Jag kände under resan (som var väldigt enkel och smidig) att jag är väldigt nojig (?) när det gäller resor, speciellt tåg. Jag älskar att åka tåg, men det känns som att jag bara virrar bort mig. Typ när jag skulle till Uppsala var jag lite osäker var spåret var, och efter att jag frågat två olika personer som jobbade där, tordes jag lita på att de hade rätt. Sen råkade jag sno en killes plats, men han verkade inte bry sig. :) På hemresan istället var jag lite orolig att jag kommit på fel tåg, fastän jag såg att jag var på rätt spår och att tåget skulle till Stockholm.
Jag vet att jag äger.
Idag kom jag också fram till några andra saker.
- Mitt hår ser förskräckligt ut ibland. Bara ...platt. Och när det bara duggar förvandlas jag till en dränkt katt. Mysigt! :D
- Jag måste lägga band på mina bokköp. Jag älskar att köpa fiction eller chiclit-pockets på engelska - för att omslagen är så fina. Fina bilder, och ibland lite glansigt. Om boken är bra är väl det ett plus, men jag är svag för omslag. Som fattig student tvivlar jag på att detta är hållbart. Vi kan ju bara tacka gudarna för att vi inte har Pocket Shop i Umeå.
- Jag är svag för killar med snakes. På riktigt. T.ex. killen med snakes och underbart hår, som log till mig från en bil typ 100 år sedan gjorde ju typ min dag. Jag hoppade runt och log typ i timmar efteråt (nej, det är inte patetiskt. Shut up!). Och nu på tåget från Uppsala satt en kille med snakes (men han var inte så fin annars, men hans snakes var fina) tvärs emot mig - och tittade ut genom fönstret i princip hela resan. Men då kan man ju tillägga att när man tittade ut genom fönstret såg man egentligen bara kupén. Nu försöker jag ju inte säga att han tittade på lilla mig i 40 minuter, men men...
x
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar