fredag 15 oktober 2010

Ge mig skuldkänslor du, bara.

Om det är något jag avskyr mer än engelskdubbad anime, är det när folk hoppar på en, och tyvärr verkar jag vara en sådan person som folk gillar att hoppa på.
Ofta kommer det fram folk och frågar om vägbeskrivningar (jag kan ju inte gatnamn heller, så jag vet inte alltid var jag skickar dem) och caféer etc. men också är det väldigt ofta också folk som vill värva en till olika organisationer.

Idag var det Greenpeace.

Jag vandrade runt i Gamla stan, tittade på öppna ytor, för en uppgift till skolan, då han haffade mig. Jag ska inte ljuga, ibland kan det vara helt okej att bli påhoppad. Typ den där gången när han från Amnesty med de fina ögonen stoppade mig. Men den här gången hade jag inte sån tur. Dessutom stammade han.

Först började han prata om några bra grejer Greenpeace håller på med och att det är viktigt att vi gör något annars kommer allt verkligen att gå åt helvete. Typ.
Sen sa han att det skulle inte bli dyrt alls att vara med, en hundralapp i månaden bara. Det är ju inte det att jag inte vill att miljön ska bli bättre, men jag tycker inte om att bli månadsgivare till något efter att blivit påhoppad på stan. Jag vill tänka på det och planera lite. Man är ju faktiskt en fattig student. det sa jag till honom också. Att jag inte ville gå med. Då började han istället tjata om att det var skitbra etc etc etc och att t.o.m. mannen han köpt sin Situation Stockholm av (som var hemlös) blev månadsgivare.

Men helvete! Låt mig bara vara. Säger man nej så säger man ju nej. Och vadå? När nästa påhoppare tittar fram, och berättar nån sorglig historia om nån 14-årig flicka i Tanzania, eller nåt, som blev våldtagen av sin farbror och blev gravid, för att bara bli dömd att bli stenad till döds för att hon blev gravid då hon inte var gift. Tack och lov kunde ju den där organisationen hjälpa henne innan hon blev stenad och nu får hon gå i skola och allt möjligt. Ska jag bli månadsgivare i det också då, för att flickor blir stenade till döds i nåt land, det är inget jag stödjer va?
Man blir ju så otroligt irriterad när de håller på sådär. Jäkla slemsugare.


Mötet med påhopparen från Greenpeace sabbade typ hela min dag i stora drag. Efter att ha whinat för mamma i typ en kvart lugnade jag ner mig en aning, men ändå.



x

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar