Då det var härliga -19°C idag, påminde det mig bara om hur mycket jag vill bort härifrån. Sen jag började få mig en egen uppfattning och åsikter om saker och ting, har jag velat flytta söderut. Bort härifrån.
Vad finns här i Umeå, i Sverige, för mig egentligen? Bortsett från det självklara, som vänner och familj, vad finns här egentligen? Ingenting. Jag kommer inte sakna någonting om jag far härifrån ikväll och aldrig kommer tillbaka.
- Att solen börjar gå ner kl 13 på eftermiddagen under vintern? Nja, jag tror att jag klarar mig utan det.
- Att solen går upp igen vid 2 (om ens det) under sommaren? Det tycker jag om, men jag tror att jag överlever utan det också. I stort är sommaren okej, men inte tillräckligt charmerande för att hålla kvar mig här.
- Att min hud blir torr (trots alla möjliga crèmer) till den grad att den spricker och trillar av ansiktet, minst två gånger per år? Skulle nog slippa det där ganska gärna.
- Att, samtidigt som huden trillar av, spontant börja blöda näsblod, ungefär vid samma tid på året som huden trillar av? Nja, skulle inte sakna det. Jag är övertygad om att både hud och näsblod har med klimatet här att göra, ja.
- Att inte kunna ha vilka skor eller kläder som helst, utan att frysa ihjäl? Inte precis.
- För att inte tala om tjat om Melodifestivalen ("I år kommer vi att vinna! Det är säkert!!" *kommer på 20e plats, om ens till stora finalen*), Thailand-all-inclusive-resor, Idol, att folk namnger sina barn till typ Blänka, Akleja och Månstråle (!) och det himla landet Lagom. Jävla landet Lagom.
Jag tycker inte om vintersporter. Visst, skridskor är trevligt, men det behöver inte vara -15°C för att man ska kunna åka skridskor. Eller slalom för den delen.
Jag tål inte att behöva pulsa igenom en massa snö för att ta sig till bussen. Eller att behöva skotta flera gånger per dag för att kunna använda bilen. Jag klarar inte av vintern. Jag orkar inte 4-5 månader av minusgrader och äcklig snö. Det bästa med vintern för mig, är när den försvinner. Visst, snö kan vara fint, men efter ett tag har man ju liksom sett den. Hur kul är snö i längden, egentligen?
Jag orkar inte vara här. Ni ska bara veta hur många gånger under oktober-december i år jag har tänkt på varför jag började plugga i Umeå nu. Jag tycker om utbildningen, det gör ajg, och det är här jag vill gå (utifrån utbildningen).
Och jag har tänkt så mycket på att ta ett år ledigt i alla fall, men hur i helvete skulle jag orka komma hit igen om jag var borta i ett år? Hur skulle jag klara det? Det är ju illa som det är nu, men efter att fått mersmak någon annanstans?
Och det är ju faktiskt ganska bra att slippa betala för utbildningen också. Sista två åren måste jag dock ta på annan ort. Mer än tre år till här går nog inte.
Ni får ursäkta för ett deprimerat, förvirrat, och inte så mycket upplagt inlägg, men jag är bara less. Vet ni att jag knappt har någon julkänsla ens nu, bara för att jag avskyr all snö, kyla och äckel som är just nu? Det är så hemskt. Det känns inte som att det är julafton på fredag. Jag vill bara att vintern ska vara över.
Jag känner nu att om en främling på gatan skulle säga "Här är en flygbiljett, vill du följa med mig till mitt land och bo med mig där?", skulle jag till och med tänka över det. Kanske inte gå med på det, men definitivt överväga det.
Jag hatar vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar