Frustration

Jag håller på att fila på en essä som ska in imorgon eftermiddag. Jag jag typ bara en undertitel och avrundning kvar, så kan jag se mig själv som klar. Visserligen, är min essä inte så väldigt bra, men jag har inte direkt orkat lägga ner tid på den. Den blev lite hastad, och jag har väl inte skrivit någonting sedan projektarbetet skulle jag tro. Och det var i april.

Men jag är inte orolig, bara den blir godkänd är jag nöjd (och om hon inte godkänner den är hon faktiskt elak, den är inte så dålig!).

Funderar på att sova lite, och försöka fixa det sista imorgon istället.

x

Så... awkward!

Så, jag hade pyjamasbyxor på mig igen. De är bara så mysiga! Det är svårt att låta bli.

Hur som helst ringde det på dörren. Vanligtvis när det ringer på dörren dagtid, brukar det vara vår granne som vill att min bror ska hjälpa honom med något datarelaterat problem. Jag kände väl inte direkt för att prata med honom om det, så jag kikade ut genom fönstret för att se om det var han. Istället såg jag en bil, så då gick jag och öppnade. Ibland kan även mina föräldrar knack, eller ringa på så att jag ska kunna öppna för Dixi, medan de hämtar något mer från bilen.

Men istället står det en helt främmande kvinna där.

Så fort jag öppnat, säger hon något i form med "Har jag kommit fel?". Detta är, för mig, ganska svårt att svara på, då jag inte ens vet vart hon skulle till att börja med. Men det säger jag ju inte till henne.

Hon skulle visst till någon Sundkvist, -gren-ish (kommer inte riktigt ihåg), och då jag inte riktigt kan efternamn på de på min gata (don't judge me!) så sa jag ju bara att jag inte visste.

Det är nu det blev awkward.

Jag ville hest bara stänga, då jag hade mina pyjamasbyxor på mig (och klockan var typ fyra på eftermiddagen), och hon bara tittar på mig. Sen börjar hon typ "...och jag som inte tog med min mobil!" Vem tar inte med sig sin mobil när man åker till någon som man knappt verkar veta vart dem bor, plus måste ta bilen dit?

Jag var nära att säga att hon kunde få låna vår telefon, men jag ville verkligen stänga dörren. Så jag börjar stänga den lite, med ett litet "lycka till".

Då börjar hon att de har någon liten flicka, ~4år som hette Emma, eller något sådant. Det gör bara att jag höll på att stänga dörren på henne, utan att hjälpa henne komma rätt, lite mer obekvämt för mig.

Men det påminner mig också att grannen, två hus bort har en ~4årig flick, som heter typ Emma, så jag skickar henne dit och stänger dörren.

Jag borde verkligen börja använda normala byxor igen.

x

Fangirls (and boys) cry all over the world tonight

David Tennant ska gifta sig! Han har precis förlovat sig med sin flickvän Georgia Moffett. Det roliga här, tycker jag, är att David spelade den 10e "The Doctor" i serien Doctor Who. I ett avsnitt var Georgia med och spelade Doctorns dotter Jenny, och Georgias pappa är Peter Davidson, som spelade 5e "The Doctor" på 80-talet.

Jag tycker att det är jätteroligt, men såklart lite surt att det inte är jag då då... Jag kan trösta mig med att han är 20 år äldre än mig, och att jag har Littleradge istället.

x

Sunny side up

Jag hörde nyss att det visst skulle vara en solförmörkelse idag. Vem hade kunnat tro det? Nja, men jag hoppas bara att man kan se något, i så fall, då jag inte sett skymten av solen alls på hela morgonen. Molnen är i vägen.

Så jag kanske ska dra på mig riktiga kläder och ta mig en promenad om ett litet tag då, kanske?

x

Unité d'habitation

Jag håller på med en essä för skolan just nu, och jag skriver om en byggnad i Marseille som heter Unité d'habitation. Den är så random och underlig. Jag kände att jag ville få lite grepp på hur byggnaden såg ut (för den är en ganska stor byggnad), så jag slängde ihop en liten snabb modell av den i papper.

Jag behövde ta en titt på den på google maps, för att förstå att jag hade gjort rätt, jag och skala har inte varit bästa vänner på sista tiden.

Byggnaden ser, i princip, ut som en ko, som är platt, och har minimala ben.

Det är helt sjukt.

x

Desperate Romantics

Jag följer en miniserie på tvåan just nu som heter Desperate Romantics. Den är brittisk och utspelar sig typ på 1800-talet-ish. Den är helt underbart söt. Den handlar om tre konstnärer, som alla försöker lyckas, och en jornalist, som är typ "berättaren". Jag älskar den. Språket är helt underbart.

En av konstnärerna, Millais, är så oskyldig och söt. Han ser ut som ett litet barn, på ett sätt.

Den är så fin.

x

Jag tror att jag måste skaffa mig ett liv

Jag fick pyjamasbyxor i julklapp. De är mjuka och fina, men saken är den att jag inte kan sova i långbyxor, så vanligtvis drar jag bara på mig pyjamasbyxorna när jag vaknat och använder de istället som myskläder. Och det har jag gjort typ sen jul.

Det börjar dock kännas lite konstigt nu, som att jag är hemma, gör ingenting och bara går omkring i pyjamas hela dagarna. Det är inte som jag brukar göra. Jag klär alltid på mig innan frukost, alltid. Jag har inte ens en morgonrock. Så för mig, att gå omkring i en pyjamas i lite mer i en veckas tid känns väldigt underligt.

Jag gick nyss ut och hämtade posten, och för den lilla turen ville jag ju inte ta på mig några riktiga kläder, nej. Tänkte att det här skulle gå bra i vilket fall.

Så jag drog på mig ett par ballerina (för att jag är en rebell och går ut i sommarskor i -7°C) och min svarta kappa. Det var först när jag kom ut som jag märkte att min outfit kunde tas för morgonrock, pyjamas och tofflor. Som någon av de andra pensionärsgubbarna på gatan har, när de hämtar sin post.

Jag kände att det börjar bli dags att ta på sig riktiga byxor igen.

x