Ibland måste man ställa sig viktiga frågor i livet

Så jag skolkade kanske lite idag. Men vi har haft så tråkiga redovisningar om ett flertal filosofiska texter, och de är bara så tråkiga. Jag hade min (grupps) redovisning i tisdags (och man kan addera att vi fick uppgiften på fredagen, samt att vi hade en workshop, vilket betyder att alla kommer ändå att vara jätteupptagna och typ såga i saker. Sa jag att texten var nära 30 sidor lång?). Men hur som haver, jag var dels trött, för jag har sovit dåligt tidigare i veckan, det var jättetråkigt och dessutom iskallt. Seriöst, jag hade på mig en ullkofta + min halsduk/filt om benen, och jag frös ändå!

Det kändes inte så värt att vara där.

Så jag sprang till biblioteket istället, satte mig i en stol och började läsa en bok. Och så satt jag där i några timmar, tills jag läst lite mer än halva boken. Då lånade jag hem den, och jag tror att den kommer att vara utläst ikväll.

Det var faktiskt hur mysigt som helst. Sitta på biblioteket och läsa, alltså. Om man bortser från enstaka skrik från fjortisar där kring tre-tiden.

Jag har aldrig suttit på biblioteket och läst för nöjes skull tidigare.

Min bok, förresten, var en sån där chick lit-bok, med en huvudperson som är lagom klumpig, men alla älskar henne i alla fall. Grejen är bara att hon träffar en underbar kille; skitsnygg, rolig, omtänksam och råkar vara otroligt rik, dessutom. Grejen är bara att han har en flickvän. En flickvän som är en riktig bitch. Hon beskrivs vid ett tillfälle som "lång, naturligt magerlagd, artificiellt uppumpad i bröstregionen och besatt av pengar". Jag fattar bara inte hur dessa genuina, schyssta killar i den här sortens böcker, faller för dessa bimbos till att börja med? Och det kan inte enbart hänga på det artificiella uppumpningen i bröstregionen. Ofta verkar ju dessa tjejer inte ens diskreta med att vara ytliga bitchar, så jag fattar inte varför hjältinnan i boken måste virvla runt i deras liv, för att dessa killar ska inse att deras ytliga flickvänner borde dumpas?

Är detta för att vi vanliga dödliga, ska inbilla oss att det här kan hända i den riktiga världen? Så att vi, i händelse att vi hittar en snygg arvtagare bredvid oss på ett plan, häver ur oss alldeles för personliga detaljer om våra miserabla liv över den stackaren, så kan det hända att vi kommer stöta ihop med honom desto fler gånger närmaste tiden framöver, och han, oavsett dåvarande civilstatus, kommer tillslut älska oss villkorslöst?

Eller?

Hur som helst förstår jag inte vad dessa mänskliga gudar ser hos de ytliga bitcharna till att börja med. It's a mystery!

x