Jag satt ensam för ögonblicket då jag såg en kille le lite mot mig, så jag log tillbaka, för det är så jag är. Så han kom och började prata med mig. Och jag måste nog säga, att jag inte var attraherad av den här killen.
Men han var nog en av de skummare människorna jag pratat med (förutom en kille från design på skolans julfest, som försökte övertyga mig att gå och visa honom mitt skrivbord. Jo, säkert "visa honom mitt skrivbord").
För det första var han övertygad om att jag var från Värmland. Även då jag sa att jag definitivt inte kom från Värmland. Jag vet knappt vars Värmland ligger. Och han gav sig ju inte heller.
Sedan kom vi in på ämnet utbildning, och han undrade varför jag valt att gå det jag går, för alltså jag "kommer ju inte direkt bli välbetald sedan". Och jag är rätt så säker att han hörde klart och tydligt vad det var jag gick också, så jag förstår inte var han fick det ifrån. Efter ett år studier har jag en rekommenderad praktiklön på nästan 19000. För praktik! Nej, jag kommer ju leva på vatten och bröd av min framtida lön. Jo... det kommer jag ju.
Han gav sig inte på det ämnet heller. Det är tur att jag inte är den som drar mig för att vara sarkastisk.
Jag beslöt mig för att han kort och gott var dum i huvudet, så jag smet därifrån vid första bästa tillfälle.
Varför kan jag inte möta någon söt, förståndig kille för?
x
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar