeshadow Primer Potion, Urban Decay. Jag har aldrig varit mycket av en primer-människa, men det här var kärlek vid första ögonkastet. Ögonskuggan sitter som berget hela dagen lång, och håller sig fin. Dessutom tycker jag att färgerna blir finare också. Jag har hittills inte riktigt hittat någon bra återförsäljare av Urban Decay, vilket är synd för de är awesome. Man kan hitta det dock på beautybay.com, där det mesta är billigare än på andra ställen, men de har visst ofta krångel med leveranser (vilket jag läste om direkt efter jag beställt min första, och hittills enda, order därifrån). Mitt paket kom då fram, kanske någon dag sent (det kom då jag var på Mallorca i somras), men jag vet inte om jag kommer beställa därifrån igen.

Ögonskugga:

Star Powder, Make Up Forever. Vet inte om det ska räknas som en ögonskugga då det mest baar är ett löst shimmer, men fint blir det. Jag är osäker på vad färgen jag har heter, men det är en enkel champagne/ljusrosa, som blir jättefint till vardags, som till fest. Jag brukar nästan alltid lägga till lite av det, vad jag än gör, så brukar det bli fint. Räcker också hur länge som helst.

Läppbalsam:

Strawberry Lip Balm, Rosebud. Som jag har gråtit över det här läppbalsamet! Förr kunde jag bara hitta det på Cubus, som såklart inte finns i Umeå eller har en webshop för den delen, så jag brukade beställa av min söta moster i Stockholm. Tack och lov finns det numer på KICKS, så jag kan köpa det när jag vill. Förutom att läpparna blir supermysiga, håller detta läppbalsam hur länge som helst. Ungefär ett år någonting, per burk. Det blir ganska billigt i längden. Eftersom att det är förpackat i en burk, och det brukar leda till att allt till slut sitter utefter kanterna, brukar jag smälta ner balsamet under min skrivbordslampa, och när det stelnat igen (går jättefort) är det slätt och ser alldeles nytt ut igen. Perfekt!

Läppstift:

Rouge Coco "10 Camelia", Chanel. Det här läppstiften har typ världens bästa färg. Det är liksom lite rosigt, utan att vara för rosa eller rött. Jag tycker att rött läppstift kan vara fint ibland, men det kan också vara lite svårburet till vardags. Det är inte det här. Rosig perfektion, som gör att man känner sig lite finare bara.

Jag tycker också om Lip Envy "envious" från Urban Decay. Det är en lipstain, och är liksom rött, men inte så fasligt rött. Det håller jättelänge också, men man kan bli lite torr om läpparna så läppbalsam är ett måste.

Läppglans:

Lip Junkie Lipgloss "crush", Urban Decay. Det här läppglanset luktar mint! Bara det är en anledning för mig att använda det. Färgen är en skarp rosa, så ibland kan det vara lite svårburet, men som sagt... Det luktar MINT.

Nagellack:

Top Coat Fixator, Mavala. Jag känner att 2011 har varit topplackets år för mig. Förr har jag kännt att det har varit lite för pretto att dra till med underlack, två lager färg och topplack. Det torkar ju aldrig, och kan nästan ramla av nageln för att det blir för mycket. Nu har jag dock gett efter för topplacket, och det blir ju så mycket bättre. Just nu har jag bara Mavala, men jag skulle vilja ha en större flaska (typ OPI-storlek), då man använder det hela tiden. Mavala är okej, men alldeles för liten flaska.

Jag tycker också om mini Colorama "4 Strong Mint" från Maybelline New York. Jag tror dock att den inte finns i Sverige längre, men jag hittade den i Palma och dumma jag köpte bara en flaska. Det är en jättefin ljus champagne-aktig färg med liksom ett trevligt shimmer till den. Helt underbar.

En av mina favoritfärger är också Wonder Nail "178 Mulberry Wine", Isadora. Det är världens bästa mörka bordeaux/mörk röda nyans, men underbart glitter i, naglarna ser ut som juveler. Perfektion. Isadora har dock tagit bort den ur deras soritment, så jag gråter nagellacks-tårar. Jag har dock ett par flaskor hemma, att trösta mig med, men ändå. Jag har letat och letat och letat och det finns ingenting riktigt så bra. Isadora, WHY??

A Series of Unfortunate Events

Just nu ser jag på Lemony Snicket's A Series of Unfortunate Event om syskonen Baudelaire. Jag tycker att det så synd att de inte gjorde fler filmer av böckerna! Filmen som finns nu, är ju liksom baserad på de tre första böckerna, men det finns ju liksom tio böcker till. Hade varit väldigt roligt om de hade fortsatt, men det känns ju som att 'de' aldrig fortsätter med filmer från en bokserie som inte är Twilight eller Harry Potter (His Dark Materials anyone? Det blev ju bara en film där med). Det känns som att vi borde ha lärt oss snart att inte förvänta oss någonting.

Visserligen kan man väl vara glad över att de inte gör allt för många filmer av böcker, men jag tycker ändå att det hade varit lite roligt...

POTTERMORE

Så jag har precis, precis fått mitt early access-konto på Pottermore aktiverat och det är redo för mig att utforska sidan. Så varför är jag här då? Istället för att lulla runt på Pottermore?

Jo! Jag törs inte. Jag är nervös inför sorteringen av elevhem. Jag menar, jag har varit en Ravenclaw hur länge som helst, så vad ska jag göra om jag typ blir en Gryffindor nu, då? Och av det jag hört kommer man inte kunna göra om testet hundra gånger, som man kunde på hogwarts.nu. Och visst, om jag nu är en Ravenclaw, så borde jag ju bli en Ravenclaw, men man vet ju som inte.

Att spasma inför det här känns väldigt fånigt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Jag sitter och praktiskt taget hyperventilerar/nervöst skrattar (för mig själv dessutom) och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Kan tillägga också att jag, i min frustration, t.o.m. gjorde ett test på internet, som enligt sig själv " actually sorts you for who you are as a person, not because your favorite animal is a lion" och där blev jag då en tydlig Ravenclaw. Jag än ändå nervös.

Jag har sommarlov, men inga ögonbryn

Jag klarade min final review riktigt bra tycker jag. Nervositeten tog inte över som den i vanliga fall brukar (typ första gången på typ en evighet), och jag visade upp mitt material, och refererade det jag sa till mitt material. Jag hade lyssnat på reviews hela förmiddagen, och på alla sa de att de skulle använda sina skärmar (med skisser, planer etc.) mycket mer. Så därför gjorde jag det, och fick beröm för det.

Kritiken jag fick var dock att jag borde öva upp min skissteknik och typ tänka över hur jag visar upp mina projekt (en lärare tyckte att det finaste på min "huvudmodell" var från sidan och jag hade visat den först framifrån. Hon tyckte också att den var alldeles för liten, och att jag skulle göra den en sisådär fyra gånger större, vilket skulle göra den högsta takhöjden till en dryga 45 m. Nice!). De diskuterade också om jag kunde göra saker annorlunda, men ingenting de sa tyckte jag var speciellt dåligt eller fel på något sätt.

Jag är nöjd. Och jag har sommarlov.

Eller typ. Glömde att jag ska göra klart min portfolio och lämna in den, men den är i princip klar, så den räknas faktiskt inte.

Rubriken på det här inlägget är dock lite överdriven. Saken är den att jag gick och fixade mina ögonbryn, sådär ni vet, när de gör det med tråd istället för pincett? Tyckte att det verkade roligt, men hon som gjorde det tog i ganska mycket och lämnade ganska lite av mina bryn kvar. Egentligen tror jag att jag överreagerar, men nu känns mina bryn bara så tunna och smala.

Snacka om i-landsproblem.

x

Sucker Punch

Jag vill så gärna se den här filmen. Typ Tangled-gärna, och Tangled är faktiskt den enda filmen jag sett som skabb-filmat-i-biografen-version, första gången innan den kom på dvd. Så det är på den nivån. Jag är också villig att ge en plus minus 100 kronor, för att se den på bio.

Nu är det ju bara så att den inte visas i Umeå. Vafan, alltså? Det är inte okej. Inte okej alls. Dessutom kan man inte streama den än, som mer än skabb-filmat-i-biografen-version, och dessa versioner undviker jag helst. Jag har till och med kollat om den går i Skellefteå, Härnösand, Luleå eller Ö-vik, och den går ju såklart inte där heller. Eventuellt går den på någon liten biograf i Piteå, men det fick jag inte riktigt klart för mig om den fortfarande gick eller inte.

Hur kan de tro att man inte ska vilja ladda ner, om de gör det så jäkla svårt att se vissa filmer då?

Nej, jag är inte bitter, nej då.

Höga klackar

Jag tycker om skor, och jag har en förkärlek för de med lite höjd. Saken är den bara, att av de jag har nu är merparten i 9-12 cm-höjden, och ibland kan det liksom vara mysigt (lägligare) med lite lägre.

Så jag hittade ett par svarta peep-toe pumps på en sida, som hade ett bra pris, och såg fina ut. Dessutom såg det ut som de var kanske 7 cm höga. Perfekt, tänkte lilla jag, och klickade hem dem.

Nu har det kommit, och lilla jag märkte att dessa klackar inte alls är 7 cm, utan hela 12. Whoops.

x

Berlinerland!

Så imorgon bitti drar jag till Berlin. Vi ska dit med skolan, men vi får ta oss dit hur vi vill - klassen möts upp på måndag morgon. Det kommer nog bli väldigt trevligt. Lite smått önskar jag ju dock att de inte valt Berlin, utan typ London, Paris, Amsterdam eller nåt sånt... Hade ju varit trevligt.

Jag har ju varit i Tyskland ett par gånger nu, känns det som. Ska vi vara riktigt petiga blir det här min sjätte gång i landet, men eg. bara tredje.

Men Berlin ska ju vara fint, och jag ska då inte klaga.

Idag har jag sprungit runt hemma och i stan, och letat hårsnoddar, kablar, kläder, böcker, pennor etc. etc. till att at med på resan. Sen har jag väl målat, och målat om mina naglar i typ en timma, då jag hela tiden sabbat någon nagel, och behövt fixa till den igen.

Jag är också lite orolig över min telefon. Tidigare hade jag fått en genial idé, som borde fungera, men självklart inte gjorde det. Awesome. Kontentan till detta är att jag inte har någon annan laddare än min laptop just nu, och jag funderade på att lämna den hemma. Har jag tur, har någon av mina roomies i Berlin en laptom med sig, som jag kan snylta ström från.

I värsta fall tar jag med mig min gamla telefon också. J-O-Y.

Örhängen

Jag är lite småsugen på att ta fler hål i mina öron. Det har jag varit sen jag tog mitt fjärde för snart två år sedan, men jag vet liksom inte var jag vill ha det.

Som det är nu har jag tre hål i mitt vänstra öra (två nere, och en bit högre upp), och ett i det högra. Jag skulle vilja ta ett till i det högra, och hittills har jag bara tänkt ta ett till alldeles intill det som redan finns där. Jag har dock alltid tyckt att då kan det bli lite för symmetriskt och att jag måste ta ett tredje nertill på mitt vänstra för att balancera upp det hela, men då känns det plötsligt som om jag nästan får för många hål.

Vad jag har börjat tänka på nu, är väl att kanske ta ett till på mitt högra öra, högre upp än den som sitter högst på vänstra. Kan det bli bra?

Eventuellt kanske jag tar ett just ovanför det jag har på mitt vänstra, som Winry (FMA).

Jag känner mig konfunderad och har ingen aning om vad jag vill eller ska göra.

It will go downhill from here

Jag är alltid lite paranoid då det gäller min telefons batteri. När jag ser att en av de tre prickarna har slocknat brukar jag för det mesta ladda den. Det är nämligen så att min telefon laddar ur väldigt fort när den väl har börjat. Jag kan ha två prickar på morgonen, och vid tresnåret gnäller telefonen och hotar om att ladda ur om den inte blir laddad ögonblickligen.

Så nu, då min telefon endast har två prickar tänkte jag ladda den, men istället för att se telefonen snällt ladda upp händer ingenting. Eller, det händer ingenting förrän jag upptäcker ett svagt tickande ljud från själva laddaren. Det låter typ som en bomb (och jag skämtar bara lite).

Att detta kommer få ganska påtagliga konsekvenser är inte svårt att komma fram till. Antingen är min laddare egentligen en bomb (dun dun duun), eller så kommer min telefon ladda ur och jag kommer att dö. Eller åtminstone inte kunna kontakta någon, bli kontaktad eller se hur mycket klockan är. För att inte tala om att jag kommer att försova mig utan min väckarklocka.

Det känns dock som att man borde kunna köpa en ny laddare, men det känns som en onödig utgift även om den är högst nödvändig.

