Meg Cabot

Senaste dagarna har jag spenderat genom att läsa böcker av Meg Cabot. Speciellt på sommaren är det alltid något jag gör, läser just hennes böcker. Karaktärerna är så roliga, och själva historien i böckerna sträcker inte ut sig på speciellt lång tid, kanske bara ett par dagar, vilket gör dem väldigt intensiva, på ett sätt.

Sen att de handlar om roliga saker som folk som kan se spöken och flickor som dras ner i undergjorden skadar ju inte heller.

Just nu har jag läst Abandon, hennes nyaste bok, tror jag, och den bygger på myten om Hades och Persefone. Väldigt mysig, och jag är glad att den är en nystartad serie, jag ser fram emot att läsa mer om huvudkaraktären Pierce.

Sen, som typ senaste fem-sex somrarna har jag läst böcker i Mediator-serien. Handlar om en tjej, som hjälper de dödas andar att ta sig till 'den andra sidan', även om det betyder genom att ge dem en spark där bak. Som hon säger själv, så skulle hon kunna ge föredrag (på medlarkonferenser, som de inte har) i "five ways to kick a ghost's butt and not mess up your hair".

Dock har jag också börjat läsa på en bok om älvor (för jag läser bara om roliga påhittesaker), eller rättare sagt, tredje boken i en serie om älvor. Och jag tror att jag avskyr den här författaren. Det är två karaktärer i den boken, som man förstår borde vara menade för varandra. De är typ bitarna i ett tvåbitarspussel. Om de två skulle bli ett par skulle allt få mer mening. Nu är det ju bara så, att författaren har bestämt sig för att huvudpersonen (som är en av pusselbitarna) egentligen gillar sin barndomskompis (som inte är den andra biten) och sabbar därför för de två som är 'meant to be'.

Jag menar herregud, i nu tredje boken har man fått en chans till att tro att nåt ska hända (och under den tiden är allt enbart blommor och fjärilar och man ser hur rätt allting är), och så sabbar hon det.

Jag är upprörd, och det här är inte okej.