Grejen är den att jag tror att jag har allt, det känns bra, och jag har fått höra från lärarna att mitt jobb ser bra ut, de gillar mitt projekt och att jag verkar ha koll på det jag gör. Så det är väldigt positivt. Det som oroar mig dock, är hur andra i klassen kan sitta kvar hela nätterna och jobba på, bygga modeller, rita skisser/planer/sektioner etc.etc. Betyder det att jag har gjort för lite..?
Dock är detta något som de flesta i klassen (och generellt på arkitekturutbildningar i Sverige) säger; att man får en sådan press och stress att sitta kvar så länge "för att alla andra gör det". Det är läskigt att det stämmer, för det ska man ju inte behöva göra. Vissa på skolan byter platser (till andra våningar) för att få vara ifred, att komma bort från kaoset.
Jag försöker därför intala mig själv om att de andra sitter kvar för att de inte arbetar effektivt, då jag arbetar strukturerat och effektivt (vilket jag gör), och det är därför de sitter kvar till tre på natten. Det fungerar nästan.
Känns skönt dock att det är klart nu, och att bara presentationen är kvar. Känner mig ganska självsäker på den också faktiskt. Alla får två lärare som inte varit med i projektet, som ska lyssna och kommentera på ens presentation, och jag har två kvinnor, varav en är från skolan och den andra är utomstående. Jag är väldigt glad att jag fick hon som arbetar på skolan, då hon är en av de sötaste och trevligaste lärarna vi har. Hon är också väldigt positiv och duktig i sitt arbete. Känns skönt att presentera för henne.
Till skillnad från vissa som får presentera inför en ingenjör (hur många vill tala konstruktion - som vi knappt vet något om - inför en som vet, ja, allt?), rektorn eller en av våra proffessorer som verkar tycka om att hitta något litet fel i ens presentation och sedan hänga upp sig på det?
Nej, jag är glad, och hoppas på det bästa imorgon. Önska mig lycka till! ♥
x
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar