i-landsproblem alltså

Marcus flyttade hemifrån för typ ett år sedan, och mamma vill ju fortfarande ta hand om honom så mycket hon bara kan. Vilket i sig inte är det minsta förvånande. Saken är den bara att hon ger iväg allt möjligt till honom. Det är porslin, stolar, bord, träskrin etc. Och precis då han flyttade kan jag enkelt säga att antalet stekspadar, skärbrädor och liknande närapå halverades.

Missförstå mig inte nu. Jag är inte avundsjuk, inte det minsta, det är ju bara det att jag börjar tänka på att jag flyttar ju förr eller senare jag med. Och för att vara ärlig kommer jag att förvänta mig att inte behöva skaffa allting själv, att jag kommer få lite grejer. Frågan är ju då - vad kommer att finnas kvar? För man vill ju som inte ha bara nytt heller (om man nu skulle ha råd att köpa exakt allt). Det är ju trevligt om det finns lite karaktär i det man har. Och man vill ju kunna säga sen "Ja, den här skålen var min mammas, och jag fick ta med mig då jag flyttade hemifrån", och liknande.

Eller hur?

Och föresten, apropå gårdagens inlägg, kan ni gissa vem som slog in huvudet i väggen då hon vaknade och senare nästan spetsade sin fot på en grillpinne?

x