Kan inte de snälla teknikfeerna vara så vänliga och magiskt fixa min bomb/mobilladdare innan telefonen laddar ur? Snälla?

x

Jag tror att dockorna är det minsta bekymret

På Aftonbladets hemsida idag, skrev de om "Barbies onda kusin" som är ett dåligt föredöme för små flickor, Clawdeen Wolf. Den här tjejen ska visst vara 15 år, trendig som tusan, och då hon är dotter till en varulv, växer hennes hår så mycket att hon måste raka och vaxa sig mellan rasterna, den stackaren. Hon har dessutom lår som är lika tjocka som blyertspennor.

Det är ganska självklart att den här dockan får en massa kritik. Den ska visst sätta fel ideal till unga tjejer om att man måste raka benen, vara pinnsmal, och ha en sexigt avklädd garderob för att anses som snygg. Samt att unga flickor nu kommer få idéen att om man inte objektifieras, duger man inte.

Jag vet inte om jag kan hålla med. Visserligen är den här dockan sjukt smal och har väldigt korta kjolar, men när jag tänker tillbaka på när jag själv lekte med Barbi back in the day. Aldrig tänkte jag på att den dockan var onaturligt smal och hade ofantligt stora bröst. Jag tänkte på att jag måste vara smal för att accepteras eller att om jag såg ut som Barbie, skulle jag inte kunna gå, för att mina fötter skulle vara typ 10 cm långa till min 2,10m långa kropp. Eller något sådant.

Jag tänkte mer på vilka söta klänningar jag hade till den där dockan, och vilket långt, glansigt hår den hade. Jag vet inte om det var jag som inte var så smart, men jag fattade ingenting när min lågstadielärare berättade att de var dåliga dockor som hade jättestora bröst, och att kvinnor inte såg ut så. Jag tänkte inte så. Barn tänker inte så.

På psykologin i trean fick vi se en bild. Den bilden uppfattas olika av barn och vuxna. De vuxna ser ett par som är väldigt intima. Barnen ser ett gäng delfiner, då barn inte kan relatera till intima situationer, utan är mer bekant med söta djur.

Jag har därför väldigt svårt att tro att barn kommer att koppla Clawdeen Wolf's smala lår och sexiga kläder, till att de själva måste raka varenda cm2 av sin lilla kropp och se till att bli sedda som objekt. Inte i den åldern.

Jag läste i kommentarerna till Aftonbladet-artikeln att förutom att dockorna skulle förbjudas, borde ju program som TopModel och Project Runway också förbjudas, då det bara springer omkring benragel med jättbröst på catwalken nu för tiden. Ursäkta va?

Jag tror inte att någon av de som säger detta har varken sett någon av ovanstående tv-program eller läst en modetidning på de senaste fem åren. Top Model hyllar ju alla hudfärger, storlekar och längder, för att få en mer varierad modescen. I Project Runway arbetar designerna inte enbart med smala modeller utan med "vanliga människor" dessutom.

I visningar för bl.a. Louis Vuitton och John Galliano har man använt vackra, kurviga modeller som har blivit vida hyllade. Många respekterade modellagenturer accepterar inte heller allt för smala modeller (var benranglen med jättebrösten finns, vet jag faktiskt inte, då väldigt smala tjejer ofta inte har stora bröst. Jag trodde att det var ganska logiskt, men jag kanske hade fel).

Visst, det är fortfarande bara en liten det av dagens modevärld, men modescenen idag är inte den samma som den som var under 90talet, som så många verkar tro. Det har förändrats. Inte helt, nej, men det har börjat.

Så nej, jag tror inte att Clawdeen Wolf och Tyra Banks kommer att förstöra unga flickors syn på sig själva. Det går inte att skylla på en docka, eller att förbjuda tv-program, för att få bort det problemet.

Det kanske låter präktigt, och jag kanske är naiv, men jag tror faktiskt att det hänger påföräldrarna att lära sina barn sunda värderingar och att lära dem att de duger som de är. Kanske lära dem, på samma sätt som att de lär dem att Voldemort bara är på låtsas, att lår som Clawdeens inte är riktiga heller.

x

Skype

Idag ska vi ha en föreläsning via Skype, och sedan ska vi ha individuella handledningar med föreläsaren, som arbetar som ingenjör på ett företag i London, om konstruktionen i våra projekt, också över Skype.

Jag har min handledning först av alla, och ja, jag är väl lite nervös.

Han vi ska prata med, har haft en annan Skype-föreläsning, för oss, samt att han var på skolan i fysisk form, nu i januari. Så visst, han är inte helt främmande, men det är fortfarande läskigt!

Wish me luck!

x

Weirdon

Igår gick jag ut (Socialise), och ibland träffar man bara så konstiga människor där ute i det vilda.

Jag satt ensam för ögonblicket då jag såg en kille le lite mot mig, så jag log tillbaka, för det är så jag är. Så han kom och började prata med mig. Och jag måste nog säga, att jag inte var attraherad av den här killen.

Men han var nog en av de skummare människorna jag pratat med (förutom en kille från design på skolans julfest, som försökte övertyga mig att gå och visa honom mitt skrivbord. Jo, säkert "visa honom mitt skrivbord").

För det första var han övertygad om att jag var från Värmland. Även då jag sa att jag definitivt inte kom från Värmland. Jag vet knappt vars Värmland ligger. Och han gav sig ju inte heller.

Sedan kom vi in på ämnet utbildning, och han undrade varför jag valt att gå det jag går, för alltså jag "kommer ju inte direkt bli välbetald sedan". Och jag är rätt så säker att han hörde klart och tydligt vad det var jag gick också, så jag förstår inte var han fick det ifrån. Efter ett år studier har jag en rekommenderad praktiklön på nästan 19000. För praktik! Nej, jag kommer ju leva på vatten och bröd av min framtida lön. Jo... det kommer jag ju.

Han gav sig inte på det ämnet heller. Det är tur att jag inte är den som drar mig för att vara sarkastisk.

Jag beslöt mig för att han kort och gott var dum i huvudet, så jag smet därifrån vid första bästa tillfälle.

Varför kan jag inte möta någon söt, förståndig kille för?

x

Alltså.... fan

Så jag såg nyss att visual-kei bandet Versailles kommer att spela på UppCon:11 i juni. Jag har väl inte eg. tänkt fara dit, men nu blev jag som så sugen.

Jag har väl inte riktigt lyssnat så mycket på Versailles, men jag vet vilka de är, och jag har en soft-spot för visual-kei.

Jag vill dit.

Det enda som gör att jag absolut inte vill dit (förutom att det kommer att kosta), är att jäkla stress. Det är väl en 3000-nånting människor på UppCon. Ca 1100 av dem får plats i Stora Salen, där konsert/invigning/cosplaytävling mm hålls. Ni ser ett problem där? Det är som att vara på det sjunkande Titanic och det finns inte tillräckligt många livbåtar. Det är hemskt.

Jag avskyr att behöva tänka på hur många timmar innan man måste ställa sig i kö, och arrangörerna säger ingenting, så man vet inte om de kommer öppna vissa dörrar in, eller inte, och man springer bara omkring där, som en liten höna, och vet varken ut eller in. Jag avskyr det.

Nu i år har de dessutom sålt platsbiljetter på balkongen, så visst, man kan köpa en sådan, men jag vill ju helst inte sitta längst up, längst bort.

Åh! Jag vet inte vad jag ska göra.

x

Seg morgon

Nu på förmiddagen går det bara så segt. Kommer inte riktigt igång med det jag ska göra, för att jag är lite trött. Jag orkar egentligen inte sätta igång och bygga skalmodellerna (alltså, en modell i skala) som jag borde göra. Jag har ingen direkt lust att läsa texterna, som jag borde ha läst till en föreläsning jag har vid ett. Den är lång, tråkig och på riktigt krånglig engelska (har tittat igenom den).

Meh...



x

Helt seriöst!

Jag är lite upprörd. Här är en länk till Fan Favourites Awards röstningssida (rösta!). Visst det är kul att rösta, även om mina favoriter sällan vinner så många priser. Det som gör mig upprörd?

Under kategorin "Favourite couples who should" är två av alternativen "Bones & Booth" och "Elena & Damon".

Hur ska man kunna välja?!

x

Inte okej

Så det blev väl inte direkt någon sönderslagning av modeller för min grupps del. Inte det att vi inte hade sönder modeller idag (okej, vi testade hur mycket vikt de klarade, innan de gick sönder.). Det hade vi.

Men inte vår.

Saken är den att vår modell var i princip en löst m-formad hängbro, med måtten 0,8x0,8x450 cm, så den var lång och skitsmal, och den hade två någotsånär kraftiga stöttepelare. Men själva "bron" om man säger så (inte pelarna) hade vi gjort genom att dela lång träpinnar i ca 1mm tjocklek, för att sedan limma + tvinga ihop dem igen. Det var kort och gott hur starkt som helst.

Efter att vår modell klarat 96kg (själva modellen vägde 887g) stod hinken vi lastade vikterna i, på golvet och vi hade liksom inte tid att pillra med det någe mer.

Det var inte schysst, tycker jag. Inte okej! Vi ville ju faktiskt se hur mycket den kunde klara, innan den gick sönder.

Men det var roligt att se de andras modeller gå sönder, i alla fall.

Föresten! Jag har använt matte idag! Jag fick ta an mig den svåra, och ärorika uppgiften att räkna ut arean och omkretsen på en cirkel. Det ni!

x

YouTube

Vad har hänt med YouTubes startsida? Jag tänkte att något måste ladda fel, och att information och länkar faller bort, men det ska visst se ut så. Vem kan tycka att det här blir lättare än layouten de hade tidigare? Vem rökte vad?!

Jag känner mig lite irriterad över att jag inte kan hitta det jag vill längre...

x

Irritationsmoment

Jag åker till Warszawa på fredag, då jag ska vara med på Arkitektstudenternas årsmöte. Jag hoppas att det blir roligt, att få träffa studenter från de andra skolorna i Sverige och så.

Men jag är nervös också.

Alltså, Arkitektstudenterna betalar resan och boende, så jag måste bara betala för vissa måltider och saker jag själv vill köpa. Men det är bara det att vi åker lågprisflyg (Wizzair), och det betyder ett handbagage. Inte handbagage och handväska. Vi ska också sova på vandrarhem (det ser fint ut, men det är fortfarande ett vandrarhem), och jag vet inte om det kommer finnas typ handdukar där. Lakan finns (TACK), men det står ingenting om handdukar. Det sabbar det lite för mig. Det blir bara så onödigt jobbigt, att lirka ner en handväska, handduk etc. i handbagaget.

Och vi ska ha "middag och gemensam fest" på lördagkväll från halv nio, vad ska man ha på sig då, då?

Hur tror de att man ska rymma allt i ett handbagage?

Jag blir lite trött.

x

Så... fail

Så av någon anledning såg jag igår att Michael Buckley, aka WHATTHEBUCKSHOW, på YouTube hade ca 999 800 prenumeranter igår. Jag råkar inte vara prenummerant hos honom så jag tänkte att jag skulle försöka bli den miljonte. Det skulle ha varit ascoolt. Lite nördigt, kanske, men vadå?

Hur som helst hade han 999 970 prenummeranter precis innan jag for hemifrån idag, och jag var lite orolig att han skulle fått över en miljon nu, innan jag kommit till skolan. Men det hade han inte fått. Han hade typ 10 kvar till att få en miljon, och man kan ju anta att jag inte skulle vara den enda, som ville pricka in att bli den miljonte. Jag kan väl säga att jag inte var helt övertygad om att det här skulle gå, men...
Hur som helt kommer jag till skolan, han har inte riktigt en miljon, och så låter inte YouTube mig logga in. Jahapp. Så då får jag skicka efter lösenord och allt det, och det tog bara sån lång tid. Men äntligen då jag var inloggad... Då hade han en miljon tio prenummeranter. Meeh.. Så nära, men ändå så långt borta...!

Nu ska jag försöka göra något vettigt av min morgon istället.



x

Whoops.

Ni vet den där 30 dagars-grejen vissa gör när de bloggar? Ett inlägg varje dag om typ deras familj, vänner, skola, etc. etc. Jag har ju inte gjort någon sådan, och planerar inte heller att göra det. För enligt mig är det mer värt att skriva de inlägg som bara kommer spontant, än att gå efter ett schema. Jag menar, det här är ju jag!

I vilket fall så tänkte jag räkna ihop hur många dagar jag har bloggat.

103. 103 på varandra följande dagar har ni fått läsa om all möjlig skit, som jag valt att dela med mig av här.

Tänk om jag kommit på det här den 3:e januari... Istället skrev jag om hur knäpp Unité d'Habitation ser ut, serien Desperate Romantics, att jag borde ta på mig vanliga byxor (jag har på mig jeans idag, faktiskt!) lite då och då och den söta franska filmen Les Choristes. ...och vi kan säga ett underförstått firande av mina första 100 dagar som bloggerska!

Usch, så knäppt det lät. Bloggerska...

Men i alla fall... Happy 103 days to me! Yeah!

x